Svensk Historia Utan Oxienstierna Efterlyses I SvD
2025-01-02
https://www.svd.se/a/734egV/anders-q-bjorkman-nar-far-vi-se-ett-svenskt-wolf-hall
"En jul för några år sedan åkte jag på en rejäl influensa och låg nedbäddad mest hela tiden. I efterskott är jag nöjd med det, eftersom sängliggandet gjorde att jag inte kunde göra mycket annat än att läsa och sova. Resultatet blev att jag plöjde igenom de nästan 2 000 sidor som ”Wolf Hall”, Hilary Mantels romantrilogi om Thomas Cromwell, består av. Det skulle jag inte vilja vara utan.
Mantel får människan Cromwell att träda fram ur de historiska schablonbilderna om smedsonen som blev rikets näst mäktigaste man i 1500-talets England – och som adeln avskydde. Hon tecknar ett nästan ömsint porträtt av den machiavelliske mannen och vilka drivkrafter som låg bakom hans agerande. En av dem: överlevnadsinstinkt. En annan, mer oväntad: empati.
Jag är inte rätt person att avgöra hur pass historiskt korrekt Mantels skildring av Cromwell är. Det överlåter jag åt historikerna att bedöma. Men att det är litteratur som lyckas levandegöra det förflutna på ett sätt som historiker sällan gör, det vet jag.
Den här julen har jag så ägnat mig åt att sträcktitta på två säsonger av tv-dramatiseringen av Hilary Mantels romaner, som släpptes på SVT Play på juldagen. Och BBC:s ”Wolf Hall”, med manus av Peter Straughan och i regi av Peter Kosminsky, är även det ett storverk.
Det skådespeleri som Mark Rylance åstadkommer i rollen som den lugne och taktiske Cromwell och det som Damian Lewis presterar i gestaltningen av den egocentriske Henrik VIII – ja, just den Henrik, han med de sex fruarna – är enastående. Det rör sig om lågmält lysande tv-dramatik, som slipper avbrytas av smaskiga effekter, datagenererade bilder eller annat bländverk.
I Henrik VIII:s hov kretsar det mesta kring vem kungen har i sin sängkammare.
I Henrik VIII:s hov kretsar det mesta kring vem kungen har i sin sängkammare och huruvida den kvinnans livmoder kan leverera en manlig tronarvinge eller ej (om ej löper hon risk att bli av med huvudet). Ändå är de tolv avsnitten helt befriade från utdragna sexscener (à la longörerna i tv-serien ”The Tudors” från 2007) och förutom att Anne Boleyns avhuggna huvud antyds i någon scen finns här inget av de annars så vanliga orgierna i våld.
Det tittaren erbjuds är stor skådespelarkonst – där det mesta tycks utspela sig i Mark Rylances uttrycksfulla ansikte. Inte minst det bidrar till att tv-serien ”Wolf Hall” är så sevärd.
Men under seriens gång kommer jag på mig själv med att avundsjukt undra varför inte svensk tv-publik kan få det som den engelska får med ”Wolf Hall”. Varför görs så få försök att dramatisera och levandegöra svensk historia?
Förra året sände SVT i och för sig sin ambitiösa dokumentärserie ”Historien om Sverige”, men i seriös film- och tv-dramatik lyser historien med sin frånvaro. (Och nej, till kategorin ”seriös” kan inte den Tarantino-inspirerade våldsactionfilmen ”Stockholm bloodbath”, som nyss gick på bio, räknas.)
Det finns till och med en egen Cromwell i svensk historia.
Och ändå kan svensk historia – till exempel den om Gustav Vasa – mycket väl mäta sig med engelsk vad gäller spännande intriger och dramatiska vändningar: en grym förhistoria med Stockholms blodbad, där uppemot 100 personer – bland dem Gustav Vasas far – avrättas; Gustavs seger över danskarna; reformationen; sonen och efterträdaren Erik XIV:s vansinne; den förgiftade ärtsoppan. Här finns till och med en egen Cromwell: Jöran Persson, som trots låg börd blev Erik XIV:s mäktige sekreterare, men som av högadeln dömdes ut som ”roten till allt ont”. Och som till slut, precis som Cromwell, miste sitt huvud.
När jag dryftar bristen på tv-dramatik om svensk historia med historieprofessor Dick Harrison instämmer han, tycker också att det är märkligt, och slår fast att ”om Vasafamiljen hade levt i England hade de varit lika världsberömda som tudorerna [Henrik VIII:s släkt]”.
Under julledigheten har SVT förutom ”Wolf Hall” också släppt satirserien ”Whiskey on the rocks”, faktiskt ett stycke svensk samtidshistoria, men i humortappning – dessvärre bara måttligt rolig sådan. Tänk om man i stället hade satsat på rafflande tv-dramatik om den där hösten för drygt 43 år sedan, då en kärnvapenbestyckad sovjetisk ubåt gick på grund i Blekinge, då ryssarna planerade ett fritagningsförsök och då svenskt kustartilleri fick order om att öppna eld om sådana sovjetiska planer blev verklighet.
Kort sagt: Sverige på randen till krig med den dåvarande supermakten Sovjetunionen. Tala om givet material för ett tv-drama, inte minst i dessa tider då Putin bedriver sitt avskyvärda anfallskrig i Ukraina.
Ta det som en beställning SVT, Netflix, TV4 eller annat hågat tv-bolag.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.