Kvinnovärderingar
2024-06-29
https://www.svd.se/a/MnLl95/ann-heberlein-singelkvinnornas-forvantningar-pa-man-orimliga
"När jag hör Megan Boni sjunga att hon letar efter ”a man in finance” tänker jag på min singelväninna som kollar upp alla potentiella partners på Ratsit innan hon går på dejt.
Min väninna dejtar bara män som har en årsinkomst över en miljon om året, äger sin bostad (helst ett hus och givetvis i ett ”bättre område”, gärna med havsutsikt) och är barnlös.
Själv ligger hon på mer modesta 600 000 årligen, har ett barn och bor i en mindre bostadsrätt.
”I’m looking for a man in finance, trust fund, 6’5, blue eyes” sjunger Megan Boni i remixen av David Guetta och Billen Ted som rätt otippat blivit en hit under våren. Boni, eller Girl On Couch som hon heter på Tiktok, säger in en intervju att hon ville driva med ”de tjejer som alltid klagar över att de är singlar men ändå har en omöjlig kravlista på saker de vill ha hos en pojkvän, och förresten, där är jag själv inkluderad”.
It’s funny because it’s true.
Kvinnors förväntningar på en partner är alltmer orimliga. Själv stadigt gift sedan snart tio år tillbaka åser jag mina väninnors krumbuktande på dejtingmarknaden med stigande förvåning.
Männen ska ”förtjäna” kvinnorna
Kravlistan som Boni skriver om tycks bli längre för varje misslyckad dejt, varje havererad relation, varje besvikelse. ”Jag är värd mer”, säger den besvikna kvinnan och väninnekören (som också tycker att de är värda mycket mer) nickar instämmande. Tillsammans dissekerar de den avpolletterade mannens alla brister, övertramp och tillkortakommanden och lägger till ytterligare krav på den redan långa listan över inre och yttre egenskaper en man bör ha för att ”förtjäna” dem.
Förutom yttre kriterier såsom inkomst, utbildning, längd (minst 1.80) och utseende förväntas männen ha humor, vara omtänksamma, uppmärksamma, bildade, atletiska, gilla barn alternativt hundar, gärna vandra i fjällen och springa maraton, bjuda på olika grejer, köpa presenter, vara en samtidigt öm och energisk älskare, komponera låtar och skriva poem om den uppvaktade kvinnans skönhet, skicka gulliga meddelanden i tid och otid samt vara tillgänglig 24/7. Han bör vara väl insatt i sådant som vett och etikett (en väninna avbröt en dejt för att mannen serverade rött vin i vitvinsglas), kunna fickparkera och backa med släp, aktivt arbeta med sitt känsloliv, vara öppen för andliga upplevelser, känna till de senaste tv-serierna på Netflix och i alla fall låtsas läsa Nobelpristagare, skruva ihop Ikea-möbler och glatt följa med på konstutställningar.
Han får absolut inte vara sverigedemokrat och måste lida av en liten släng klimatångest. Framförallt förväntas denne drömman alltid och i alla lägen sätta kvinnan och hennes intressen i första rummet plus att han på ett moget och insiktsfullt sätt bör kunna visa upp sina sår och trauman.
Den nyss avslutade säsongen av det lika älskade som hatade relationsexperimentet ”Gift vid första ögonkastet” kretsade ofta kring männens känslomässiga inkompetens. Männen hade synbart svårt att leva upp till kvinnornas förväntan på bekräftelse, intresserade frågor, djupa, ärliga samtal och lyhördhet. Det var uppenbart att männen och kvinnorna, trots likhet i ålder, befann sig på olika nivåer av känslomässig mognad.
Män pratar inte om känslor
Jag säger inte att kvinnornas krav på männen var orimliga, men jag påstår att kraven är omöjliga att leva upp till. Män ägnar sig helt enkelt inte lika mycket åt introspektion som kvinnor. Män pratar inte lika mycket om känslor med sina vänner som kvinnor. De pratar i allmänhet om känslor med kvinnor de ligger med, och en man med begränsad erfarenhet av kärleksrelationer har inte så många timmars känslodissekerande i bagaget.
Känslomässig mognad är dock bara ett av kvinnors otaliga krav på män. Låt mig ta er tillbaka till den 8 mars, för ett decennium sedan: Jag föreläser för ett hundratal kvinnor på ett kulturhus i Mellansverige och inleder med att ställa några frågor till publiken. ”Hur många av er lever med män?” frågar jag och ungefär två tredjedelar räcker upp handen. På frågan ”hur många av er som lever med män lever med en man som är längre än dig?” är resultatet likadant. Hundra procent av dem som lever med män har parat ihop sig med en man som är längre. Min tredje fråga handlar om inkomst: ”Hur många av er lever med en man som tjänar mer?” En förkrossande majoritet av de samboende heterosexuella kvinnorna i rummet uppger att deras män drar hem mer pengar än vad de gör. På frågan hur många av kvinnorna i publiken som valt en man som är äldre än de själva svarar runt tre fjärdedelar att deras man är äldre.
Det är väl känt att kvinnor väljer att para ihop sig med män som är längre, äldre och har högre inkomst och mer status än de själva. ”Statistiken är nämligen entydig – när det gäller att välja partner ratar kvinnor män som har lägre utbildning än de själva eller som står under dem på den etablerade yrkessociala rangskalan”, skriver Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, i texten ”De dubbelt ratade”, publicerad i antologin ”Familj och arbete”. ”Detta är ett mycket dominerande mönster när det gäller den heterosexuella parbildningen i såväl Sverige som i resten av världen. Hon är kanske rektor för en skola men han är professor och ’ledande forskare’. Eller så är hon skådespelare/journalist men han är regissör/chefredaktör”, skriver Rothstein i antologin som gavs ut 2010.
I texten, som alltså har nästan femton år på nacken, funderar Rothstein över vad den utveckling han ser med en ökad andel högutbildade kvinnor och en växande skara män som halkar efter kommer att innebära för våra parrelationer: ”Många i den relativt stora grupp unga män som klarar sig dåligt i vårt utbildningssystem kommer således att bli dubbelt ratade, dels på arbetsmarknaden och dels på äktenskaps- och sambomarknaden. En majoritet av dem kommer inte att leva i stadigvarande relationer med barn”, spådde Rothstein och man får väl säga att han har fått rätt.
Alltfler barn växer upp utan en pappa
Ensamhushållen växer stadigt i Sverige. Enligt SCB:s befolkningsstatistik från 2022 är 41 procent av alla svenska hushåll ensamhushåll. Antalet kvinnor som väljer att skaffa barn utan en manlig partner blir också fler. I reportaget ”Allt fler kvinnor väljer att skaffa barn – utan att ha partner” (SVT Nyheter) uppges att antalet kvinnor som genomgår fertilitetsbehandling utan partner ökat från 1502 år 2020 till 1867 året efter.
Det är en utveckling värd att reflektera över. Vad får det för konsekvenser för folkhälsan, för våldsbrotten och för ekonomin att fler lever ensamma? Det är väl känt att ofrivillig ensamhet kan leda till både fysisk och psykisk ohälsa. Det finns också forskning som visar att asocialt beteende och våldsbrott mot kvinnor växer i ett samhälle med en massa män som framförallt umgås med män och saknar en kvinnlig partner. Vad kommer det att innebära, på individ- respektive samhällsnivå, att allt fler barn växer upp utan att ha en pappa? Och hur påverkar det samhället att allt färre män får erfarenheten att leva med barn, visa omsorg och ta ansvar för en liten människa?
Diskussionen om nya mönster på relationsmarknaden har i några år kretsat kring de så förhatliga incelmännen, män som ratas av det täcka könet och sägs hata kvinnor.
Jag föreslår att vi nu riktar intresset mot kvinnorna och deras, faktiskt, orimliga krav på en potentiell partner. Och de starka normer som styr valet av partner.
En man som tjänar mindre, har lägre status och mer lågmälda ambitioner kan vara en alldeles utmärkt partner för en högpresterande kvinna som gör karriär. En tio år yngre man kan dessutom formas av en äldre kvinna på samma sätt som män i urminnes tider format yngre kvinnor.
Mitt tips till alla singelkvinnor som letar efter sin prins är att kapa kravlistan och lita på magkänslan i stället. Samt fundera några varv på hur fantastiska partners de själva är."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.