https://www.svd.se/a/3MPgAd/ann-heberlein-svt-blir-vego-hogerns-ilska-ar-avslojande "Det så kallade ”vegobeslutet” mottogs med ilska och bestörtning av högerprofiler. Häromdagen meddelade SVT att man från och med årsskiftet bara kommer servera vegetarisk mat till lunch vid möten med fler än tio personer. Dolda agendor anades – ”för att säkerställa att endast vänsterfolk söker anställning på SVT väljer man att diskriminera allätare och förbjuder kött”, skriver författaren och preppern Lars Wilderäng på X. Den mindre kände entreprenören Mikael Grev menar på samma plattform att vegonormen är ”ett listigt sätt att se till att medarbetarna är och blir övervägande miljövänsteraktivister”. Enligt Expressen ”rasar” Edward Blom över SVT:s beslut: ”Politisk aktivism”, menar han. ”Förra veckan var det Lunds universitet och denna SVT”, fortsätter han, och man anar att detta som Blom kallar ”vegosering” kan sluta precis var som helst (förbud mot julskinka, tvångsmatning av linsbiff?). ”Detta påverkar absolut trovärdigheten”, slår han fast. ”Man är vad man äter” – och mannen vill hellre vara en oxe än en morot, så att säga. Det är något med högern och kött – jag drar mig till minnes en Expressen-intervju med högerdebattören Henrik Jönsson i vilken han sa sig vilja bli ”rösten för män som gillar pattar och kött”, högergurun Jordan B Petersons ”lejondiet” bestående av kött, salt och vatten, liksom den konservative opinionsbildaren Ivar Arpis test av den rätt extrema kosten i SvD Kultur (Arpi jublade inte). Likaså minns jag otaliga protester från föräldrar som hävdar att deras telningar måste ha kött till lunch varje dag för att inte gå under och ett sverigedemokratiskt utspel om en ”köttgaranti i välfärden”. Vetenskapsjournalisten Henrik Ennart beskriver i SvD hur köttdietens evangelium spridits genom poddaren Joe Rogan. Köttätande är en identitetsmarkör för den libertarianska rörelsen i bitcoinkretsar, på samma sätt som hånet av vegetarianer, journalister och vänstermänniskor. Kanske hänger vurmandet för kött samman med cowboykulturen, med fria män som rörde sig över oändliga vidder och livnärde sig på rejäla köttstycken grillade över öppen eld? Socialantropologen Carol Adams menar i ”The sexual politics of meat” (1990) att kött förknippas med makt, manlighet och potens. Kött, i synnerhet rött kött, är soldaters och atleters kost. Dödandet av djuret, styckandet och tillagandet är en manifestation av dominans – att döda en annan levande varelse är tveklöst den ultimata handlingen av makt. Föreställningen om att man tillskansar sig det döda bytets styrka och egenskaper genom att äta upp det, inkorporera dess väsen i sitt eget väsen, är en vanlig föreställning i många traditionella samhällen. ”Man är vad man äter” – och mannen vill hellre vara en oxe än en morot, så att säga. Jag är dock tveksam till om Bloms och Wilderängs reaktioner på SVT:s vegonorm är ett uttryck för det som Adams kallar ”meatology”, köttets ideologi. Sannolikt handlar irritationen snarare om en ovilja inför den uppfostringsnit som kan anas i SVT:s och andra myndigheters och organisationers beslut att etablera en vegonorm. Många vuxna människor ogillar att bli uppfostrade. Det har jag full sympati för. Samtidigt bör man påminna sig om att artighet är en borgerlig dygd – och det är ytterst oartigt att skåda given häst i mun. Man äter helt enkelt det som bjuds – och om det är skattefinansierade verksamheter som står för fiolerna kan man ju glädjas åt att linser är billigare än oxfärs."