Varför prioriteras vinstintressen framför samhällsnytta på elmarknaden?
Elförsörjningen är avgörande för samhällets funktion – den påverkar allt från sjukvård och infrastruktur till hushållens och företagens vardag. Trots detta är elmarknaden utformad för att maximera vinster för producenter och spekulanter, snarare än att främja stabilitet och rimliga priser.
På elbörsen Nord Pool sätts elpriserna genom marginalprissättning. Den dyraste kraftkällan som behövs för att möta efterfrågan, ofta gas- eller oljekraftverk, bestämmer priset för all el på marknaden. Detta innebär att även billig el från exempelvis vattenkraft eller kärnkraft säljs till samma höga pris. Systemet skapar stora vinster för producenter av billig el, men också incitament att medvetet begränsa produktionen vid strategiska tillfällen.
Ett återkommande fenomen är "oförutsedda" och långdragna driftstörningar i billigare kraftkällor som kärnkraft, som ofta sammanfaller med kalla perioder, då efterfrågan stiger. När billig elproduktion minskar blir det mer förmånligt för producenter av dyrare energislag, vilket driver upp priserna dramatiskt. Producenter av billig el kan därmed sälja sin kvarvarande produktion till betydligt högre priser, samtidigt som systemet behåller skenet av att fungera enligt marknadsprinciper.
Denna prissättningsmodell är inte utformad för att gynna samhällsnytta, utan för att maximera vinster för producenter och investerare. Lobbyism från energibolag och finansiella aktörer tycks ha säkerställt att reglerna upprätthåller denna struktur, trots att det innebär att hushåll och samhällskritiska verksamheter får bära bördan av höga och instabila priser.
Höga elpriser slår hårdast mot låginkomsthushåll och tvingar verksamheter som sjukvård och kollektivtrafik att omfördela resurser från kärnuppgifter till energikostnader. Spekulation på elmarknaden förstärker dessutom volatiliteten, eftersom aktörerna tjänar på prisvariationer snarare än stabilitet.
För att prioritera samhällsnyttan krävs reformer. Prissättningen bör baseras på produktionskostnader istället för marginalkostnader. Incitament för producenter att begränsa tillgången måste bort, och statens kontroll över samhällskritisk infrastruktur bör stärkas. Så länge marknaden styrs av vinstintressen kommer konsumenter och samhällsfunktioner att fortsätta lida under ett system som gynnar några få, på bekostnad av samhällets bästa. Niklas Ohrmér