Märket som markerar när ett fartyg är så tungt lastat att ytterligare last skulle medför att fartyget går så djupt att inte säkerheten kan garanteras, detta märke kallas Plimsollmärke.

Och sannerligen om vi inte numera även kan konstatera att det mediala plimsollmärket nu måste vara nått, i form av de nu avsaknade rapporteringarna ifrån vår omvärld och vad som sig där försiggår.

Att en Svensk Tiger, det betyder ju som alla vet, inte det som den fåniga Tigern som symboliserade underättelsetjänsterna under kriget ville göra gällande, utan det betyder nu precis som då att det Svenska folket skall hållas tigande utifrån sitt ovetande, inget annat.

Och för vilken gång i ordningen jag reciterar och åberopar det häfte på Kungliga Biblioteket som varken får lånas eller kopieras , det vet jag inte längre.

Ture Nermans häfte på KB, om 1940 års män, synes alltså återkommande återkommande behöva påminnas om i detta land då det styrande statsskicket på intet sätt har ändrat sitt beteende. Och den Svenska egenskapen är sannerligen ingenting att stoltsera med för någon, utan skulle väl möjligtvis kunna utgöra ett avhållande exempel ifrån eventuella utsvävningar i högmod.

Dessa trevliga herrar och även numera kvinnor som citat “Som disponerade över vårt folk och dess framtid, utan att det blev tillfrågat eller upplyst om sanningen”.

Eller som Publicistklubbens ordförande Ivar Överström, i en politisk debatt 1940 i andra kammaren, så vackert uttryckte detta,

 ”Vi Tidningsfolk vill ju inte undandra oss skyldigheten att giva regeringen absolut erforderliga medel att skydda legitima och statsvårdande intressen.”