Anders Lidén Avgår Som Ordförande För Sanningskommissionen För Det Samiska Folket
2024-10-31
Tänka sig....
https://www.svd.se/a/Jb75Vm/sanningskommissionen-om-det-samiska-folket-maste-laggas-ner Anders Lidén är en av Sveriges mest erfarna diplomater. Han har mäklat fred i Mellanöstern. Han har varit ambassadör i flera världsdelar och besökt otaliga krigshärdar. Men nu har han tagit sig an en övermäktig uppgift – att förhindra att Sveriges historia förvrängs. Enligt säkra källor kommer Lidén inom kort att tillkännage att han lämnar ordförandeposten i ”Sanningskommissionen för det samiska folket”. Denna statliga utredning tillsattes av den rödgröna regeringen hösten 2021. Uppdraget, som sträcker sig till nästa år, är att ”kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna och dess konsekvenser för det samiska folket”. Den ska också ”lämna förslag till åtgärder för att bidra till upprättelse och främja försoning”. Kravet på att tillsätta en sådan kommission kom från Sametinget, på samma gång en statlig myndighet och ett folkvalt samiskt parlament. Den miljöpartistiska kulturministern Amanda Lind verkställde. Anders Lidén är inte den första ordföranden som ger upp. Detta trots att det i Sametingets förarbeten framgår att det redan är bestämt vad kommissionen ska komma fram till – att ”fastslå sanningen” om ett långvarigt statligt förtryck. Därför, skriver Sametinget i den förstudie som låg till grund för regeringens beslut, får ledamöterna i kommissionen inte själva vara ”förövare” eller ”färgade av statens koloniala syn”. Anders Lidén är inte den första ordföranden som ger upp. Kommissionens första ordförande, juristen Kerstin Calissendorff, lämnade uppdraget förra sommaren. För tidskrävande, löd hennes kortfattade förklaring. Och nu kastar den luttrade diplomaten Lidén in handduken efter bara drygt ett år. Själv vill han inte bekräfta uppgifterna, men medger att han har ”umgåtts med tanken” under en tid. Fler har hoppat av kommissionen. Först huvudsekreteraren Jon Dunås, i fjol höst. I slutet av augusti i år en av ledamöterna, statsvetarprofessorn Ulf Mörkenstam, med hänvisning till sjukdom i familjen. Och för några veckor sedan ytterligare en ledamot, juridikdocenten Eivind Torp. När Anders Lidén avgår kommer sannolikt stora delar av utredningssekretariatet att hoppa av. De samiska representanterna i kommissionen är däremot kvar. Föga förvånande, eftersom deras agerande är skälet till att andra ledamöter inte vill vara kvar. I mejlkorrespondens mellan Anders Lidén och Kulturdepartementet framgår det att ledamöter i kommissionen har kapat utredningen genom att tolka utredningsdirektiven lite som de vill. Trots att direktiven uttryckligen säger att utredningen ska vara en historisk kartläggning, vill dessa ledamöter att den ska mynna ut i en politisk kravlista till dagens regering. Till exempel kring jakt- och fiskerättigheter. Dessutom är den historiska kartläggningen allt annat än vetenskaplig. Den bygger på intervjuer med 200–300 samer, som själva fått anmäla intresse att ”lämna vittnesmål”. Uppgifterna som framkommer i intervjuerna värderas eller kontrolleras inte, utan betraktas som faktaunderlag. Trots att det ofta handlar om händelser och erfarenheter som inte är självupplevda, utan ligger flera generationer tillbaka i tiden. Majoriteten i kommissionen har också, trots protester från mer vetenskapligt lagda ledamöter, beslutat att ta fram en SOU-rapport med uppsatser från fria författare och doktorander från det omstridda samiska forskningscentret Várdduo. Den urfolksforskning som kommer ut från Várdduo har återkommande kritiserats för att vara aktivistisk snarare än vetenskaplig. Fyra historiker vid Luleå Tekniska universitet skrev exempelvis nyligen i en vetenskaplig rapport om hur forskningen om samer präglas av postkoloniala teorier och etnopolitiska tankar. ”Detta har resulterat i forskning som många gånger är tendentiös eftersom den har bedrivit en uttalad politisk agenda (...). Detta har även starkt präglat samhällsdebatten, som i sin tur samtidigt präglat forskningen”, skriver de fyra historikerna. SOU-rapporten med uppsatser fick juridikdocenten Eivind Torp att bestämma sig för att lämna Sanningskommissionen. I slutet av september i år skickade han ett långt och upprört brev till Kulturdepartementet. I det protesterar han bland annat mot att Sanningskommissionen tvingas ställa sig bakom en rapport de saknar inflytande över, och där de externa skribenterna själva fått styra problemställningar och slutsatser. I brevet kritiserar han också insamlingen av vittnesmål. ”Hur representativt ett insamlat intervjumaterial är kommer alltid vara en utmaning för sanningskommissioner”, skriver Torp. Och konstaterar att det råder en kraftig snedfördelning av vilka grupper i det samiska samhället som har intervjuats. I klartext: kommissionen har nästan bara pratat med personer från den lilla renägande minoriteten i den avsevärt mycket större samiska minoritetsgruppen. De bredare gruppens röster har knappt fått höras. ”Någon åtgärd (...) för att rätta till bristen på representation i materialet har inte gjorts”, skriver Torp uppgivet. Regeringskansliet för nu dialog med Sametinget om hur Sanningskommissionen ska räddas. Och om det alls går. Men frågan en borgerlig regering borde ställa sig är om kommissionen bör räddas. Svaret kan bara vara nej. Hela kommissionen är en identitetspolitisk beställningsprodukt från Sametinget Hela kommissionen är en identitetspolitisk beställningsprodukt från Sametinget, som Miljöpartiet aningslöst levererade under en av sina sista veckor i regeringskansliet. Utredningens syfte är att slå fast nyanslös historieskrivning om förtryck och rasism som legitimerar samepolitiska krav på (ännu) mer makt och inflytande över norra Sverige. Detta trots att det bland svenska historiker finns många olika – och nyanserade – beskrivningar om allt från markanvändning till hur relationen mellan staten och samerna har sett ut genom historien. En sanningskommission som producerar osanningar måste omedelbart läggas ner. Staten ska inte ägna sig åt politisk historierevisionism. Och ännu mindre låta den nya historien skrivas av särintressen med ideologisk agenda."