Att bli vuxen är att acceptera hårda sanningar, att inte längre bli skyddad av andra.

Individen har av olika skäl "lagt undan barnsliga saker." individen tror inte längre på tandfé, påskhare, eller jultomten. Det vore i sådana fall en återgång till barndomen, men om individen istället tror på stora statliga skulder, fordringar eller valutafinansiella sytems oändliga möjligheter, i så fall finns det ingenting att göra.

 Den vuxne har då (för)blivit ett barn och bor också i en skyddad värld för barn, ett barn djupt försjunket i en barnslig fantasi,i det svenska folkets fall själsligt bedövat av att stirra in i en TV apparat och biologiskt bedövat av ett alltför högt energiintag.

 Jag undrar verkligen med vilken rätt Dominique Strauss Kahn (IMF) uttrycker att han tror att händelseförloppet i Grekland är en isolerad företeelse? Detta är ju ett fullkomligt oseriöst uttalande, som antingen belyser Strauss Kahns ovilja eller oförmåga till att göra eller uttrycka sig för det allmännas bästa, vilken av dessa två brister för det allmänna som egentligen är sämst kan väl möjligen diskuteras i detta.

Att den gode Dominique Strauss Kahn, nu senare denna dag går ut med att Europa borde bilda en europeisk valutafond för att stabilisera situationen när nya haverier uppstår, talar ju inte precis för någon glasklart säker framtid.

Chefen för IMF, Dominique Strauss-Khan, säger att tanken är att det är "fullständigt rimligt för européer att försöka bygga en institution som de behöver." 

Alltså någonting som européerna behöver.

The head of the IMF, Dominique Strauss-Khan, said of the idea that it's "perfectly reasonable for Europeans to try to build an institution they need."