Tyskland I Svensk Media
2024-09-29
https://www.svd.se/a/MnPM5B/lotta-lundberg-svenska-dagbladet-ett-dn-for-vuxna
"Vi har alla olika bild av världen. Låter detta rimligt?
Om så är fallet läs vidare.
Den som bott i Tyskland några år ser ett annat Tyskland än den som varit där i flera sekler. Ytterliga perspektiv kommer från den med tyskfödda föräldrar, andra erfarenheter sluts av den som just tillbringat en vecka på Oktoberfest.
Professorn i germanistik på ett lärosäte förmedlar en bild av Tyskland som kommer att skilja sig från den som skriver i ett partiorgan. Den som ockuperade lägenheter 1984 i Berlin ser Tyskland ur en annan vinkel än en nunna i ett kloster vid Rhein, eller en au-pair i Kassel.
Någon är barn till en överlevare, en annan till en förövare.
Jag tror det får räcka med exempel här, min poäng torde gå fram även för den enögde.
Den som tror att det bara finns en bild av Tyskland är fundamentalist, eller som man säger inom eufemismen: barnslig, och kanske väldigt rädd för att inte få sin bild bekräftad.
Tyskarna själva har inte en gemensam bild av sitt land.
Gott sei dank.
Det är det fina i kråksången.
Det är också korrespondentens dilemma, fröjd och frihet. Frågan vi alltid ställer när vi ska berätta om ett land: Hur gör jag detta nyanserat, närvarande och näsvist?
When they go low, I go higher.
Under mina tio år på SvD har min ledstjärna varit att aldrig gå till personangrepp. Samt att inte underskatta läsarna, utan när det blir helt bort i tok i stället kontra med en annan version, ge fler nyanser, förmedla ytterligare en infallsvinkel.
When they go low, I go higher.
Därför är det med bedrövelse jag måste konstatera att Philip Franzén, som flyttade till Tyskland under 2021, och tidigare har skrivit för den gamla DDR-regimens husorgan Neues Deutschland, nu skriver en text i Dagens Nyheter där han inte förmedlar sin bild av Tyskland – utan ger sig på mig och min.
Så vad är det Philip Franzén vill få uppmärksamhet kring?
Jo, om det citat som Horace Engdahl efter sina år i Tyskland kom hem med:
Tyskland är ett Sverige för vuxna.
Jag vet inte vad Engdahl menade. Men det vet Philip Franzén.
Jag vet inte vad Engdahl menade. Men det vet Philip Franzén. Och han är jättearg. Och hävdar att svenska korrespondenter sprider en romantisk och mystisk bild av Tyskland och att de som verkligen kan Tyskland hålls utanför debatten. Han luftar även förhoppningar om att de gamla skribenterna ska försvinna, så att de nya kan ta över.
Jag har aldrig använt Horace-citatet i mina texter, men Franzéns blick tolkar in det överallt.
För mig betyder ”Tyskland är ett Sverige för vuxna” i korthet att våra länder är förbluffande lika, men att i Tyskland blir medborgaren inte behandlad som ett barn.
Ingen stat lägger sig i den enskildes petitesser.
Sakfrågan diskuteras i hårda ordalag utan barnsliga personangrepp.
Tyskarnas Streitkultur (stridskultur) betyder att man tillåts inta olika hållningar och diskuterar sakfrågan i hårda ordalag utan barnsliga personangrepp. Att man respekterar olika perspektiv.
Att man som skribent hellre än att tvinga in läsaren i en polariserande åsiktskorridor med hjälp av infantila påhopp tillägnar sig en estetik. Och skiljer utbildning från bildning.
Till exempel.
Jag utgår från att SvD:s läsare kan se skillnad på en text som ropar på klick, konflikt och självhävdelse och en text som försöker ge ytterligare en fasett, en blick på världen från ett personligt, aldrig privat men genomtänkt och erfaret perspektiv.
Philip Franzén tycks utgå från att DN:s läsare inte klarar av detta."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.