Intern S-Ilska
2024-10-18
https://www.svd.se/a/wgnjL4/intern-ilska-i-s-efter-uppgorelse-med-tidopartierna
"Det kokar inom Socialdemokraterna efter en uppgörelse med Tidöpartierna. En profilerad riksdagsledamot vänder sig till partistyrelsen och kräver att beslutet rivs upp.
Socialdemokraterna har gett ett besked som retar upp delar av partiet rejält.
– Det är en krigsförklaring, säger en S-källa som är kritisk mot partiledningen.
Allt handlar om landets nya ekonomiska plan som presenterades på torsdagsförmiddagen. En kommitté, med representanter från alla riksdagspartier, gav beskedet att Sverige överger det så kallade överskottsmålet.
Det har funnits sedan 90-talet och inneburit att staten som huvudregel ska spara pengar.
I stället införs ett balansmål som innebär att staten över tid varken ska gå med underskott eller överskott. Förändringen frigör betydande summor till stora investeringar, runt 25 miljarder kronor årligen.
Två partier står dock inte bakom uppgörelsen. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill gå längre, låna stora belopp för investeringar och låta staten gå med underskott under en tid.
Och inom Socialdemokraterna finns ett betydande stöd för samma idé. Flera källor i partiet vittnar anonymt om en upprörd stämning på flera håll.
Men andra är också öppna med sin besvikelse.
– Det är en dålig överenskommelse. Med de behov som finns kring klimatinvesteringar, bostadskrisen med mera så har vi inte tid att vara dumsnåla. Vi kommer inte kunna bygga ut Sverige på det sätt som krävs, säger Elfva Barrio, ordförande för S-studenter.
– Det fanns viktiga faktorer som gjorde att vi omprövade vår inställning till Nato. Vi borde tänka likadant med det ekonomiska ramverket. Ett balansmål räcker inte, fortsätter hon.
Reformisterna kritiska till beslutet
Också riksdagsledamoten Markus Kallifatides kallar beslutet för olyckligt. Han leder S-föreningen Reformisterna som länge drivit frågan om att låta staten gå med underskott för att kunna göra stora investeringar.
Han anser att partiet har handlat felaktigt.
– Det allvarliga är att Socialdemokraterna inte har lyckats få till en förändring i enlighet med vårt kongressbeslut. Som jag ser det måste partistyrelsen behandla det här. Och min bestämda åsikt är att partistyrelsen bör avvisa uppgörelsen.
För några år sedan fattade Socialdemokraternas kongress beslut om att övergå till ett balansmål men samtidigt öppna för att lånefinansiera strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta.
– Det handlingsutrymme som krävs uppstår inte med ett strikt balansmål som det nu ser ut att bli, säger Markus Kallifatides.
Olovsson försvarar uppgörelsen
Socialdemokraten Fredrik Olovsson, som suttit i kommittén, anser att uppgörelsen är i enlighet med vad partiet har beslutat. Han säger att han själv var föredragandestöd i frågan under partikongressen.
– Så jag vet vad vi sa i alla rum.
Han påpekar att mycket pengar frigörs med ett balansmål.
– Sen kommer vi alltid att ha olika uppfattningar i vårt parti om exakt vilka väg fram eller vilka nivåer olika saker ska vara. Det är en diskussion som vi får ha helt enkelt.
Olovsson framhåller också att det är en styrka att det finns en bred enighet över blockgränsen kring det nya ekonomiska ramverket. Men det argumentet köper inte Markus Kallifatides.
– Bred enighet kan vara jättebra och viktigt. Men bred enighet om något som inte alls är bra är inte alls viktigt.
M-kritik: ”Ger efter för populismen”
Även på andra planhalvan av politiken väcker uppgörelsen känslor.
Den moderata finansministern beskriver balansmålet som ett sätt att göra stora investeringar samtidigt som statsskulden behålls på en låg nivå.
Men Muf-basen Douglas Thor hade velat behålla överskottsmålet några år till och är beskviken på sitt parti.
– Man ger efter för populismen. Jag hade hoppats att man skulle stå på sig och övertyga de andra hur viktigt det är att fortsätta betala av statsskulden till en lägre nivå, säger han.
– Enda gången som det är acceptabelt att medvetet öka statsskulden är i krig eller kris.
Rättelse
I en tidigare version stod att Fredrik Olovsson var föredragande under S-kongressen. Rätt är att han var föredragandestöd. Uppgiften korrigerades 18 oktober kl 09."
https://www.svd.se/a/lw9y9y/s-foljer-mittenreceptet-och-narmar-sig-tido-men-funkar-det
"Idet viktigaste beslutet riksdagen har att fatta lierar sig Socialdemokraterna med högern. Det var Ida Gabrielssons (V) budskap när hennes parti tillsammans med MP var de enda som reserverade sig mot att överge överskottsmålet mot balansmål. Hon ville gå ännu längre, mot underskottsmål för att klara underhållskulder och klimatomställning.
”Det beslut Tidögänget och Socialdemokraterna är överens om” sa Gabrielsson och lät som Expressens politiska kommentator Viktor Barth-Kron som skrivit om S som det femte Tidöpartiet efter partiledardebatten. Han exemplifierade med hur Andersson gett Åkesson rätt om tiggeriet, och hur hon tycks instämma i Tidös paradigmskiften om migration och kriminalitet.
Ytterligare ett exempel kom i veckan när Teresa Carvalho (S) som ny rättspolitisk talesperson fick leverera en klassisk socialdemokratisk 180-graders omsvängning. Denna gång om anonyma vittnen. Ut med rättsstats-oro och in med experimentlusta mot våldet.
Det går att tolka dagens besked om ramarna för den ekonomiska politiken som socialdemokrati som ansvarsfullt vandrar med verkligheten. Som förändrar sig men inte går lika långt som vänstern vill.
Men här har partivänstern blåst till strid. Partiledningen vantolkar kongressbeslut, säger Reformisterna.
Andra säger att poängen med att kopiera danska socialdemokrater om invandring var att också kopiera den ekonomiska politiken. Om man inte vill låna mycket mer, hur ska man ha råd med järnvägar, försvar och Lawen Redars massiva integrationsprojekt?
Att försöka spela oavgjort riskerar också att flytta spelplanen. Om man kompromissar, i frågor man själv inte bryr sig så starkt om, med människor som verkligen brinner för dessa frågor – så lär de övertygade inte nöja sig. Utan hela tiden radikaliseras.
Vissa socialdemokrater resonerar utifrån att det viktigaste är att bli vald. Titta bara på Demokraternas Kamala Harris. Hennes strategi är att gå högerut, ignorera Palestinaaktivisterna och hylla de republikaner som gett henne sitt stöd mot Trump.
Det är inte säkert att Harris lyckas. Och även när det går, som för brittiska Labour som efter 14 år återvann regeringsmakten i Storbritannien genom att vara extremt försiktiga och att gå till mitten, vad händer då? Nästan omedelbart kollapsar opinionen. Då sitter Labour ändå på grund av majoritetsvalet i ensamt majestät.
Men i proportionella valsystem måste det till samarbeten för att socialdemokratiska partier ska styra.
Tyskland är som en sorts extremversion av Sverige. Normen av att utestänga ytterkantspartier är av historiska skäl starkare och det krävs också att en majoritet röstar för regeringen. Socialdemokraten Olaf Scholz fick efter långa förhandlingar till ett samarbete med liberaler och gröna.
Den tyska sparsamheten är efter Weimarinflationen inskriven i grundlagen. Vilket gör att både den rådande ekonomiska krisen och omställningar, både gröna och militära, blir extra svåra att lösa. Den bråkiga och brokiga koalitionen sjunker mot nya dalar. Medan radikalhögerns AfD når nya höjder.
Att det är svårt att regera från vänster eller mitten utan att straffas av väljarna verkar vara mer regel än undantag i samtiden. Titta bara på Frankrike, Norge eller Danmark. Har Socialdemokraterna någon plan för att undgå detta mönster?
I Sverige handlade den socialdemokratiska valkampanjen 2022 mest om att lita på att Magdalena Andersson skulle vara kompetent nog att hantera nästa potentiella kris.
Tanken med den låga statsskulden är också att ha muskler att kunna göra kraftiga insatser om det oväntade inträffar. En slutsats av pandemi och krig är att svensk politik är redo till ganska radikala förändringar snabbt.
En kommande kris kan kräva enorma resurser och beroende på vilka det är som styr kan utkomsten variera kraftigt. Det är inte omöjligt att de som vill att Sverige ska ta stora lån och göra massiva investeringar då får sitt lystmäte. Men det kommer då inte vara något som väljarna fått ha tagit ställning till i ett val.
Alternativet att S tillsammans med andra partier de ämnar regera med, ska presentera en politik de vill genomföra och därmed kunna hävda ett tydlig mandat efter valdagen, verkar inte vara aktuellt.
S-gruppledaren Lena Hallengren beklagade sig på ett möte med journalister om hur svårt det var att vara en effektiv opposition när SD inte har ministeransvar.
Ett annat sätt att göra saker skulle vara att de partier som utgör ett regeringsunderlag ska vara representerade i en regering. Eller att regeringar som misslyckas med att få igenom sin politiska politik bör avgå. Det var principer Hallengren inte helt ville ställa sig bakom. Socialdemokraterna verkar inställda på att gå till val solo. Och, med SD undantaget, inte utesluta något sätt att styra.
Vägen till makten kanske är att göra partivänstern arg. Sen kan de sitta på regeringsmakten – och vara riktigt ogillade av väljarna."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.