Stina Svarar På Musikfråga
2024-11-20
Fråga:
Kan du reda ut varför gangsterrrappen har hyllats, glorifierats och prisats medan det råder total beröringsskräck för vit makt-musiken?
/Staffan Lindholm
Stina svarar:
Frågan tar mig omedelbart tillbaka till Kalmar i mitten av 90-talet. Jag hade då skrivit en pjäs om den våg av nynazism som svepte över landet. Texten byggde på dokumentärt material och hade en titel som i dag varit omöjlig att ens föreslå: ”Vita drömmar och negerbollar”.
Gruppen jag arbetade med hette teater Katastrof och där skolades flera i dag välkända teaterprofiler, som Robert Fux och Kristofer Kamiyasu. Och titeln till trots var mycket av det vi gjorde riktigt bra. Så även denna föreställning.
Jag minns särskilt en kväll.
Kristofer gestaltar en flykting som just fått ett avvisningsbesked och står i begrepp att hoppa från en balkong på sjunde våningen.
På första raden sitter 15 unga nynazister som transporterats till föreställningen i polisbil. Och när Kristofer kliver upp på den lilla pall som markerar balkongen sätter en av killarna händerna för ansiktet och ropar ”Nej! Du får inte hoppa!”.
Resten av föreställningen sitter han och gråter.
Det var en annan tid på många sätt.
Inte bara pjäsens titel hade varit omöjlig. Även det faktum att dessa ungdomar blandades med en ”vanlig” publik – att man ens lät dem komma och se föreställningen manifesterar en människosyn där man trodde på konstens kraft och människans möjlighet till förändring. Där vi hade en förmåga att skilja på dem som människor och deras åsikter och tillhörande rekvisita. Som till exempel vit makt-musiken.
Det gjorde det sålunda rätt enkelt att kritisera musiken.
I dag är samhället på många sätt ett annat. Åsikter har blivit identitet och därmed svårare att både kritisera och förändra.
Och medan vit makt-musiken sprungit ur nationalism och andra världskrigets brott, med vilka de flesta gjort upp, växer gangsterrappen i en framför våra ögon pågående akut konflikt. Där tolkningarna om skuld och ansvar splittrar.
Förenklat kan man säga att gangsterrappen växer i av samhället övergivna invandrartäta förorter, där vänstern ser utövarna som offer och musiken därmed blivit deras fullt legitima beskrivning av verkligheten. Och eftersom vänstern länge haft tolkningsföreträde på den kulturella arenan och därmed också äger nycklarna till vem som ska släppas in i de kulturella finrummen, är det inte konstigt att gangsterrappen hamnat där.
Att höja gangsterrappen har på detta sätt blivit synonymt med att hjälpa de utsatta. Och därmed framstå som en god människa.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.