Det iranska gendarmeriet (persiska: ژاندارمری ایران), även kallat regeringsgendarmeriet ( persiska : ژاندارمری دولتی , romaniserat : Žāndārmirī-ye Daulatī-ye Daulatī ), var den första polisstyrkan i den iranska högpatrullen och den underordnade moderna polisstyrkan . Den var en paramilitär styrka och spelade också en betydande roll i politiken från dess etablering 1910 under Qajar-eran fram till tillkomsten av Pahlavi-eran 1925. Den fortsatte att tjäna till slutet av Pahlavi-eran och moderniserades till det kejserliga iranska gendarmeriet. Ursprungligen etablerad som en konstitutionell armé, anställde styrkan svenska officerare med befäl över iransk personal för att utföra både traditionella polisuppgifter och genomföra militära kampanjer mot stamstyrkor. år 1991 slogs det iranska gendarmeriet samman med andra polisstyrkor för att bilda den islamiska republiken Irans lagupprätthållande kommando.
https://www.svd.se/a/gw6GLq/shoppingresa-har-blivit-ett-sanke-for-mohammad-baqer-qalibaf "Det iranska presidentvalet som hålls på fredag väntades bli en sömnig historia. Endast sex personer tilläts kandidera till att ta över presidentposten efter Ebrahim Raisi, som omkom i en helikopterolycka i maj. Fem av dem representerade olika nyanser av religiös konservatism. Skulle någon av dem vinna skulle det garantera ohotad status quo. Men till skillnad från i förra presidentvalet får även den mer reformsinnade kandidaten Masoud Pezeshkian nu ställa upp. Han är tidigare hjärtkirurg, parlamentsledamot och har även varit hälsominister under den reforminriktade Mohammad Khatamis presidentskap 1997–2005. Vill få upp valdeltagandet Att han tilläts ställa upp i årets val tror många beror på att han kan locka fler väljare till valurnorna. Irans högsta ledare, ayatolla Ali Khamenei, har nämligen många gånger pekat ut valdeltagandet som en markör för regimens legitimitet. De senaste åren har det minskat kraftigt för att i vårens parlamentsval sjunka till rekordlåga 41 procent. Det svala intresset för att rösta har gjort att den konservative kandidaten Mohammad Baqer Qalibaf länge toppat opinionsundersökningarna inför valet. Han är tidigare general i Iranska revolutionsgardet och har varit högst delaktig i regimens förtryck mot sin befolkning. Redan för elva år sedan uppmärksammade Norgebaserade Iran Human Rights hur han skröt över sin delaktighet i våldet mot studenter och andra som krävde demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Men Qalibaf har länge omgärdats av rykten om korruption och skumraskaffärer. Under hans tid som borgmästare i Teheran tilläts såväl revolutionsgardet och hans egna familjemedlemmar köpa fastigheter av staden till underpris. För ett par år sedan hamnade han också i blåsväder efter en shoppingresa till Turkiet. Övervikt på 294 kilo Den resan fick ny aktualitet efter att Mohammad Baqer Qalibafs dotter intervjuats av iransk tv och förnekat att det rörde sig om en shoppingresa. För det fick den konservative journalisten Vahid Ashtari att publicera en skärmdump över familjen Qalibafs överviktsbagage när de reste hem från Turkiet. Enligt skärmdumpen ska ha de köpt på sig varor som totalt vägde 294 kilo. Journalisten passade också på att påminna om andra skandaler kring Qalibafs familj, vilket ledde till att Vahid Ashtari snabbt greps för att avtjäna ett fängelsestraff, som han tidigare dömts till. Han blev därmed den tredje journalisten att fängslas för att ha avslöjat oegentligheter kring Qalibaf. Detta tycks ha fungerat som ett sänke för presidentkandidatens opinionssiffror, som rasat från över 3o procent i slutet av maj till något över 20 procent i helgen. I stället har stödet för den reformsinnade Masoud Pezeshkian ökat. Att tidigare utrikesministern Javad Zarif kampanjat för hans sak kan också ha hjälpt honom. Söker avspänning med Väst Pezeshkian vill att Iran söker en mer avspänd relation med Västvärlden, inte minst för att bli av med de sanktioner som tynger landets ekonomi. En viktig del i det kommer sannolikt att utgöras av nya förhandlingar om Irans kärnvapenprogram och där kan Zarif med sin erfarenhet spela stor roll. Det största hindret för Pezeshkians kandidatur är emellertid att de flesta iranier helt enkelt struntar i att rösta. Dels för att tidigare reformpresidenter som Khatami och Rouhani inte lyckats förändra systemet på något avgörande sätt. Dels för att de precis som ayatolla Khamenei ser valdeltagande som något som legitimerar regimen. Flera iranska studentorganisationer och politiska fångar har också uppmanat till bojkott av valet. Från Evinfängelset skriver fredspristagaren Narges Mohammadi: ”Syftet med att hålla val för en regim som använder förtryck, terror och våld för att behålla makten är inte att upprätthålla demokrati och folkets rättigheter, utan att konsolidera makt och tyranni.”