Hemma I Svensk Politik

2024-09-29
Om vi då tänker på proposition 74, DCA-avtal och att den Djupa Staten de Facto existerar...

https://www.svd.se/a/25PlQB/torbjorn-nilsson-kristerssons-ord-provocerar-socialdemokrater
"Tony Johanssons fjärde spänningsroman har en underbar intrig:
Sverige spränger Nord Stream 2, efter att Turkiet i förhandlingarna i Madrid 2022 ställt ett krav – ett hemligt krav! – om att Sverige just måste förstöra den där gasledningen i Östersjön för att landet ska få komma in i Nato.
Turkiet vill nämligen i en framtid av fred bli den stora leverantören av gas från Ryssland till Europa.
Big business och Nato, alltså.
Ett team från Särskilda operationsgruppen slår sig samman med några rävar från Kontoret för särskild inhämtning och tuffar ut på Östersjön inkognito i en gammal fiskebåt, dyker ner, apterar tre sprängladdningar och så är Nord Stream 2 historia. Sverige välkomnas till Nato, allt blir bra. Förutom då – det är ju en spänningsroman – den detaljen att en skånsk journalist och en skånsk polischef kommer försvarsmakten och de stockholmska politikerna på spåren i jakten på den stora sanningen.
Underbar fiktion, som sagt.
Fast boken har nog sin poäng i verkligheten också.
Tony Johansson, som till vardags är chef för det socialdemokratiska kansliet i Region Skåne, är en förgrundsgestalt i partivänstern, veteran från falangstrider i SSU, Nej till EMU-kampanjer och – förstås – en av dem i partiet som hade svårast att svälja skiftet om Nato vintern 2022.
Och så har han en storebror som heter Morgan.
I boken förekommer en justitieminister – ”regeringens grand old man” – som kritiseras skarpt för att han glömt bort Ådalen 1931 och luckrat upp gränsen mellan polisiära och militära befogenheter i terrorbekämpningen.
Det är också en underhållande detalj.
Men, brödrabråk eller högtflygande konspiratoriska teorier åsido, det riktigt viktiga i boken är nog att Tony Johansson, i form av den fiktive journalisten Erik Larsson, levererar sin förklaring till varför Sverige trots allt övergav 200 år av alliansfrihet våren 2022:
”Mycket enkelt: Socialdemokraterna redde inte ut frågan i valdebatten, och hellre än att förlora valet dödade man frågan genom en kovändning.”
Den historieskrivningen är Johansson långt ifrån ensam om. Ringer man runt bland de socialdemokrater som sörjer skiftet, som i vissa fall ännu är kritiska till medlemskapet, är det just det där man får höra.
– Det berodde till hundra procent på rädsla för valet, absolut. Partiet ändrade sig när opinionsnissarna kom med sina siffror, säger en före detta UD-sosse.
Det är fascinerande.
Alla geopolitiska analyser, alla militära scenarion, Finland, alla möten, vad USA egentligen önskade, all vånda kring målkonflikter – allt det som Magdalena Andersson och andra ägnade sig åt vintern och våren 2022 – inget av det spelade tydligen någon roll.
Som rationalisering för ett gäng bittra vänstersossar är förklaringen kanske begriplig, det är enkelt att skylla på att partiledningen satte upp ett blött finger i luften. Men att den interna oppositionen fortfarande har den verklighetsbilden, det säger väl också något om hur väl förankrad förändringen egentligen är i Sveriges största parti?
Vad samtidens moderater tycker om Nato är enkelt. De älskar alliansen förbehållslöst.
När Ulf Kristersson talar om den transatlantiska länken så låter det ofta som att Nato, själva organisationen, är målet och inte att försvarsalliansen skulle vara ett medel för att nå ett delvis annat mål: ökad svensk säkerhet.
I det skiljer sig dagens ledande moderater från tidigare generationer.
Men svensk politik av idag består av tre aktörer. Moderaterna är tredje störst och de båda större – Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – bytte båda hastigt åsikt om Nato för två år sedan.
På sikt har deras önskemål om Sveriges roll i Nato, vad Sverige ska vara som Natoland, större betydelse än det som Ulf Kristersson råkar säga i något tal.
Sverigedemokraterna har visat – inte minst i samband med koranbränningar och processen med Turkiet – att de har andra ingångsvärden än statsministern.
Hellre kritisera islam än underlätta för ett snabbt svenskt medlemskap, var Richard Jomshofs och Jimmie Åkessons hållning i flera månader av kritiskt svenskt säkerhetsläge.
De tänker inte som Ulf Kristersson.
Hur annorlunda tänker Magdalena Andersson? Vad vill egentligen Sveriges största parti i säkerhetspolitiken?
Det kommer spela roll.
En fingervisning är debatten om ordet ”hem”. Det ordet har statsministern använt flera gånger om Sveriges inträde i Nato. På pressträffen när Ungern ratificerade. På planet till Washington. På första toppmötet. Han har till och med skrivit in det i landets nationella säkerhetsstrategi:
”Som medlem i Nato har Sverige kommit hem.”
Det provocerar socialdemokrater. Inte bara vänstersossar som Tony Johansson, utan också de ledande socialdemokrater som drev igenom Nato i partiet och banade väg för det svenska medlemskapet.
I Maggie Strömbergs och min nya bok ”Högt över havet” säger Magdalena Andersson om Ulf Kristerssons ordval:
– Att komma hem, det låter som att man definitionsmässigt just vill komma hem, att det är det viktiga. Även om något annat kanske skulle vara tryggare. Jag tror att det finns många svenskar som inte känner på det sättet.
Margot Wallström suckar:
– Vi har gått med i ett försvarssamarbete, inte en sekt.
Ann Linde, utrikesministern som förhandlade fram avtalet med Turkiet, fnyser:
– Jag blir så förbannad! Kristersson står och snackar om ”we are finally home”. Vadå hemma? Den tidigare politiken har hållit det här landet utanför krig i 200 år. Säkerhetspolitik är för fan ingen ideologisk klubb.
Ett litet ord, så starka känslor.
– Jag kan inte förstå att någon kan tycka det är kontroversiellt, säger Ulf Kristersson.
Och någonstans mellan den socialdemokratiska irritationen och den moderata oförståelsen ligger väl Sveriges säkerhetspolitiska framtid och guppar.
Åsiktsskillnaderna är större än man tror.
I veckan berättade regeringen att Sverige ska ta ansvar för en ny Natobas i finska Lappland.
Den gamla doktrinen om alliansfrihet syftande till neutralitet är slutligen slopad men utan att en ny doktrin har tagit form.
Är de tre stora aktörerna i svensk politik mogna att enas om en sådan?"

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram