Möjliga Årtionden Av Trump-Era I SvD
2024-11-12
https://www.svd.se/a/KMbeJy/har-trump-andrat-spelplanen
"Att lyssna på amerikanska mitten-vänster-poddar är som att lyssna på bakfulla som lovar att aldrig dricka igen. Kan en ”nykter” demokrat ha chansen 2028 – eller har spelplanen ändrats?
Om man frågar någon som är väldigt bakis om planerna för att inte må så här igen, kan svaret komma att det aldrig ska drickas igen.
Omsvängningen kan låta så uppriktig. Låt samma person överleva till helgen och det kan mycket väl vara så att föresatserna om helnykterism visar sig komma på skam.
Lite så känns det att lyssna på otaliga amerikanska mitten-vänster-poddar som försöker förstå den tydliga Trumpvinsten. Den amerikanska vänstern mår fruktansvärt och är redo att göra vad som helst för att lindra sitt lidande. Testa vilka bakfyllebotemdel som helst. Girigt svälja råa, ofärdiga analyser som shottade äggulor. Med risk för att allt kommer upp igen.
För det finns ju såklart skäl att låta lite tid gå. Valresultatet är inte helt färdigräknat och viktig data om väljarrörelser saknas. Många av narrativen om vad som hänt och varför kan visa sig vara felaktiga.
Demokraterna känner kanske att det var förhastat att helt sluta dricka, poängen är ju att göra det måttligt. Här kan man låta alkoholen i liknelsen stå för det man personligen tror är problemet: Kamala var för vänster. Hon var för mitten. Hon lockade inte minoritetsväljare. Hon pratade för mycket om minoriteter.
Men att det finns en rätt nivå.
Det är möjligt att Trump 2 är snarlik originalet. Om det inte blir ett tredje världskrig och Trumptullarna sabbar ekonomin kan en demokrat ha god chans att vinna 2028. Med bättre mediestrategi. Bättre sakpolitik. Eller bara se till att inte vara kvinna.
Eller så är spelplanen förändrad på ett mer grundläggande sätt.
”När såg du senast en film där det var en vit arbetarklassgrabb som var hjälten?”
Detta frågade sig Francis Fukuyama, mest känd för att ha skrivit om att historien tagit slut efter murens fall, i en podd om varför unga män tycks stödja Trump.
Programledaren Yascha Mounk säger att Harris-kampanjen förlitade på sig att män från etniska minoriteter skulle tänka på sig själva som offer för rasism. Medan dessa män kanske kände sig som på de anklagades bänk, utpekade av feminismen som potentiella förövare.
De båda klassiska liberalerna Fukuyama och Mounk är exempel på de som försöker förstå USA-valet genom att titta på kulturen. Vilket kanske är förståeligt när de en gång betrodda sätten att tolka och förutse världen återigen visat sig ha brister. Det var vadslagningssajterna som trodde mer på tydlig Trumpseger än opinionsundersökningar.
Ett annat sätt att förstå Trump-segern som en kulturell motreaktion erbjuds av ”Top gun Maverick”. Tom Cruises återbesök till sin nästan 40 år gamla roll som stridspilot var en oväntad hit. Medan försöken från Disney att göra en woke Star wars-serie med they/them-pronomen fick läggas ned.
Fukuyama pratar om hur valet av Ronald Reagan var ett skifte av inte bara politiken utan även kulturen. Han nämner hur ingen inom akademin studerade klassiska tänkare som Adam Smith. Eller hur ute det var att plugga på handelshögskola. Men att normerna ändrades snabbt efter 1980.
Politiken är nedströms kulturen brukar den amerikanska högern upprepa. Och satsade på att påverka just kulturen och normer för vad som är acceptabelt.
Men hittills har Hollywood hållit emot. Mycket kulturproduktion har upprätthållit vad som skulle betecknas som progressiva normer. Kvinnor och minoriteter har fått alltmer skärmtid. Samtidigt har de grabbiga poddarna där Trump kampanjade vuxit stort.
Delar av det politiska spektrumet trodde att världen tycktes förutbestämd att bli alltmer framåtskridande. Att förändring kanske stampar, men egentligen bara går åt ett håll.
Kanske kommer Trumpsegern 2024 att i efterhand ses som en av nyckelhändelserna när västs demokratier valde att låta klockan gå åt andra hållet.
För vissa är det en mycket skrämmande reaktionär utveckling. De ser det som ett hot mot själva demokratin och något som dess institutionella försvarare, som medierna, bör kämpa emot.
Andra ser en kalibrering av modernitetens excesser. Som ändå är fullt kompatibel med ett grundläggande skydd av minoriteter. Konservativ nationalism som svar på globaliseringens förändring. Det ordnade mot det fria. Men strömningar som inte håller sig inom nationalstaterna.
Sverige, som länge haft en nationell identitet som modernitetens härförare, visar att det går att backa bandet. Priset vid pump kan sänkas, barn får inte längre hormonbehandling för att byta kön, invandringen kan drastiskt minskas och utvisningarna ökas.
Samhällsvetare älskar att kategorisera eror.
Fukuyamas ”Historiens slut”, om hur den liberala demokratin vunnit på 90-talet, tog även den slut. Efter andra världskriget rådde inom västdemokratierna en enighet om välfärdsstat, skatter och keynesianism. Från 80-talet var det avregleringar och marknadsanpassning.
Vissa ser en brytpunkt vid finanskrisen 2007–2008. Andra vid brexit och Trump 2016. Trump, presidenten, får enligt (den nuvarande) grundlagen bara sitta fyra år till. Men Trump-eran, oaktat hur länge den har pågått, kan ha flera årtionden kvar.
Om denna analys skulle stämma kan motkrafterna behöva tänka om rejält. Annars lär de fruktansvärda baksmällorna fortsätta. Det kan vara dags att hålla i den första drastiska impulsen – aldrig dricka igen."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.