Uttryckt i lite negativa termer så förstår de flesta människor inte vad pengar egentligen är - och vad det inte är.

De tar detta med pengar som en av gud given företeelse, som en del av det kosmiska himlavalvet. Men är det inte, säger jag trots att den som läser detta förmodligen redan vet om det. Ett utmärkt och aktuellt exempel på detta, är att det vanliga i att ta miste på skuld istället för pengar. Detta är anledningen till att hela världens monetära system idag, är på väg till ett katastrofalt misslyckande.

Uppenbarligen så är det ju så att pengar och värde inte är samma sak, faktiskt så är det på det viset att det är precis det omvända förhållandet som gäller.

Lite förbryllande kan det ju tyckas att detta verkar, men låt mig förklara varför det är på detta vis. I princip alla ekonomiska resonemang missförstås utan dessa fundamenta finns som grund.

Varor är välstånd som individen förfogar över vid ett givet ögonblick  ett väl-stående i tid, medan pengar är framtida fordringar som utgör ett krav på varor som i sin tur skapar välstånd. Så även om varor kan anses som tillgångar så förblir pengar ingenting annat än en skuld, eller ett skuldebrev om man så önskar uttrycka detta.

Om varor är välstånd eller välstående, så är ju uppenbarligen inte pengar detsamma, eller negativt välstånd eller ens ett antivälstånd, de är och förblir krav på någonting i framtiden.

Dessa faktorer rör sig nämligen alltid i motsatta riktningar i förhållande till ett jämviktsläge. Om värdet på välståndet(varorna) ökar så minskar värdet på pengar.

Värdet på varor uttrycks i pengar, i ett uttryck som kallas pris medan värdet på pengarna, uttryckt i varor kallas värde.

Och det är absolut oundvikligt. Det finns ingen väg runt detta. Det är så eftersom det rent faktiskt inte går att använda skuld som pengar med långsiktig hållbarhet för ett system, vilket jag skall förklara varför.

Aristoteles 400f.Kr. var den förste att definiera vad pengar är. Och vad är det då? Det är i allt väsentligt en värdemätare och bytesmedel. Och så långt skulle ju i alla fall hypotetiskt skuld kunna fungera långsiktigt som pengar, men ”tyvärr” så finns det ju några ytterligare fundamentala grundstenar som krävs för att skapa en hållbar funktion för pengarna.

Det papper vi använder idag som pengar är ett bytesmedel - det blev på det sättet eftersom regeringarna gjorde det olagligt att inte acceptera detta papper som bytesmedel - men det är ingen bra värdemätare.

Det är snabbt, radikalt och blir därför mindre av en värdemätare. Vad vi använder pengar som i dag, det är rent faktiskt inte pengar, det är valuta. Tekniskt sett är detta bara ett ord som alltså tekniskt anger vad en regering uttrycker skall utgöra substitut för pengar.

Vad är pengar? Återigen, Aristoteles ger oss svaret. Det är något som har fem egenskaper: det är tåliga, delbara, konsekvent, förenklande och har ett värde i sig. Värdet i detta skall vara något som är bra för pengarna, på grund av dess inneboende egenskaper - inte något "värde" på grund av regeringens hot om eftergifter i form av våld eller tvångsmedel, vilket alla som läser detta nu inser är fallet med skuld som pengar.

Guldet är hittills det mest hållbara, delbara, konsekvent, förenklande, och i sig värdefulla saken att använda. Silver är också bra, men det är mindre hållbart eftersom det korroderar. Och mindre förenklande, eftersom det kräver ungefär 60 gånger mer av massan - just nu – för att erbjuda samma värde som guld. Koppar är nästa traditionella steg ner på stegen.

Detta, plus en anledning som är högst relevant i dag, men som inte var ett problem i Aristoteles värld: guld kan inte bara skrivas upp i värde utifrån godtyckliga nycker hos makthavare.

Detta är det centrala begreppet för hela problematiken i detta, att använda metaller som pengar tar hela frågan ur händerna på regeringen och dess byråkrater.

Det är i dagens system som om vore det ett gäng vänner utan några pengar, som började utbyta skuldsedlar istället för att använda pengar, och sedan efter ett tag helt enkelt bara glömde bort att skuldsedlarna var avsedda att representera, och lösas in i, riktiga pengar.

Problemet med detta är att i fallet med skuldsedlar mellan vänner, så är papperet enbart baserat på hopp och tillit. Man kan flytta, dö, eller bli oärlig, eller bli insolvent – alltså många olika saker kan hända som förändrar värdet på skuldsedeln. Någon kvar med en död mans REVERS har ingenting. Med regeringens skuldsedlar, eller valutor, är det faktiskt ännu värre, eftersom de kan öka antalet skuldsedlar i omlopp utan att berätta detta för någon - detta är vad inflation är för någonting per definition.

Eftersom regeringen skapar Skuldsedlar, så blir det en fördel att spendera dessa innan inflationen som dessa skuldsedlar skapar i sin tur höjer priserna, vilket då i princip är likställigt med att stjäla från folket. Och, naturligtvis, ibland så faller ju regeringar och lämnar skuldsedelsinnehavaren kvar i sticket med ingenting, precis som med skuldsedlar mellan vänner Weimar och Zimbabwe kan utgöra exempel.

I själva verket är det utan någon som helst tvekan så att det är mycket mer troligt att dessa problem kommer att uppstå genom tron på en regering som skriver ut skuldsedlar än genom tilltron till en vän. De flesta människor känner trots allt att de gör rätt i valet av sina vänner – Regeringen är inte några vänner till de flesta, och de flesta regeringar ser dessutom sina medborgare som egendom, som boskap, vilka skall få statens tillåtelse för att göra något. Att haverera valutan är de facto inte ett brott inte bara enligt deras åsikt utan även enligt det juridiska systemet, det är de facto bara ett verktyg för att kunna kontrollera de dumma massorna. 

 Sorgligt nog så är detta vår tillvaro i nu. Och eftersom institutionen regering, bygger monopolet av tvång, så känner regeringar att de har all rätt att göra vad de vill. De kan ju i princip dölja alla typer av brottslighet genom att säga att det är i "nationens intresse" eller något sådant. Eftersom regeringar inte lever som enskilda fysiska personer som bryr sig, har känslor och kan vara motiverade att göra det rätta. Utan istället är församlingar av personer - politiker och byråkrater, vilket egentligen inte precis är de mest önskvärda typerna – som i princip alltid i någon form bedriver sina egna intressen.

Oavsett vilken retorik de använder sig av, och även om deras intressen ibland sammanfaller med det allmännas bästa, ungefär som en trasig klocka som har rätt två gånger per dygn. Även i de mest upplysta tider - alltså även i de bästa av tider - så har regeringarna stora incitament att spendera mer än de tar in.

Dessa innevarande tider är inte de bästa av tider, befolkningen har utbildats i generationer att förvänta sig stöd och gratistjänster som de tycker att de förtjänar, utan hänsyn till vem som betalar eller hur de kommer att betalas. Om man förklarar för gemene man att skattebetalarna skall betala för alla godbitar - som socialförsäkring och arbetslöshetsersättning – som gemene man vill ha. Så får man inte blir förvånad om man får frågan "Varför kan inte regeringen betala för dessa saker?"