Död Rättvisedröm..
2024-08-26
"En svart låda med en planka som stiger upp från sidan. På den hänger en söndertrasad svensk flagga. Det är allt som möter publiken när vi sätter oss ner på Folkteaterns lilla scen den här kvällen.
Snart fylls den sparsmakade scenen på med ett gäng personer i alldagliga kläder och varierande ålder. Vi får veta att lådan i själva verket är en flotte, och att denna färdas i fem knop. Målet är de lycksaligas ö, en utopi där alla klasskillnader är utsuddade.
För andra sommaren i rad sätter Kim Lantz upp en av pjäserna i den trilogi av samhällskritiska pjäser som Göteborgsdramatikern Kent Andersson skrev under slutet av 1960-talet. Precis som förra året gör Lantz det med amatörskådespelare, vilket inte direkt förtar den proggiga känslan.
När Andersson skrev ”Flotten”, gjorde han det i en situation där den socialdemokratiska hegemonin var till synes oändlig. Framsteg gjordes men inte i snabb takt nog, enligt dramatikern och hans ensemble (som var med och tog fram texten).
Detta förstår man om inte annat av att resan mot utopin bara går i fem knop.
I dag ter sig denna premiss tyvärr något föråldrad. Resan mot utopin är glömd sedan länge i girig-Sverige. Personerna som styr flotten har lagt i backen (vilket man kanske inte kan göra på en flotte, men ni fattar) och drömmen om ett rättvist samhälle är om inte död så i alla fall i koma.
Nils Lindqvist, My Hellborg och Sören Jansson.
Foto: Lina Ikse / Folkteatern Göteborg
Sören Jansson.
Foto: Lina Ikse / Folkteatern Göteborg
Bra då att Anderssons verk för det mesta håller sig borta från didaktiska pekpinnar och i stället låter karaktärerna filosofera över vad framsteg egentligen innebär. Vad är en utopi om den bara kommer en liten bit av norra Europa till gagn medan det södra halvklotet svälter? Riskerar vi att lämna vissa människor bakom oss på vägen mot idealsamhället?
Det här ger pjäsen en tidlös kvalitet, här har vi frågor som alltid kommer att beröra. Dessutom känns en del av den mer direkta kritiken – här tänker jag på scener som behandlar främlingsfientlighet och militarisering – som direkt hämtade ur 2024.
Särskilt lyser ensemblen i de många monologerna.
Allra mest imponerande är dock skådespelarnas insatser och Lantz regi. Anderssons text är snårig och följer inget klart narrativ förutom att flotten flyter vidare. Ändå lyckas ensemblen – med personer som litteraturstudenten Camilla Nilsson och den pensionerade civilingenjören Nils Lindqvist – fylla sina karaktärer med både humor och mänsklighet. Kanske inte särskilt konstigt, med tanke på att samtliga av dem har medverkat i Lantz produktioner tidigare.
Särskilt lyser ensemblen i de många monologerna. Varje gång det blir en ny skådespelares tur tar hen chansen och levererar en gestaltning så stark att det går att ta på spänningen i lokalen.
Det får mig att önska att vi oftare såg oskolade förmågor på landets scener."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.