U-137
2024-12-29
Ja och BTW så var Roderick Klintebo Ordförande i Kunglig Flottans IF..
https://www.svd.se/a/gwy8wB/svt-s-whiskey-on-the-rocks-det-hande-nar-u-137-gick-pa-grund
"Den sovjetiska ubåtskränkningen utanför Karlskrona 1981 skildras nu fritt i SVT:s komediserie ”Whiskey on the rocks”. Men vad vet vi egentligen om U 137:s grundstötning som skakade Sverige och världen mitt under Kalla kriget?
SVT-serien ”en rövarhistoria”
I SvD har SVT:s och Disneys samproduktion ”Whiskey on the rocks” fått betyget två tärningar av sex möjliga. Titeln anspelar på smeknamnet ”Whiskey” för den typ av sovjetiska ubåtar som U 137 tillhörde.
Recensenten Karoline Eriksson har inte mycket till övers för manuset. Under rubriken ”Tondövt om rysk ubåtskränkning”, skriver hon bland annat att SVT och Disney ”förvandlar ubåtskrisen i Gåsefjärden till en riktig rövarhistoria” och att det med tanke på Ukrainakriget är ”märkligt att tro att publiken ska låta sig roas av den ryska gränskränkningen.”
Karoline Eriksson konstaterar att serien utgår från att ”besättningen ombord på U 137 varken fick fel på navigationssystemet eller läste fel på sjökortet när de spanade på svenska militärövningar till havs. Nej, de drack förstås bara alldeles för mycket vodka, och navigerade därför rakt in i militärt skyddsområde på fyllan”.
Men vad är det då vi vet om vad som egentligen hände dessa dramatiska dygn i oktober 1981?
Försvaret: U 137 fick hemlig order
Det var den 27 oktober 1981, klockan 19.57, som sovjetiska U 137 – med den ryska beteckningen S-363 – gick på grund vid Torhamnaskär i Gåsefjärden, cirka en mil sydost om Karlskrona. Fortfarande i dag ställs frågorna: Var det en felnavigering, som Sovjet hävdade, var besättningsmännen onyktra eller var det en planerad kränkning under ett specialuppdrag som gick fel?
I en redogörelse för händelserna skriver Försvarsmakten att U 137 utan tvekan var på konkret uppdrag i svenska vatten. Detta efter att ubåten deltagit i Sovjetunionens jätteövning Zapad 81 och sedan via hemmabasen i Baltikum gått med kurs mot Polen för ta ombord kärnvapen och en kommendör – samt proviantera i Östtyskland. Sedan ska U 137 först inlett patrullering i området ”Byxan” öster om Bornholm för att kontrollera in- och utgående sjötrafik. Därefter fick ubåtsbesättningen nya direktiv, uppger Försvarsmakten:
”Den 24 oktober fick U 137 två signalmeddelanden. Innebörden var att fartygschefen skulle ta fram ett särskilt paket med hemliga order ur sitt säkerhetsskåp. Därefter påbörjades U 137:s del i en större operation mot Sverige. Minst två, troligen tre stora ubåtar och minst en miniubåt ingår i företaget.”
Avslöjande radiotrafik
Samma dygn som U 137 gick på grund bedrev den svenska marinen provskjutning av en ny ubåtsjakttorped, torped 42, utanför Karlskrona skärgård. Den svenska ubåten Neptun och helikoptrar deltog i proven.
Enligt Försvarsmakten har kartläggning av den sovjetiska radiotrafiken och annan underrättelseinhämtning gjort att det gått att fastställa exakt hur U 137 navigerade på väg in i Gåsefjärden timmarna före grundstötningen. Den sovjetiska ubåten visade med olika knep prov på genomtänkt agerande, uppger försvaret.
Att U 137 ändå grundstötte skulle kunna bero på att ett av de vägledande ensmärkena, som svenska marinen använde för navigering i de hemliga farlederna, vid den tiden hade rasat ner.
– När de kom i den här farleden var det nedrasade ensmärket inte åtgärdat. Uppenbarligen var de riktigt duktiga på vad de gjorde, men girade fel och hamnade på grund, säger Rolf Lindén, som då var chef för operativa avdelningen vid Blekinge Kustartilleriförsvar/FO 15.
När grundstötningen var ett faktum fick en sovjetisk miniubåt som också fanns i området order att gå söderut och plockas upp av ett specialfartyg kallat Muna. Ekipaget försvann sedan mot Finska viken, uppger Försvarsmakten.
Försvaret larmades – av fiskare
Besättningen på U 137 försökte förgäves backa loss med motorerna på högvarv, men inget hjälpte.
Runt klockan 22 samma kväll observerade fiskaren Bertil Sturkman ubåten på grund i Gåsefjärden. Morgonen därpå, onsdagen 28 oktober, ringde Sturkmans fiskarkollega Ingvar Svensson på Sturkö till Marinbasen i Karlskrona och berättade vad som inträffat.
Drygt en timme senare bekräftade kommendörkapten Karl Andersson på vedettbåten Smyge att en sovjetisk ubåt av typ Whiskey stod på grund i militärt skyddsområde nära en fast sjöminering. Strax därefter nådde informationen överbefälhavaren och försvarsområdesstaben.
”Jag glömmer det aldrig”
Det svenska militära pådraget blev förstås massivt. Jägarsoldater, fartyg och flyg sattes in i den svenska bevakningen av ubåten.
En de svenskar som upplevde händelsen på nära håll var 79-årige Gunnar Mattsson. Han har berättat för Blekinge Läns Tidning hur han som anställd på Kustbevakningen, stationerad i Karlshamn, kastades in i dramat.
Från en patrulltid på en liten tulljakt blev han och två kollegor beordrade att avgå mot Gåsefjärden där det närmast otänkbara befann sig – en rysk ubåt.
– Jag glömmer aldrig när skepparen sa att ”Den historien får du ta med någon annan”. Men så var det ju, säger Gunnar Mattsson till BLT.
”Rysk soldat knackade mig på axeln”
Vid U 137 låg en kustbevakningsjakt från Kalmar förtöjd, berättar Gunnar Mattsson för BLT.
– Deras patrulltid var slut och vi skulle avlösa dem. Vi la oss på utsidan ubåten och jag hoppade ombord med en förtöjningstamp. Min kollega skulle hoppa på i aktern med en tamp också. Han blev hejdad, medan jag hann över.
– När jag böjde mig ned vid tornet för att hitta något lämpligt ställe att fästa tampen kände jag att det knackade mig på axeln. Det var en rysk soldat från tornet med ett gevär, en kalasjnikov skulle jag tro. Jag blev rätt klart varse att vi inte var välkomna ombord, säger Gunnar Mattsson till BLT.
SvD den 29 oktober 1981. Sovjetiska fartyg närmade sig Sverige för en eventuell fritagning av U 137.
Den 29 oktober 1981 skriver Svenska Dagbladet att det är ”en av de grövsta kränkningar av den svenska gränsen som inträffat efter andra världskriget”. SvD rapporterar att regeringen lämnat in en skarp protest till Sovjets ambassadör i Stockholm, och att Sovjets begäran att få bärga ubåten fått ett ”kategoriskt nej”.
Fälldins order: ”Håll gränsen”
Dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin.
Det var tio oerhört dramatiska dygn, från grundstötningen den 27 oktober till den 6 november då U 137 eskorterades till internationellt vatten.
Världen höll andan när en sovjetisk flotta den 29 oktober gick mot den svenska gränsen. Överbefälhavaren Lennart Ljung begärde besked från statsminister Thorbjörn Fälldin om hur långt man fick gå vad gällde de två fartyg som lösgjort sig från den sovjetiska armadan och var på väg mot Karlskrona för att undsätta U 137.
Svaret blev de bevingade orden: ”Håll gränsen”.
Försvarsmakten vidtog akuta åtgärder och trots att svenskarna inte riktigt var redo förstod ryssarna att det kunde komma ett militärt svar.
Försvarsmakten uppger: Med bara 400 meter kvar till svenskt territorium signalerade den sovjetiske amiralen Kalinin hemmabasen från sin jagare: ”Svenskarna är beredda att öppna eld”, och begärde instruktioner. Svaret han fick var: ”Gör ingenting”.
Thorbjörn Fälldin har efteråt berättat att dessa dygn var hans svåraste stund som statsminister. Enligt Försvarsmakten var Sverige på randen till krig.
Kärnvapenladdningar ombord
Experter från försvarets forskningsanstalt (FOA) sändes ut för att göra mätningar runt U 137 och fick bekräftat att det fanns uran och även kärnvapenladdningar ombord. Det har senare även bekräftats i efterhand av Vasilij Besedin, ställföreträdande chef ombord. I sin bok "Inifrån 137" skriver han att ubåten var bestyckad med två kärnvapentorpeder som var redo att användas.
”Hela Karlskrona hade förintats”
Vasilij Besedin, politisk officer, högst upp i tornet på U 137
I december 2015 intervjuades Vasilij Besedin av Blekinge Läns Tidning i Besedins hemstad Baltijsk, den ryska flottbasen och Kaliningrads yttre hamn. Besedins funktion på ubåten är fortfarande något oklar. Han tillhörde inte flottan och var inte heller utbildad på en ubåt – i stället var han politisk officer från den militära underrättelsetjänsten GRU.
En av många teorier är att han var ombord för att förhindra myteriförsök. En annan hypotes är att Besedin och 15 GRU-soldater var ombord för att skydda kärnstridsspetsarna – männen sov i fördäck i närheten av stridsspetsarna, skriver BLT.
Besedin vidhåller att navigationsutrustningen var ur funktion och att grundstötningen berodde på en grov felnavigering. Enligt honom var uppdraget att röra sig i vattnen utanför Bornholm.
Moskva hade gett order om att ubåten skulle sprängas om den stormades av svensk militär.
– Ja. Karlskrona hade blivit som Nagasaki. Jag är officer och lyder order. Det visste besättningen och det är klart att de var oroliga. Hela staden och dess närhet hade blivit förintad, säger han till BLT.
U 137 – en världsnyhet
Grundstötningen blev snabbt en världsnyhet och det dramatiska läget skakade inte bara Sverige utan även omvärlden i en tid då kalla kriget kulminerade.
Patrik Eliasson, som vid den tiden praktiserade på turistbyrån i Karlskrona minns kaoset. Han berättar för SVT Blekinge hur kön ringlade lång utanför lokalerna dagarna efter att ubåten hade upptäckts.
– Hela dagarna kom det in folk. Det kom folk från hela Europa som ville veta vad det var, säger han till SVT Blekinge.
De flesta ville veta exakt hur man kunde ta sig ut med bil för att titta på ubåten.
– Jag tror till och med att han som var turistchef själv fick köra ut med folk och visa. Men det är ett kul minne att ha från en sådan stor händelse, säger Patrik Eliasson.
”Farväl och på återseende”
Kapten Anatolij Gusjtjin (t.v.), befälhavare på den sovjetiska ubåten U-137 som gick på grund i Gåsefjärden i Karlskrona skärgård.
Den 6 november höll Thorbjörn Fälldin presskonferens och berättade om U 137:s kärnvapenladdningar. Beslutet att släppa U 137 fri var då redan fattat. Morgonen därpå eskorterades ubåten ut på internationellt vatten av den svenska marinen. Kommendör Roderick Klintebo lämnade formellt över ubåten till viceamiral Alexej Kalinin.
Tanken var att den svenska kommendören skulle få en skriftlig kvittens, men på grund av hård sjö skedde överlämnandet i stället per radio.
Innan den sovjetiska jagaren försvann österut tillsammans med U 137 blev Alexej Kalinins avskedsord: ”Farväl och på återseende.”
Det fanns också en mängd fakta som tydde på att kommendör Avrukevitj, som hade navigerat in ubåten in i Gåsefjärden, visste var ubåten befann sig. Han hade i praktiken satt ubåten på grund. Karl Andersson hade kontrollerat det viktigaste navigations-instrumentet: radiopejlen. Den fungerade.
”Det fanns också en mängd fakta som tydde på att kommendör Avrukevitj, som hade navigerat in ubåten in i Gåsefjärden, visste var ubåten befann sig. Han hade i praktiken satt ubåten på grund.”
- Ola Tunander, professor emeritus
Men trots att det var Avrukevitj som hade navigerat ubåten det sista dygnet, trots hans högre rang och trots att det var han som visste något, ville inte Karl Anderssons överordnade att han skulle förhöras.
Karl Andersson började misstänka att några på svensk sida visste om ubåten i förväg och att de var involverade. Överbefälhavaren Lennart Ljung skriver att detta också påstås i en brittisk underrättelserapport. Karl Andersson misstänkte att någon på svensk sida i praktiken hade ”chartrat” ubåten, för att låta den gå på grund, för att skapa en händelse, som kunde få USA:s kongress avsluta sitt embargo av Sverige som tillkommit 1980 efter att Datasaab exporterat amerikansk högteknologi vidare till Sovjet. Sverige behövde motorn till JAS Gripen och Sidewinder-missilerna.
Någon på svensk och amerikansk sida insåg att kongressen måste övertygas om det sovjetiska hotet mot Sverige för att öppna upp för export.
Det är vad Karl Andersson säger i en intervju för den tysk-franska tv-kanalen ARTE som sändes i maj 2015. Dessa ord skiljer sig radikalt från hans argument på 90-talet då han i likhet med några andra kritiker trodde att ubåten kanske gjort sig skyldig till en navigationsblunder. Jag har lagt in hela intervjun för ARTE som appendix till min bok om U 137, som just har kommit ut på Karneval förlag, ”Navigationsexperten”.
Karl Andersson berättar att när han anlände till örlogsbasen klockan åtta, stod det två amerikanska marinattachéer utanför hans kontor tillsammans med örlogsbaschefen. Det hade aldrig hänt vare sig förr eller senare att amerikaner hade besökt basen utan att Andersson som stabschef var informerad.
För amerikanerna var det viktigt att vara på plats på örlogsbasen vid gryningen för att kunna studera beredskapen på örlogsbasen. Ingen visste om att en fiskare skulle upptäcka ubåten redan vid gryningen. Det tidiga mötet kan tyda på att någon på svensk och amerikansk sida visste om att ubåten skulle gå på grund vid Karlskrona.
Det är trist att Karl Andersson inte längre är med oss, men hans intervju för ARTE kan man fortsatt ta del av.
Ola Tunander, professor emeritus"
https://www.sydostran.se/.../insandare-u-137-en-annan.../...
Så kanske visste någon något, kanske Brezhnev, eller kanske rent av Andropov....
Kanske Donald Trump vet allt nu om hur detta gick till...
De slutade kanske med att ha ett kontraspionage..
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.