Vem i ringen.

2008-10-11

Versaillessystemet, var  från början ägnat att kollapsa därav Dawes och Young i kommittéväsendet, detta hade kommitté ligan (Dulles, Wallenberg, Schacht, Young , Dawes) otvivelaktigt föresatt sig, vilket det också som bekant sedermera gjorde; och sedan skulle det införas ett nytt finanssystem, vilket de gjorde 1931, med Bank for International Settlements (Internationella regleringsbanken), som finns kvar än i dag.

 

En nyckelperson i Bank for International Settlements bildande var Hjalmar Schacht, som var en av konstruktörerna som låg bakom det strukturella i skapandet av Hitlers styrelseskick, och som var en principiellt rent Anglo-Amerikansk agent, närmare bestämt en agent för Bank of Englands chef Montague Norman Ring.

 

Montague Normand Ring, chefen för Bank of England, skapade alltså Hitler's krediter, med hjälp av sin protegé Hjalmar Schacht vilken då innehade befattning som finansminister i Tyskland, och som därigenom rent praktiskt arrangerade krigsrustning av Nazi Tyskland, och koordinerade strategierna från Hitler's supporters Rockefellers, Warburgs, och Harrimans.

 

Samtida ytterligare med detta, så tar även andra förlopp sin början, vilka alla syftar till samma ekonomiska vinningsprocess som i det ovan beskrivna, och som genom helt osannolika omständigheter i historien, vilka faktiskt nog mer ser ut som tankar, så är det samma spelare med i alla uppsättningarna.

 

År 1931, så var alltså den virtuelle diktatorn av finansvärlden, Bank of England

Chefen, Montague Ring Normand, vilken för övrigt inte av en slump, var en före detta Brown Brothers partner, vilkens farfar dessutom hade varit chef för Brown Brothers under amerikanska Inbördeskriget.

 

År 1931, när Prescott Bush så ledde New York kontoret, för Brown Brothers

Harriman, hade Prescott en partner som var denne Montague Normans intima vän, Thatcher Brown

 

Den stora finans kollapsen år 1929-31 skakade Amerika, Tyskland, och Storbritanien, den innebar en försvagning av allt, till och med av myndigheter. Den gjorde även Prescott Bush mer villig att göra vad helst var nödvändigt, för att behålla sin nya placering i världen. Det var vid denna kris redan helt säkerställt att Anglo-Amerikanerna bestämt sig för installationen, av en Herr Hitler, och dennes styrelseskick i Tyskland, detta genom sitt nya banksystems nyvunna inflytande.

 

W. Harriman & Co., väletablerat för drift inom denna företagsamhet och rikt på tillgångar från deras Tyska och Ryska affärsverksamhet, sammanfogade med Brittisk-Amerikanska investerings huset, Brown Brothers, i Januari 1931.

 

J.F. Dulles som dyker upp lite varstans var alltså densamme som kom att verka som ombud för familjen Wallenberg efter krigsslutet, när Amerikanska myndigheter verkade för frysning av tillgångar, i enlighet med fientligt samröre.

 

New York Times publicerade den 25 maj 1933 en stor artikel om senatsförhören rörande oegentligheter och J.P. Morgan. Däri redovisas något hundratal namn vilka befunnits medverka i ekonomisk brottslighet. Där fanns bland annat Charles Dawes i (Dawes planen), Harriman banken, General Pershing och Owen Young i (Young planen) samt tyvärr Charles Lindbergh.

 

Däribland återfanns så även en chef för National City Bank, vid namn C. Mitchell. Denne Mitchell är  just densamme person som uppsöktes av häradshövding Marcus Wallenberg, som på regeringens uppdrag var utsänd att framför en begäran om en valutakredit på 75 millioner dollar. Man kan väl säga utan att tveka att det inte precis var Herr Mitchells enda styrelse uppdrag.

 

Att Marcus Laurentius Wallenberg var delegat i handelsdelegationen för handelsavtalet, Sverige England 1916-18, kanske inte var så viktigt i detta.

 

Vad som var viktigt däremot, var att han faktiskt var ordförande, i kommittén för tyska industrins belastning, detta var då givandes en möjlighet att påverka skadeståndsuttaget ifrån omvärlden. Denna kommitté bestod av samma deltagare, som i princip alla kommittéer bestod av, som hade något värde för frågor rörande detta ämne. (Schacht, Wallenberg, Young, Dawes, Harriman, Frick, Bosch, Krupp)

 

Av knappast en slump var han även vid och efter Versailles, ordförande i Kommittén för ordnandet av Tysklands naturaleveranser (import, av malm till exempel, och export), enligt Dawesplanen 1924-25, det vill säga vilket avgjorde vilka omständigheter, som skulle föreligga vid natura leveranser i både köp och sälj led.

 

Så utifrån att om malmpriset ökade, så blev den möjligt uttagbara skadeståndsmarginalen mindre för de skadelidande, så om inte det förr eller senare skulle uppdagas att malmhandelsförhållandet och dess regleringar, egentligen bara utgjorde en förtäckt stöld av de krig skadelidandes pengar, så måste situationen ovillkorligen revideras och förändras.

 

Att Marcus Laurentius i detta läge vidare var skiljedomare i tvister emellan Tyska regeringen och reparationskommittén, vilken ansvarade för de allierades etablerande av en funktionell infrastruktur 1925-30, måste ha varit en skänk från ovan, eller sannolikt kan inte ha varit.

 

Marcus Laurentius var dessutom även ansvarig medlem för tolkningen av Young planen från 1930. Vilken var en finansierings modell i vilken svenske Ivar Kreuger var delaktig som finansiär. Och där satt som beskrivits även Owen Young.

 

Och 1931-34 så var denne Marcus Laurentius ordförande i den skiljedomstolen som behandlade korta Tyska krediter vid upprättandet av det tyska Moratoriet, eller ackordet i nutida benämning, som upprättades 1932 i Lausanne. Vari en avgörande insats alltså var att se till att de Tyska skulderna till Frankrike återbetalades först.

 

Och vidare var han även tillförordnad expert åt, märkligt nog, den Tyska regeringen och Hjalmar Schacht när rekonstruktionen 1931-32 av tyska bankväsendet vidtogs.

I skymningen innan WW2, så var det  Tyska kemikalie komplexet I.G. Farben det  största kemikalie tillverkande företaget i världen, med en utomordentlig politisk och ekonomisk kraft och påverkan inom  Hitlerianska Nazisti staten. I. G. Farben har varit beskrivet, som närmast en stat i staten, den frågan är mångfacetterad.

Farben kartellen daterad från 1925, organiserades av Hermann Schmitz (med Wall Streets finans assistans) som skapade en super-giant kemikalie företagsamhet ur sex redan jättelika Tyska kemikalie företag — Badische Anilin, Bayer, Agfa, Hoechst, Weiler-ter-Meer, och Griesheim-Elektron. Dessa företag var sammanfogade till blivande Inter-nationale Gesellschaft Farbenindustrie I.G. —  eller I.G. Farben för kort.

 

Tjugo år senare var samme Hermann Schmitz var åtalad vid en rättegång vid Nürnberg för krigs brott inbegripande I.G. kartellen. Andra I.G. Farben direktörer var samtidigt, åtalade vid denna rättegång, tillsammans med de Amerikanska filialerna anslutna, till I.G. Farben, dito för dess Amerikanska direktörer.

 

I.G .Farben i sig själv var tystlåtet glömd;  sanningen var begravd i arkiven, och dessa försvann efterhand, bäst i klassen i ämnet var Norsk Hydro, som nära nog lyckats med att förstöra all dokumentation.

Det är dessa Amerikanska anslutningar inom Wall Street som angår oss i detta. Utan kapital biståndet och med skicket av Wall Street, skulle där inte har varit ett I. G. Farben alls. Och sannolikt ingen Adolf Hitler eller WW2.

Tyska bankirer inom Farben Aufsichsrat (Bolagsstyrelse) på det sena 1920-talet inkluderade Hamburg bankiren Max Warburg, vilkens bror Paul Warburg var en grundare av Federal Reserve System i Förenta Staterna.

Inte bara genom lyckliga omständigheter, så var Paul Warburg  även  styrelseledamot av Amerikanska I. G., Farben's hel ägda Amerikanska dotterbolag.

 

I tillägg till Max Warburg och Hermann Schmitz styrning och varma hand, i skapandet av  Farben riket,  ingick även Carl Bosch, Fritz ter Meer, Kurt Oppenheim och George von Schnitzler.

 

Alla utom Max Warburg lagfördes så som krigsförbrytare efter Värld Krig II.

År 1928 i det att det Amerikanska Holdingbolaget av I. G. Farben (dvs.,  Bayer Företag, Generell Anilin Arbetar, Agfa Ansco, och Winthrop Kemisk/kemikalie Företag) blev organiserat till ett Schweiziskt Holdingbolag, I. G. Chemic (Inter-nationale Gesellschaft för Chemisehe Unternehmungen I G.), kontrollerat av/via I. G. Farben i Tyskland.

 

Under påföljande år skulle dessa Amerikanska företag sammanfogas till att bli det Amerikansak I. G. Kemi Bolag, som senare namnändrades till Generell Anilin & Film.

Hermann Schmitz, organisatör av I. G. Farben år1925, blev tidigt en framträdande Nazist och anhängare av Hitler, såväl som ordförande av Schweiziska I. G. Chemie och ordförande för Amerikanska I. G. Farben komplexet både i Tyskland och i  Förenta Staterna, så som skaparen till en väsentlig del av bildningar och grupperingar och funktioner av de Nazistiska stats maskinerna,  Wehrmacht och  S.S.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram