Finansministrarna inom IMF har länge idkat "learn by doing", med framgång främst för makten, och detta till stort men för det allmännas väl och även till men för demokratin. Några representanter (men antagligen inte alla) i riksbanksfullmäktige, kan säkerligen också besvara frågor, om hur pengar egentligen skapas och vidare behåller sitt värde.

Det finns ju lustigt nog nämligen ingen lärobok i ämnet ifråga, ingen skrift i forskningsrådsnämndens publikationer, ingen "Källa" som illustrerar de vetenskapliga kontroverserna i detta, och som vidare diskuterar saken. Och i studieförbundens kurskataloger kan jag ju säga att där söker man förgäves efter en studiecirkel om hur pengar skapas och värdesäkras. Och det verkar symptomatiskt nog vara precis likadant i alla andra länder inom IMF.

Riksbankschefer och andra utvalda penningvårdare träffas emellertid från tid till annan under olika former av uppmärksammade möten inför lyckta dörrar och lär då istället av varandra hur man gör, detta naturligtvis för att vidmakthålla detta system, som bygger på det annars så välkända ekonomiska begreppet tilltro eller förtroende för marknaden.

Annars hade ju naturligtvis åtminstone någon form av transparens kunnat företes i detta, men istället precis som ordet för-troende anger, så är inte syftet ägnat att beskriva det verkliga rådande förhållandet i detta, utan alltså i stället att skapa just förtroende för marknaden.

Men vanliga medborgare och inte minst våra valda riksdagsledamöter i gemen, de har emellertid inte ens en liten aning om hur denna blandning av vetenskap och psykosocial konstfärdighet fungerar, och som skapar dessa så kallade värdesäkrade pengar, eller med facit ihand kanske snarare skapar dessa inte alls värdesäkrade pengar.

De flesta vanliga individer i samhället lever i detta i en villfarelse, att banker och penningvårdare främst verkar för samhällets bästa. Vilket ju knappast ens på något enda sätt kan sägas vara den gällande verkligheten. Dessa aktörer verkar enligt vanliga företagsekonomiska maximer, och då är det ett  banalt vinstmaximeringsbeteende som gäller, och ingenting annat!

Men med avseende på den transparens som sedan finans och valutasystemet har idag, så kan det ju kanske tyckas att det genom historien rimligtvis borde ha rests några enstaka frågor kring detta penningskapande, och om inte annat så i alla fall utifrån det faktum att det i princip inte finns någon egentlig information att uppbringa om själva skapandet av pengar.

Men å andra sidan så är det ju så att till och med religionen, som inte kan sägas vara något modernar verktyg för att utöva makt, beskriver att förledandets bästa bedrägeri alltid är övertygelsen om att inte existera. Jfr Djävulens bästa bedrägeri.

Och i denna okunskapens dimma så lämnar nu alltså de nationella parlamenten i allt fler länder över frågan till riksbankerna som i detta läge blir självständiga och ställs utanför de demokratiska processernas kontroll. Det är rent anmärkningsvärt att så många demokratier har ansett det nödvändigt att göra detta undantag från de folkvaldas makt och kontroll, men detta har givetvis sina givna orsaker i bankerna, det förklenande och illavarslande är väl snarast att inga politiska protester ens har synts till .

Och nu inom den Europeiska unionen är det ju alltså meningen att varje land skall lämna över ansvaret för skapandet av pengar och vakthållningen kring deras värde till EU:s blivande centralbank i Bryssel. Man vet rakt inte om man skall skratta eller gråta åt eländet.

Detta borde för demokratins skull således absolut förändras. Inget politiskt system kan fortleva utan ett valutasystem. Men ett av annan otillbörlig part kontrollerat valutasystem, det överlever hur många politiska system som helst.