Det är slappt att göra analysen att hårdföra populister stärks av allt som sker, så vi ska kanske undvika den fällan. Vårens rättegång i New York har på många sätt varit förnedrande för Donald Trump – presidentkandidaten som en gång i tiden var så rädd att tas på bar gärning, med byxorna nere, att han betalade en porraktris för att hålla tyst om det som hon beskrivit som oinspirerat samlag efter en golfturnering i Lake Tahoe för arton år sedan.

Den gamla affären fick ny sprängkraft när Trumps kvinnosyn skapade rubriker i slutfasen av valrörelsen 2016. Nu säger en jury i New York att han trixade med bokföringen av hyschpengarna, för att försöka påverka valutgången.

Jag tror att Donald Trump hade föredragit en friande dom, inte minst för att skydda sitt äktenskap med Melania Trump. Det är inte bara en privatsak: Hon är en viktig tillgång, när han ska övertyga konservativa väljare om att han lämnat playboy-åren i New York bakom sig.

Det återstår att se vad påföljden blir, och om domen står sig. Men det är klart att en man med Trumps ego och självhävdelsebehov skulle få mycket svårt att underkasta sig en tillvaro i fängelse. Om han skulle bli president, har han ingen möjlighet att benåda sig själv i målet i New York.

Kanske kan juryns besked även avskräcka några moderata mittenväljare. Kanske kan det få betydelse, om marginalerna i november blir så små som en del opinionsexperter förutspår.

Men det som är förödmjukande för Trump personligen kan ändå bli en framgång för trumpismen.

Den före detta presidenten har åtalats för brott i fyra olika mål, och det går inte att komma ifrån att bokföringsmålet var det rättsfall som vägde lättast och var enklast att ifrågasätta – med en åklagare som gick till val på att klämma åt Trump, en jury från ett av Demokraternas starkaste fästen, och en domare som donerat några dollar till samma parti.

”En skamlig dag”, ”en parodi på rättvisa”, ”en skenrättegång”, ”bananrepublik”, löd några av reaktionerna från den tidigare presidentens allierade i kongressen på torsdagskvällen. De reaktionerna var väntade.

Men det är faktiskt svårt att jämställa Trumps finter för att vinna valet 2016 med hans agerande att dölja valförlusten 2020. En statskupp är värre än en sängkammarfars.

Anhängare till Trump reagerar efter att han befunnits skyldig på alla 34 brottspunkter i den första av hans brottmål.

Anhängare till Trump reagerar efter att han befunnits skyldig på alla 34 brottspunkter i den första av hans brottmål. Foto: Spencer Platt/AFP

Han har åtalats för något så oerhört som försöken att förhindra ett fredligt maktskifte. Men mycket talar för att det inte blir någon rättslig prövning före valdagen. Trumps advokater har varit framgångsrika i att sinka rättegången. De har också fått draghjälp av Högsta domstolen, som satt hela processen på paus genom att pröva frågan om presidentens eventuella immunitet. Tidsbristen kan i någon mån också skyllas på det amerikanska justitiedepartementet som valde att bida sin tid med utredningen om Trumps roll i upploppet i kongressen.

Därför är risken stor att amerikanerna får ta sig till vallokalerna utan att ha fått tydliga besked om den tidigare presidentens ansvar för händelserna som ledde fram till stormningen av Kapitolium. Det är också tveksamt om det blir några rättegångar före valet om Trumps hantering av hemligstämplade dokument och Trumplägrets försök att påverka valutgången i delstaten Georgia.

Trump slipper stå till svars för hoten mot demokratin och trumpismen kan fortsätta på det inslagna spåret, med att avfärda varje motgång eller motståndare som en del av en konspiration: Kritiska medier är fejkade nyheter, valsystemet är riggat, forskningen har ockuperats av vänstern, den federala polisen är i maskopi med Demokraterna, och rättsstaten visar sig nu vara fullständigt korrupt.

Med så apokalyptiska budskap kan rörelsen bana väg för riktigt revolutionära förändringar. Den kampen tar inte slut på valdagen den 5 november. Den är numera mycket större än presidentkandidaten – eller brottslingen – Donald Trump."