Ekonomiska Avtalsrelationer
2024-07-05
Men om relationen egentligen - i grund och botten - är ett ekonomiskt avtal, ja då blir det snart tydligt att så är fallet...
https://www.svd.se/a/vg5dx4/psykiater-peder-bjorling-om-konsten-att-grala-konstruktivt
"Under en period i mitt liv var jag medföljande till min fru som hade utlandstjänst. Då hade jag en privatmottagning, bland annat med par som sökte hjälp.
I ärlighetens namn var det inte så många par jag träffade, kanske sju. Ett av de starkaste intrycken jag fick med mig efter att ha mött dessa par handlade inte om orsaken till relationskriserna utan snarare om hur de pratade med varandra.
Att bo tillsammans med någon man älskar är egentligen en väldigt svår uppgift. I början är det på många sätt lätt. Att ha nyhetens behag både i den andra personen och hur relationen utvecklas, att lära känna varandras personligheter, värderingar, intressen, vänkrets och sexualitet.
Ju längre och djupare relationen blir, desto större utmaningar ställs vi inför. En strid ström av missförstånd, att reda ut dessa missförstånd och att kompromissa om behov och riktning för relationen och det gemensamma livet.
”Du gör fel!” leder inte oväntat till att den andra personen försvarar sig.
Det som alla par hade gemensamt var att de hade en stark tendens att inför sin partner motivera sina egna känslor och beteenden, som i de här exemplen:
”Om du inte hade varit så avståndstagande mot mina föräldrar på festen hade jag inte snäst åt dig när vi kom hem.”
”Om du tänker på hur mycket jag jobbar så kanske du inte skulle kräva att jag dessutom ska plocka undan efter barnen direkt då jag kommer från jobbet.”
”Hur ska jag kunna tro på att du älskar mig när du nästan aldrig frågar hur jag haft det på jobbet, du frågar mig nästan aldrig någonting!”
Tyvärr låter mycket av detta som en anklagelse om att ”Du gör fel!” och inte oväntat leder det till att den andra personen försvarar sig. Ofta genom att gå till motattack.
Som lyssnare var det beklämmande att höra, eftersom de också kunde säga att de älskade varandra, att de ville att relationen skulle fungera.
Efter hand brukade jag fråga: ”Vill du ha rätt eller vill du ha en fungerande relation? Du kan inte få båda! Välj ett alternativ!”
”Klart jag vill att vår relation ska fungera men är det ändå inte helt rimligt att….?”
”Stopp! Du får bara välja ett alternativ, nu låter det som att du vill få rätt igen…”
När jag förklarat lite mer om hur jag resonerade, höll de med om att konflikterna sällan löstes med att någon ”vann”. Sådant som ”Här kan du själv se på wikipediasidan att det är onödigt att dammsuga mer än varannan vecka”, brukade inte leda till lugnare känslor och en önskan att vara nära.
I själva grälet har vi en tendens att argumentera för vår rätt till känslor.
Gräl i en kärleksrelation brukar ofta börja vända till något konstruktivt och hoppfullt i den stund minst en av de inblandade inser att man har ett gräl och att man är arg, sårad eller orolig.
”Nä, nu känns det som att du inte ens lyssnar på mig och om vi fortsätter kommer jag säga saker jag egentligen inte menar”, kan hjälpa partnern att byta läge.
I själva grälet har vi en tendens att argumentera för vår rätt till känslor, behov och motivera vad vi sagt eller gjort. När vi övergår går till att istället försöka hantera en tuff relationssituation har vi blivit mer medvetna om både vad som händer i oss själva (”Jag är helt slut och känner mig supergrinig”) och den andre (”Hon kanske inte bara är förbannad utan kanske också orolig för resultatet av mammografin?”).
Förstår vi det blir det lättare att byta från fokus på vem som gjort fel till att reda ut missförstånd. Förmågan att tänka mer nyanserat om vad som hänt i relationen ökar och det blir lättare att prata om intentioner i stället för ”Du sa faktiskt, jag gjorde faktiskt”.
”Jag är ledsen att jag sa att du inte verkar bry dig, det vet jag ju att du gör, även om du inte föreslår att vi ska hitta på saker. Jag menar väl egentligen att jag saknar att vi gör saker tillsammans och blir osäker på om du tycker jag är mindre intressant än förr.”
”Det var onödigt att jag drog upp det där med fjällresan, det hörde egentligen inte hit. Jag kände mig rätt påhoppad och ville på något sätt ge igen, förlåt.”
Det borde väl egentligen inte vara så svårt, att försöka snälltolka den man tänker att man älskar och vill leva med? Men ändå är det lätt att glömma bort då man känner sig kritiserad, osedd, sviken eller orolig.
https://www.svd.se/a/0VQ360/har-kvinnor-for-hoga-krav-pa-mannen-de-dejtar-svd-s-lasare-delar-sina-tankar
Hur höga krav ska man ha på en potentiell partner? Kvinnor borde ha lägre, menar Ann Heberlein. Männen borde steppa upp, skriver Elaf Ali. Här delar SvD:s läsare med sig av sina egna tankar och erfarenheter.
”Önskan om att leva ett lyckligt liv”
"Så länge man är beredd att ta konsekvenserna av sina höga krav, dvs risken att aldrig träffa någon så står det väl alla fritt att ställa vilka orimliga krav man vill. Dessutom, beroende på vad du själv har att erbjuda som person, så kanske de inte är så orimliga?
Redan när jag var ung och läste på universitetet sade jag att jag ville träffa en man som hade samma utbildningsnivå som jag och med samma eller högre lön. Anledningen var jag tydlig med. Män gillar inte kvinnor som tjänar mer, de känner sig hotade (och har säkert hundra andra anledningar som är kopplade till känslan av manlighet) och äktenskap där kvinnan tjänar mer slutar oftare i skilsmässa.
Det var alltså inget som hade med min egen status att göra, utan enbart en önskan om att leva ett långt och lyckligt liv tillsammans med en käresta och minska risken för slitningar".
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.