Seine I SvD
2024-06-09
https://www.svd.se/a/Vz1RE4/bada-i-seine-under-os-i-paris-inte-sen-ar-1900
"Under 100 år har det varit förbjudet att bada i floden Seine på grund av svåra föroreningar. Men lagom till Sommar-OS har floden sanerats.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Stockholmarna lär aldrig göra det igen, trots upprepade försök, men för parisarna är det tredje gången som gäller nästa månad: arrangerandet av sommar-OS. Den stora fråga som cirkulerar i medierna är emellertid inte hur detta lär arta sig publik- och sportmässigt utan om stadens världsberömda flod hinner bli badbar. Kommer man att kunna simma i Seine?
Första gången Paris arrangerade sommar-OS var år 1900, ett dussin år innan det blev Stockholms tur. Då var vattnet fortfarande så rent att simtävlingar arrangerades i floden. Nästa gång det var dags, på sommaren 1924, var detta omöjligt.
Både simningsdelen i triathlon och maratonsimningen är planerade att äga rum i öppet vatten på floden.
Kombinationen av allt tätare båttrafik och stora föroreningar hade resulterat i att badförbud utfärdats året dessförinnan, varför det bedömdes som omöjligt att utsätta olympiska simmare för något som vanliga parisare undslapp. Den här gången – exakt ett sekel senare – är det meningen att Seine skall ta revansch. Om inte terrorhotet gör det omöjligt skall ländernas delegationer färdas i båtar under stadens broar, och både simningsdelen i triathlon och maratonsimningen är planerade att äga rum i öppet vatten på floden.
Men är detta verkligen realistiskt? Kan vi äntligen ta tillbaka de vattendrag som förfäderna smutsade ned? Och när skedde nedsmutsningen?
Svaret är att söka i industriella revolutionen. Förvisso hade nedsmutsning ägt rum även tidigare, men den hade varit länkad till små och begränsade näringar. England är ett bra exempel på dylik tidig miljöförorening. Sökandet efter nya bränslen ledde till att engelsmännen på 1200-talet började använda stenkol. Detta bröts i samma regioner som under industriella revolutionen 600 år senare, till exempel vid Newcastle, vars omgivningar snart var fulla av gruvhål. Med kolet kom luftföroreningar, belagda från och med 1257. År 1307 försökte Londons myndigheter förbjuda koleldning, men trots alla kommissioner i ärendet förblev London en förorenad stad.
En annan hälsorisk var vattenföroreningarna, framför allt från garverier. Garvarna använde garvsyror, kalk, alun och olja. Lägg därtill rensningsavfall som blod, fett, hudlager och hår samt en pregnant lukt, och det är lätt att förstå varför medeltidens européer insisterade på att garvarna skulle hålla till nedströms, helst utanför staden. Den första nationella miljölagstiftningen i Europa genomfördes av det engelska parlamentet år 1388, och den riktade sig mot både luft- och vattenföroreningar.
Men den stora krisen inträffade först på 1800-talet, som en direkt konsekvens av tillkomsten av fabriksmiljöer och industristäder. Eftersom Storbritannien gick i bräschen för industrialismen blev konsekvenserna först och störst där. Avfall från industrier och hushåll tömdes rakt ut i floderna. Under sommaren 1858 fick hettan Themsen att stinka som aldrig förr (The Great Stink, ”Stora stanken”), vilket äntligen föranledde politikerna att lyssna till ingenjören Joseph Bazalgette, som översåg konstruktionen av ett nytt avloppssystem.
År 1837 var medellivslängden för arbetare i Manchester 17 år
Det var ännu värre i de nya industristäderna i norra och mellersta England, till exempel Manchester. Fabriksröken, koldammet, den bristande vattenförsörjningen, de öppna kloakerna och de många sanitära olägenheter och sjukdomar som följde på trångboddheten satte bistra spår i mortalitetsstatistiken.
År 1837 var medellivslängden för arbetare i Manchester 17 år och för medlemmar av den övre medelklassen 38 år, vilket skall jämföras med att medellivslängden för en typisk bonde på den engelska landsbygden var drygt 40 år. Inte ens söner och döttrar i fabriksägarfamiljer kunde alltså räkna med att leva längre än en bondson eller bonddotter.
Att medellivslängdssiffrorna är så låga beror bland annat på att barnadödligheten var hög, men detta förtar inte intrycket att landsbygden var betydligt sundare än staden. Ännu i mitten av 1900-talet kunde situationen stundom bli grotesk. Fler än 4 000 människor dog i Londons Great Smog 1952.
Kommer Paris att klara sitt Seineprojekt? Kanske. Att döma av fiskarnas beteende är man på god väg. På 1970-talet fanns det endast tre fiskarter i floden; i dag finns det 36. Frågan är om fransmännen även klarar av att reducera halten av koli-bakterier och intestinala enterokocker; i dag ligger bakteriehalten klart över gränsvärdena. Man har storsatsat på att förstärka desinfektionssystemen vid två reningsverk och dessutom låtit anlägga en gigantisk lagringsbassäng för regnvatten.
Det handlar inte bara om miljöentusiasm utan också om nationell prestige
Kostnaden är astronomisk: 1,4 miljarder euro. Optimismen är lika stor, och enligt planerna kommer de tre första badplatserna längs Seines kajer att öppnas för allmänheten nästnästa sommar, varefter ytterligare några tiotal kommer att följa.
Det handlar inte bara om miljöentusiasm utan också om nationell prestige – La France måste visa världen att man kan prestera, och president Emmanuel Macron har själv förklarat att han tänker bada i Seine i sommar."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.