Ska det tas i delar så är det ju som det är... Allt handlar om Folkbildning.
https://www.dn.se/varlden/anna-lena-lauren-en-ukrainare-kommer-aldrig-att-beromma-sina-beslutsfattare/ "I västvärlden betraktas Zelenskyj som en rockstjärna. Ukrainarna själva öser ovett över sin president. Ukraina är ett land där presskonferenser ordnas i parti och minut. Det är inte konstigt med tanke på att landet utkämpar ett försvarskrig och man parallellt har ett informationskrig som måste vinnas. Dessutom blir ukrainska beslutsfattare hela tiden ställda mot väggen av oberoende medier, som fungerar utmärkt trots att landet är i krig. Nivåskillnaden på ukrainska journalister respektive beslutsfattare är stor. Oberoende ukrainska journalister kan göra avslöjanden på nivå med New York Times, medan ministrar och guvernörer sällan imponerar. Jag har varit med om stela intervjuer där ministern, uppfylld av sin egen viktighet, inte ens förstår att fotografen småpratar med honom för att få honom att slappna av. En stor del av svaren på mina frågor kontrollerade han med sin assistent. De höga beslutsfattarna i Ukraina är nästan alltid omgivna av en liten mur av sitt eget pressfolk och assistenter. I Charkiv gick jag nyligen på guvernören Oleh Syniehubovs presskonferens. Ämnet var fortifikationerna vid ryska gränsen, eller snarare de obefintliga sådana. Någon vecka tidigare hade ryska trupper mer eller mindre promenerat in. Ukraina är ett land där samhället utkräver ansvar av sina beslutsfattare Att en hög tjänsteman kallar till presskonferens för att besvara kritik är i sig ett sundhetstecken. Ukraina är ett land där samhället utkräver ansvar av sina beslutsfattare. Syniehubovs uppträdande var däremot typiskt postsovjetisk. Inte tillstymmelsen till självrannsakan, ingen öppning för diskussion. Däremot en frontalattack mot kritikerna, som Syniehubov anklagade för att försöka provocera och för att jobba för Ryssland. I en halvtimme höll guvernören en monolog, som enbart gick ut på att upprepa att han själv och militären hade gjort allting rätt. Postsovjetiska politiker utgår ofta ifrån att anfall är bästa försvar, framför allt då man bevisligen har misslyckats med något. Varför håller ukrainsk journalistik världsklass, medan ukrainska politiker inte gör det? Kanske för att det finns en stark intellektuell kultur i Ukraina med författare, kulturpersonligheter och offentliga debatter, medan den politiska kulturen är outvecklad och mycket mer påverkad av typiska problem för det postsovjetiska samhället: Korruption, kortsiktighet, prioriterande av konfrontation över samarbete. Det är samma min som man möter överallt i väst när man avslöjar att många ukrainare inte alls tillber sin president Nyligen satt jag på en teaterscen i Helsingfors och intervjuade den ukrainska författaren Andrej Kurkov. Vi diskuterade frågan varför ukrainare aldrig någonsin kan fälla ett enda berömmande ord över sina beslutsfattare. När jag konstaterade att det är i västvärlden som Volodymyr Zelenskyj är en folkhjälte – inte i Ukraina – såg den finländska publiken oförställt häpen ut. Det är samma min som man möter överallt i väst när man avslöjar att många ukrainare inte alls tillber sin president. Framför allt ser de honom inte som någon garant för segern i försvarskriget. – Vi väljer våra politiker för att kunna skälla på dem, sade Kurkov. Han lyfte fram att det ukrainska sättet att tänka är oerhört individualistiskt. Ukraina har en stark tradition av självständiga bönder som brukar jorden och det nationella idealet är frihetstörstande kosacker. Den här individualismen överlevde allt, till och med Stalins utrensningar. Utan den är det inte säkert att Ukraina hade varit ett självständigt land i dag. Samtidigt har ukrainska politiker och beslutsfattare fortfarande inte lärt sig att politiska processer går ut på att ge och ta. Inte på att vinnaren får allt och inte heller på att anklaga varje kritiker för att gå Rysslands ärenden."