Dag för dag, kommer nu de nationella ekonomierna att attrahera allt mindre utländskt kapital och det beror på att alla tillstymmelser till fria marknader är borta. Allt som Centralbankerna har gjort är att rädda sina ägares besparingar, och en sådan plan är därför dömd att misslyckas.

Det finns ingen normalitet och ingen återhämtning. Ingen kan spendera sin väg till återhämtning. Titta på 1930-talet. Det fungerade inte då och det kommer inte heller att fungera nu. Statsgarantiernas utmaning nu är verklighet och verkligheten vinner alltid.

Som ett resultat av Centralbankernas politik har vi nu  en situation med den korporativistiska fascismen när den är som allra värst.

Jag såg för rätt länge sedan nu dessa episka skuldnivåer torna upp sig, vilket förr eller senare ovillkorligen måste leda till en massiv monetär inflation (inte bara i USA, utan även på en global skalan för första gången i historien), utarmning av naturresurserna (särskilt olja, metaller och sötvatten), statliga ingrepp i nästan alla områden i livet, ökande nivåer av korruption i och med statliga interventioner, förorening av både sötvattenkällor och oceanerna, och vidare en mängd andra problem som kommer att växa samman till en aldrig tidigare skådad tid av social instabilitet - en ny mörk tid redo att föra med sig fattigdom, hunger och tyranni.

Det kommer att förändras mycket under återstoden av det kommande året, detta eftersom den rådande Frankenstein ekonomin – har varit död sedan länge, men artificiellt ändå har hållits vid liv med bisarra, skadliga, och ohållbara sätt – som ännu så länge har förhindrat det ovillkorligen kommande hjärtstilleståndet.

Propaganda, förnekande och skapande av nödmynt kan bara åstadkomma så mycket, och som den gamla världen smulas sönder, så blir det allt svårare för samhället att upprätthålla illusionen av en rådande normalitet.

Fundera lite över vad som vi redan gått igenom: Oräkneliga trillioner i välstånd har uppenbarligen bara avdunstat ifrån planeten?  Men vart har dessa värden tagit vägen?

Med statistik kan verkligheten sedan beskrivas som man vill, vilket kan göra att det kan verka som om Zimbabwes investerare var rikare än krösus sork i Bamse, rikare än Bill Gates och rikare än alla de saudiska prinsarna tillsammans. Verkligheten är totalt sett helt annorlunda.