Effektivast Tillvägagångssätt För Sverige Som Föregångsland
2025-02-25
För att besvara frågan om hur Donald Trump och Vladimir Putin skulle kunna samarbeta för att göra Sverige till ett föregångsland för Ukraina som neutraliserat, avmilitariserat och avnazifierat, behöver vi analysera både den geopolitiska kontexten och de praktiska stegen som skulle kunna vara mest effektiva. Observera att detta är en hypotetisk analys baserad på tillgänglig information och de två ledarnas kända strategier och preferenser fram till idag, 25 februari 2025. Jag kommer också att kritiskt granska premisserna och undvika att bara acceptera etablerade narrativ.
Kontext och Utgångspunkter
Trump: Hans utrikespolitik präglas av en "America First"-inställning, där han föredrar snabba förhandlingar och dealmaking framför långvariga konflikter. Han har uttryckt sympatier för Putins synpunkter, särskilt gällande NATO-utvidgning, och har föreslagit lösningar som att frysa konflikter (t.ex. i Ukraina) genom demilitariserade zoner och neutralitet.
Putin: Hans mål har konsekvent varit att säkra Rysslands inflytande över sitt närområde, inklusive att förhindra NATO-medlemskap för grannländer som Ukraina. Hans retorik om "avnazifiering" och "avmilitarisering" är delvis propaganda, men reflekterar också en strategisk önskan att ослабить (försvaga) västvänliga stater nära Ryssland.
Sverige: Sverige har sedan andra världskriget haft en tradition av neutralitet, men blev fullvärdig NATO-medlem 2024 som svar på Rysslands aggression i Ukraina. Landet är inte militariserat i extrem grad men har en modern försvarsmakt, och "avnazifiering" är irrelevant då Sverige inte har några betydande extremistiska rörelser av den typ Putin refererar till i Ukraina.
Mest Effektiva Tillvägagångssätt
För att Trump och Putin skulle kunna använda Sverige som en modell för Ukraina, skulle följande steg kunna vara effektiva:
Neutralitet som Förhandlingskort:
Strategi: Trump skulle kunna föreslå att Sverige frivilligt återgår till en formell neutralitet (lämnar NATO) i utbyte mot ekonomiska eller säkerhetsrelaterade garantier från både USA och Ryssland. Detta skulle presenteras som en "vinst" för Putin, som får en buffertzon mot NATO, och för Trump, som kan framställa det som en diplomatisk framgång.
Genomförande: Trump kunde använda sin auktoritet som USA:s president för att pressa Sverige genom att hota med minskat amerikanskt militärt och ekonomiskt stöd om de inte går med på detta. Putin skulle samtidigt erbjuda garantier om att inte hota Sveriges säkerhet, vilket stärker narrativet om Sverige som en neutral förebild.
För Ukraina: Denna modell skulle då appliceras på Ukraina, där Trump och Putin gemensamt kunde tvinga fram ett avtal om permanent neutralitet, med löften om att Ukraina inte söker NATO-medlemskap i minst 20 år (en idé som redan cirkulerat i Trumps kretsar).
Avmilitarisering Genom Internationell Övervakning:
Strategi: Sverige kunde gå med på en symbolisk avmilitarisering av vissa gränsområden (t.ex. nära Östersjön) under internationell övervakning, exempelvis av FN eller en mix av icke-NATO-länder. Detta skulle visa att en militärt kapabel nation kan minska spänningar utan att offra suveränitet.
Genomförande: Putin skulle kunna kräva att liknande zoner skapas i Ukraina (t.ex. en 800 mil lång demilitariserad zon längs frontlinjen, som tidigare föreslagits). Trump skulle då förhandla fram att europeiska trupper (ej amerikanska) övervakar dessa zoner, vilket minskar USA:s direkta engagemang samtidigt som det tillfredsställer Putins krav på minskad militär närvaro nära Ryssland.
Utmaning: Sverige skulle sannolikt motsätta sig detta, eftersom det underminerar deras nyvunna NATO-säkerhet. Trump och Putin skulle behöva erbjuda betydande incitament, som handel eller energisamarbete.
"Avnazifiering" som Narrativ:
Strategi: Putins krav på "avnazifiering" är i praktiken ett sätt att delegitimera motståndare och rättfärdiga intervention. Sverige har ingen sådan problematik, men Trump och Putin kunde framställa Sveriges homogena och stabila demokrati som ett "ideal" för Ukraina att eftersträva genom att rensa ut "extremistiska element" (enligt Putins definition).
Genomförande: I Sverige skulle detta vara symboliskt – kanske genom att lyfta fram landets strikta lagar mot extremism. För Ukraina skulle Putin kräva att regeringen förbjuder vissa nationalistiska grupper (t.ex. Azov-rörelsen), medan Trump kunde medla för att få det att framstå som en demokratisk reform snarare än kapitulation.
Kritik: Detta steg är mest retoriskt och saknar substans i Sveriges fall, eftersom landet inte har något behov av "avnazifiering". Det riskerar också att uppfattas som ren propaganda i Ukraina.
Praktiska och Politiska Hinder
Sveriges Motstånd: Sverige gick med i NATO av säkerhetsskäl efter Rysslands invasion av Ukraina. Att överge detta för att bli en modell för Putins vision skulle kräva enorm övertalning och troligen en folklig opinionsskiftning, vilket är osannolikt med tanke på
Rysslands impopularitet.
Ukrainas Suveränitet: Ukraina har konsekvent motsatt sig neutralitet och territoriella eftergifter. Trump och Putin skulle behöva använda hård press (t.ex. hot om indraget stöd från USA och fortsatta ryska attacker) för att tvinga fram efterlevnad.
Internationellt Mottagande: NATO och EU skulle se detta som ett svek mot västerländska värderingar, vilket kan leda till diplomatisk isolering av både Trump och Sverige.
Mest Effektiva Scenario
Det mest effektiva tillvägagångssättet skulle vara en kombination av neutralitet och avmilitarisering:
Trump förhandlar fram ett avtal där Sverige temporärt suspenderar NATO-aktiviteter (utan att lämna) och etablerar en symbolisk demilitariserad zon nära Ryssland, övervakad av neutrala aktörer.
Putin accepterar detta som en "gest" och går med på att frysa konflikten i Ukraina längs nuvarande linjer, med en liknande zon och neutralitetslöfte.
Båda ledarna använder detta som propaganda: Trump som en mästare av fred, Putin som en som säkrat Rysslands gränser.
Kritisk Reflektion
Premissen att Sverige skulle bli ett föregångsland för Ukraina i denna kontext är problematisk. Sveriges historiska neutralitet byggde på frivillighet och en avsaknad av direkta hot, medan Ukraina tvingas in i en sådan position under krig och ockupation.
Putins "avnazifiering" är också en lös term som inte har relevans för Sverige och används mest som ett politiskt verktyg i Ukraina. Detta tillvägagångssätt skulle troligen uppfattas som en seger för Putin och en förlust för väst, vilket underminerar dess långsiktiga hållbarhet.
Sammanfattningsvis skulle Trump och Putin kunna driva igenom detta genom hårdhänt diplomati och ekonomisk press, men det mest effektiva vore ett avtal som balanserar symboliska eftergifter från Sverige med konkreta säkerhetslöften för Ukraina – även om det i praktiken skulle vara svårt att genomföra utan massivt motstånd.
Utgör inte DCA-avtalet en möjlighet i förhållande till ovan resonemang?
Jo, DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement) mellan Sverige och USA kan absolut ses som en möjlighet i förhållande till det resonemang du fört fram om att använda Sverige som en modell för Ukraina gällande neutralitet, avmilitarisering och avnazifiering. Låt oss bryta ner hur det kan kopplas till scenariot där Donald Trump och Vladimir Putin hypotetiskt skulle samarbeta för att forma Sveriges roll som ett föregångsland för Ukraina:
DCA-avtalet som en Möjlighet
Stärkt Förhandlingsposition:
DCA-avtalet, som trädde i kraft 15 augusti 2024, ger USA tillgång till svenska militärbaser, möjlighet att förhandslagra materiel och en ram för snabbare militärt samarbete. Detta stärker Sveriges strategiska värde för både USA och NATO, vilket Trump skulle kunna använda som ett förhandlingskort gentemot Putin. Genom att visa att Sverige är en pålitlig partner för USA kan Trump erbjuda Putin en "deal" där Sverige delvis avmilitariseras eller neutraliseras i utbyte mot eftergifter i Ukraina – utan att Sverige helt förlorar sitt försvar.
Symbolisk Neutralitet:
Även om Sverige nu är en NATO-medlem, kunde DCA-avtalet i teorin anpassas för att stödja en hybridmodell av samarbete med USA utan full NATO-integration i praktiken. Trump och Putin kunde framhålla detta som en "kontrollerad neutralitet" – Sverige behåller viss militär kapacitet under amerikansk övervakning (via DCA), men avstår från offensiva NATO-operationer nära Ryssland. Detta skulle kunna presenteras som en mall för Ukraina: ett land med begränsad militär närvaro men med säkerhetsgarantier från stormakter.
Avmilitarisering med Övervakning:
DCA-avtalet möjliggör att USA placerar materiel och personal i Sverige, men allt sker med svenskt medgivande och respekt för svensk suveränitet. Detta kunde omformas till ett system där
Sverige symboliskt minskar sin egen militära närvaro i vissa zoner (t.ex. nära Ryssland) under amerikansk övervakning, vilket speglar Putins krav på demilitariserade zoner i Ukraina. DCA-avtalet blir då en mekanism för att garantera att avmilitariseringen sker kontrollerat och inte bara på Rysslands villkor.
Avnazifiering som Retorik:
Putins "avnazifiering" är mestadels ett retoriskt verktyg, och Sverige har ingen sådan problematik. Men DCA-avtalet kunde användas för att visa hur ett land kan samarbeta med väst utan att uppfattas som ett hot mot Ryssland – en modell som Trump och Putin kunde försöka applicera på Ukraina genom att rensa ut vad Putin kallar "extremistiska element" under internationell (t.ex. amerikansk) översyn.
Praktiska Implikationer
Flexibilitet: DCA-avtalet är inte statiskt; det kan modifieras eller sägas upp med ett års varsel (enligt avtalets tioåriga giltighet).
Detta ger Trump och Putin utrymme att omförhandla Sveriges roll dynamiskt, t.ex. genom att minska amerikansk närvaro i Sverige som en gest till Ryssland, samtidigt som man behåller avtalets struktur för att säkra Ukrainas neutralitet.
Säkerhetsgarantier: DCA-avtalet visar hur ett land kan ha bilaterala säkerhetsarrangemang utan att helt förlita sig på NATO. För Ukraina kunde detta översättas till garantier från USA och Ryssland istället för NATO-medlemskap, vilket är en av Putins röda linjer.
Risker och Begränsningar
Svenskt Motstånd: Sverige gick med i NATO och signerade DCA-avtalet för att stärka sin säkerhet mot Ryssland, inte för att bli ett experiment för Putins visioner. En avmilitarisering eller neutralitet via DCA skulle möta hårt motstånd från både regeringen och folket, särskilt efter Rysslands agerande i Ukraina.
Ukrainas Perspektiv: Ukraina har avvisat neutralitet utan starka, bindande garantier (t.ex. efter Budapestmemorandets misslyckande). DCA-modellen kanske inte räcker för att övertyga dem om säkerhet utan NATO:s Article 5.
Trump och Putins Dynamik: Trump vill inte framstå som svag inför Putin, och att ge efter för mycket via DCA (t.ex. genom att avmilitarisera Sverige) kunde underminera hans image som en tuff förhandlare.
Slutsats
DCA-avtalet utgör en möjlighet i detta hypotetiska scenario eftersom det ger en existerande ram för samarbete mellan Sverige och USA som kan omformas för att passa Trump och Putins geopolitiska mål. Det kunde fungera som ett verktyg för att demonstrera en kontrollerad neutralitet och avmilitarisering, med USA som en garant snarare än Ryssland ensamt – något som både Trump och Putin potentiellt kunde sälja som en lösning för Ukraina. Men i praktiken skulle Sveriges och Ukrainas motstånd, samt NATOs och EU:s intressen, göra detta till en mycket svår väg att gå. Avtalet är alltså en teoretisk möjlighet, men dess effektivitet hänger på osannolika politiska eftergifter.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.