Om rapporterna från Davos i dagens London Telegraph eller CNN innehåller någon sanning, och detta kan jag naturligtvis inte garantera är fallet i tider som dessa, så verkar det som om Davos-konferensen, som inte egentligen har något att göra med Palestina-Israel konflikten, troligtvis inte av en slump istället har valt att utnyttja tillfället för att bli alldeles galen…

Kort sagt nu när hela de globala monetära-finansiella systemen, inklusive i Ryssland och Kina, redan är hopplöst bankrutta, och på randen till att störta ner i en globalt mörker, vilket till storleken är mycket värre än det som drabbade Europa i mitten av 1300-talet.

Den innevarande situationen kan endast lösas genom att låta världens ledande nationer gå in i en samverkande form av försvarstillstånd, och därifrån genomföra en omorganisation under ett kontrollerat finansiellt konkursförfarande. På dett sätt så kan Eurasien undvika att praktiskt taget ögonblickligen rasa ned i en djup kedjereaktion av sammanbrottskriser, där Eurasiens ledande nationer ofördröjligen skulle upphöra att existera.

I detta läge kan det kännas en smula förunderligt att konstatera att fokus på Davoskonferensen istället har kommit att tillägnas en konflikt, som har varit på mänsklighetens agenda så länge att den redan beskrevs i Prometheusmyten. Icke desto mindre så är det just detta som har inträffat i nu, och detta saknar sannerligen inte uppsåt.

Om det bara finns ett uns av sanning i Telegraphs rapport i dag, så betyder det att de ledande deltagarna på denna konferens istället har tappat bort sig i ett hänsynslöst, tanklöst, självförstörande raserianfall av upplevda oförrätter och kränkta självkänslor. Istället för att diskutera möjliga lösningar på de egentliga problemställningar som föreligger.

Det är naturligtvis ett helt obestridligt faktum att varje nation på denna planet, de facto är bankrutt. Om inte åtgärder vidtas för att upprätta ett nödsystem med internationella handelskrediter under ett system med fasta växelkurser, så kan inte världen räddas ifrån att dyka ned i en systemmässig sammanbrottskris, vilken kommer att leda till att de flesta av nationerna på denna planet omedelbart störtar ned i en utdragen djup existentiell kris

Kina och Ryssland, skulle exempelvis båda som nationer snabbt desintegreras om det transatlantiska samfundet med Väst-Europa och Nordamerika skulle kollapsa som fungerande marknader för exporten från Kina och Ryssland.

Detta betyder att såvida inte Västeuropas och Nordamerikas skuld- och kreditsystem fortsätter att fungera, så är Kina och Ryssland, ibland många andra länder, dömda till att störta ned i en långvarig period av minskad ekonomisk aktivitet.

Eftersom finanssystemen i Nordamerika och Europa är bankrutta, är detta endast möjligt att åstadkomma genom skapandet av nya realvärda krediter vilka baseras på statliga åtaganden.

Detta måste alltså ovillkorligen ske genom en omorganisering under ett ordnat konkursförfarande av de nuvarande skulderna som skall tillgodose de kreditbaserade marknader på vilka många nationers, däribland alltså även Rysslands och Kinas, fortsatta existens nu ovillkorligen beror.

Detta innebär att skulder vilka inte har en tillräcklig värdegrund ovillkorligen måste valutamätas/valuteras till sitt realvärde, för att på så sätt åstadkomma en realvärdeanpassning för det rådande penningvolymvärdet, och på detta sätt minska penningvolymen.

Alternativet med den omätbara hyperinflationen synes oändligt mycket mera smärtsam.

Men av en anledning så har lösandet av den finansiella frågan kommit i skymundan av Palestina frågan, vilket inte bara av en slump har samma nyttotagare på den ena sidan.