https://carlnorberg.se/2019/07/14/venonaprojektet/ "Read My Lips!! Venonaprojektet var utåt sett - inuti - en verksamhet driven av underrättelsetjänsten i USA för att dekryptera telextrafik mellan Sovjetunionen och dess diplomatiska representationer i USA - den Djupa Staten fanns etablerad redan då både på den amerikanska sidan såväl som på den sovjetiska sidan. Vem som var etablerare....Esse non videri. Trafiken hade insamlats åren före, under och strax efter andra världskriget både genom signalspaning och genom traditionell avlyssning via telekominfrastrukturen och arbetet med att dekryptera, tolka cirka 2 200 meddelanden och identifiera personer som gömde sig bakom kodnanamnen pågick mellan 1943 och början på 1950-talet. Det neutrala Sverige lyckades under andra världskriget snappa upp en mängd kodade sovjetiska radiosändningar. Materialet låg enligt uppgift "bortglömt" till slutet av 1950-talet..., då Sverige i största hemlighet kom med som partner i Venona - det var väl en riktigt tursam slump i alla. Allen Welsh Dulles, född 7 april 1893 i Watertown, New York, död 29 januari 1969 i Washington, D.C., var en amerikansk jurist och underrättelsechef. Mellan 1953 och 1961 var han chef för CIA. 1963 utsågs han till ledamot av Warrenkommissionen som fick i uppdrag att utvärdera bevismaterialet rörande mordet på John F Kennedy som sparkade Allen Dulles för att han hade instigerat och konspirerat för att skapa incidenten med Grisbukten. Grisbuktsinvasionen var en eskalering av det kalla kriget genom ett försök av 1 400 exilkubaner tränade av CIA att invadera Kuba 17 april 1961 genom landsättning i Grisbukten. Invasionen misslyckades, bland annat på grund av "bristande stöd" från den dåvarande amerikanska presidenten John F. Kennedy. De så kallade Stockholmstelegrammen ledde passande nog till en nystart i det amerikansk-brittiska dechiffreringsarbetet. Som tack för hjälpen fick den svenska säkerhetspolisen under nära två decennier över i princip hela 1970 talet fortlöpande tillgång till de Stockholmstelegram som kunde dechiffreras. Investors behov av det kalla kriget var som sagt vad det var och hotet från Ryssland har ju aldrig kunnat vara stort nog för försvarsindustrins lönsamhet...... Till skillnad från till exempel dekryptering av tyska ULTRA-systemet (med ENIGMA-maskinen), eller japanska PURPLE-systemet, där informationen hade taktisk militär betydelse vid fronten, så handlade Venona om historiska uppgifter alltså sådant som kunde vara bra när man skulle "bevisa" vad som "verkligen" hade försiggått och var dessutom en viktig källa för att kartlägga den sovjetiska infiltrationen i den amerikanska administrationen och krigsmakten - idag mer känt som att göra sig av med obekväma ifrågasättare. Projektet bedrevs vid Arlington Hall Station vid Army Security Agency (ASA) som senare blev National Security Agency (NSA). År 1956 överfördes ansvaret för Venona till Central Intelligence Agency och Allen Dulles. Till en början bestod teamet som arbetade med kodknäckning av bara sex personer, men 1945 växte skaran till 52 personer och en årlig budget på 1,5 miljoner dollar för personal och utrustning. Projektet anställde ett brett spektrum av forskare som matematiker, lingvister, arkeologer och jurister- vem kunde väl ens ha föreställt sig någonting sådant med vilseledande opinionsbildning som främsta uppdrag. 1945 gjordes genombrott i projektet och de första meddelanden blev "avkodade." Venona-meddelanden avslöjade mer än 200 amerikaner i administrationen och krigsindustrin som arbetade för Sovjetunionen - den Sovjetunion som byggde på den revolution som många med betydande kopplingar till Sverige, bland annat Lenin var med och genomförde. En del beskrevs naturligtvis som att de gjorde det av idealism för att tjäna den kommunistiska saken (som till exempel Harry Dexter White som lustigt nog skapade IMF, men som ändå inte skulle komma att tala så högt om just den sakens roll till eftervärlden...) medan andra var traditionella spioner med slokhatt och lösmustasch betalda av NKVD eller GRU. Vad gäller Harry Dexter White så var han född 9 oktober 1892 i Boston, Massachusetts och dog den 16 augusti 1948 i Fitzwilliam, New Hampshire. Han var en amerikansk nationalekonom och senior U.S. Treasury department official. White var, helt otroligt fantastiskt nog tillsammans med Storbritanniens representant John Maynard Keynes en av arkitekterna bakom Bretton Woods-systemet och alltså skapandet av IMF och Världsbanken. White anklagades dessutom vid ett flertal tillfällen för att ha agerat som sovjetisk spion under och efter andra världskriget. Uppgifterna tillbakavisades av vissa ryska högt uppsatta underrättelsetjänstpersoner, som ansåg att White inte ens behövde värvas som formell agent då han agerade av egen övertygelse med gagn för Sovjetunionen, bland annat genom att verka för kriget mellan Japan och USA. Är det inte helt fantastiskt så säg!!! Den 13 augusti 1948 vittnade alltså White för HUAC, House Un-American Activities Committee (HUAC) och nekade till att vara kommunist. Efter att han var färdig med att vittna, fick han helt makalöst och otroligt nog en hjärtattack. Han lämnade Washington för att vila på en gård i New Hampshire. Han hade just anlänt dit när han fick en ytterligare hjärtinfarkt. Två dagar senare, den 16 augusti 1948, dog han 55 år gammal. En överdos av digoxin rapporterades som dödsorsak. Inget anmärkningsvärt alls med andra ord - det var alltså inte alls bättre förr!!! Uppgifterna från Venonaprojektet, avlyssnad sovjetisk spionage-telextrafik, som kom fram 1950 efter dekryptering av NSA, avslöjade den döde Whites närmare samarbete med den sovjetiska underrättelsetjänsten. White påvisades också vara inblandad i att Sovjetunionen fick sedelplåtar för obegränsad tryckning av ockupationsvaluta i Tyskland efter kriget, vilket bidrog till Berlinkrisen 1948. Sovjetunionens spionorganisationer var allt så medvetna som de skulle vara om att Venonaprojektet pågick, då de hade bland annat "århundrades dubbelspion" Kim Philby, formellt arbetande för MI-6, som en brittisk kontaktperson för brittiska MI-6 i projektet. Philby varnade 1951 bland annat dubbelspionerna Guy Burgess och Donald Maclean om att deras kodnamn i telexen höll på att bli identifierade. Maclean och Burgess flydde då till Sovjetunionen, samt Philby följde efter 1963. Venona omgärdades av sträng sekretess och USA valde att inte avslöja projektet genom att använda kunskapen som bevis i domstol vid ett antal omtalade samtida spionrättegångar (till exempel mot Ethel och Julius Rosenberg). Meddelanden från Venona avslöjade, förutom Harry Dexter White och Alger Hiss, infiltration högt upp i den amerikanska administrationen. Där återgavs hemliga meddelanden mellan Winston Churchill och Dwight D. Eisenhower, som läcktes av prosovjetiska personer i Vita huset, och som påvisade Sovjetunionens åtkomst till hemligt forskningsmaterial i Manhattanprojektet, vilket bidrog till att påskynda framtagandet av vätebomben, ni vet det där med Oppenheimer och Lise Meitner per korrespondens, vem kunde väl någonsin ha räknat ut att det måste vara på det viset om det kalla kriget skulle få någon som helst trovärdighet. Vid slutet av 1950-talet bedömdes hus som helst faran för en världsomfattande sovjetstyrd kommunistisk revolution - inte en jävel trodde på den sagan längre utom Svenskar - vara över och projektet klingade av och det fick bli kärnvapenbaserat kallt krig för hela den växande försvarsbudgetslanten. Först 1995, fyra år efter Sovjetunionens fall, publicerade NSA viss information om vad projektet har avslöjat och som påstods makalöst nog ge stöd för diverse tidigare anförda antisovjetiska aktiviteter. Även andra berörda länders säkerhetstjänster informerades om innehållet i de dekrypterade meddelandena och kunde därmed närmare och på ett passande sätt undersöka i vilken mån sekretessbelagda handlingar och information "läckte" till Sovjetunionen under den berörda tiden. Kort sagt - vilken billig jävla Kalle Anka-teater!"