Tydliga Valvinnare I SvD
2024-11-04
"I brist på stensäkra förutsägelser eller vidare spekulationer kan dock några kategorier av vinnare och förlorare i valet 2024 utses redan nu.
Vi börjar med en tydlig segrare – som faktiskt inte kan förlora oavsett vem som blir nästa president.
Elon Musk har ju gjort tydligt vem han föredrar, och stöttat Donald Trumps kampanj både med hundratals miljoner dollar och genom sina egna framträdanden. Samt många aggressiva inlägg på sin sociala medieplattform, där han sagt sig ”nästan alltid” vara nykter när han postar.
För detta har han lovats en plats i Vita Huset, och har redan nu har gjort utfästelser om att ”rensa upp” bland myndigheter och skära ner på personal och resurser.
Det han helst vill komma åt är tillsynsmyndigheter som gör att privata företag följer regler och lagar som är till för att skydda medborgarna. Främst inom tech-utvecklingen.
Elon Musk är bara ett exempel. Paypal-grundaren Peter Thiel hoppas även på sin vicepresidentkandidat J D Vance, vars politiska karriär han finansierat.
Men de stora techägarna är vinnare även om Kamala Harris skulle bli president.
Musks företag har redan runt 300 federala kontrakt med regeringen, till exempel med rymdmyndigheten NASA och försvarsdepartementet Pentagon. Utan Elon blir det inte många raketer eller satelliter, oavsett regering. På samma vis har Peter Thiels företag Palantir avtal om att leverera försvars- och underrättelsekonstruktioner som innehåller AI till Pentagon för många år framöver. Liksom Google. Och Microsoft.
Eller ta Jeff Bezos, vars Amazon har kontrakt med National Security Agency, NSA. (Att Bezos nyss avskaffade Washington Posts oberoende genom att förbjuda ledarsidan från att ställa sig bakom någon av presidentkandidaterna är därmed helt logiskt.)
Tech-företagen leder en utveckling och en forskning som den amerikanska staten är helt beroende av. De dominerar totalt inte bara i USA – utan i hela världen. Europa och europeiska företag kommer inte ens i närheten här.
Så oavsett vem som blir president nu eller i framtiden är tech-ägarna redan långt mer inflytelserika beslutsfattare inom amerikansk ekonomi, försvar och arbetsmarknad än de flesta folkvalda politiker – och tech-sektorn utgör nästan en tredjedel av USA:s näst största aktieindex.
Dessa företagsledare har också redan nu ett växande inflytande över amerikansk utrikespolitik – där de också kan utöva mer makt än en president i relation till andra länder. Eftersom det är deras företag uppfinner, tillverkar och levererar försvarsmaterial som USA är helt beroende av. Liksom även USA:s allierade.
Att de som äger företagen vill vara med och bestämma hur mycket och vart som levereras vart i världen går inte att göra så mycket åt vid det här laget – och de har starka åsikter om USA:s roll i världen, har det visat sig.
Trumps före detta Ryssland-expert Fiona Hill kallar dem ”oligarker” och drar paralleller till hur en diktatur växer fram. Där en liten grupp extremt förmögna män med global makt föredrar att göra upp direkt mellan varandra – och främst bevakar sina egna intressen. För en sån som Elon Musk behöver inte gå via varken Harris eller Trump för att prata direkt med Putin, vilket han också gör regelbundet.
Han talar då för sig själv, sina företag – och även för USA.
Om vi håller oss kvar vid amerikansk utrikespolitik så sitter nu många europeiska politiker och hoppas på att Kamala Harris vinner valet. Det gäller även en del av dem som tillhör den populistiska högern, som till exempel svenska sverigedemokrater.
För att de hoppas på en mer stabil och förutsägbar amerikansk utrikespolitik under Harris.
En seger för Trump innebär däremot en risk för att han håller det han lovat – att han ska ”avsluta” kriget i Ukraina som första åtgärd. Då det ukrainska försvaret är beroende av amerikanska vapen, ammunition och underättelsebistånd blir det svårt att fortsätta om en amerikansk president bestämmer sig för att det ska vara över och gör upp med motståndaren – det vill säga Putin.
Kamala Harris, å sin sida, har framställt sig mer som mer av en internationalist i Joe Bidens anda, där Europa är en prioritet som skyddas av ett starkt USA. Hon har också uttryckt stöd för Ukraina.
Men även om Trump är mer uttalat isolationistisk betyder inte en seger för Harris automatiskt att Europa blir en vinnare i det amerikanska presidentvalet.
Det räcker att ha följt det ljumma mottagande som Volodymyr Zelenskyj fick när han senast var i Washington för att se vartåt det barkar. Den ukrainska presidenten rapporterades ha lagt fram en ”plan för seger” för amerikanska politiker som ingen direkt nappade på.
Ukraina fick inte heller lov att använda vapen donerade från väst för offensiv krigföring mot Ryssland. Ingen ville ställa sig bakom önskningen om att bli inbjuden till att söka Nato-medlemskap.
Framför allt kommer Israel och kriget i Gaza att fortsätta vara den stora amerikanska angelägenheten för nästa president – där utrymmet och uppmärksamheten för Ukraina redan krympt betydligt under året som gått.
Det är få som tror att ens Kamala Harris skulle kunna motivera ett starkt militärt stöd för Israel och Ukraina samtidigt – varken att USA har råd eller som en praktisk möjlighet. Eftersom en del vapenproduktion också måste behållas på hemmaplan för eventuella egna hot, till exempel från Kina.
Med växande inflytande från amerikanska tech-oligarker, i värsta fall ett långsamt och utdraget nederlag för Ukraina – och än mer aggression från Ryssland gentemot grannländerna – så går både Europa och Sverige istället mot fyra mycket ovissa år nu."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.