Den Ljugande Reportern
2024-05-19
https://www.svd.se/a/XjgL2n/juan-moreno-avslojade-journalistbluffen-claas-relotius
"Juan Moreno avslöjade tidernas största journalistbluff och höll på att bli sparkad på kuppen. I veckan besökte han Sverige med sin bok ”Den ljugande reportern” – och tipsade svenska journalister om hur de ska hantera SD-anklagelser om lögn.
Hösten 2018 var en svår tid för frilansjournalisten Juan Moreno. Hans uppdragsgivare, det prestigefulla, tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel, hade gett honom i uppdrag att skildra den flyktingkaravan som var på marsch genom Mexiko i hopp om ett nytt liv i USA. På andra sidan gränsen skulle tidningens stjärnreporter Claas Relotius följa med ett medborgargarde på jakt efter migranter som lyckats ta sig förbi gränskontrollanter och drogkarteller.
Materialet skulle sedan fogas samman till ett stort reportage i tidningen.
Det var bara ett problem: Juan Moreno hade upptäckt att Claas Relotius del av reportaget innehöll felaktigheter, kanske lögner.
Han försökte få sina chefer, redaktörerna i Hamburg, att ställa in publiceringen. Förgäves.
– De trodde inte på mig. De trodde på honom, säger Juan Moreno när vi möts på det tyska Goetheinstitutet i Stockholm.
Han är här för att lansera sin bok ”Den ljugande reportern”, som nu sent omsider har getts ut på svenska.
Claas Relotius var redaktörernas favorit – en chefredaktör har beskrivit honom som Der Spiegels framtid. Han fick alltid tag på rätt folk, levererade gång på gång enastående reportage. Fyra år av fem hade han belönats med Deutscher Reporterpreis, Tysklands motsvarighet till Stora journalistpriset.
– Fyra gånger! Priset är lika svårt att få som en Oscar är i filmbranschen, säger Moreno och spelar imponerad.
Claas Relotius poserar med ett av de många priser han fick ta emot innan hans lögner blev avslöjade.
Reportaget om flyktingarna på marsch och medborgargardet på andra sidan gränsen gick i tryck. Men Juan Moreno, som hade ”baktalat” stjärnan Relotius, var ute i kylan, kontraktet med Der Spiegel mer eller mindre uppsagt. Med viss besatthet satsade han därför allt på att överbevisa sina chefer om att det var han som hade rätt.
– Mitt namn stod där under artikeln, min byline. Det var min journalistiska heder som stod på spel.
Han reste till USA tillsammans med en vän, en fotograf. De sökte upp de personer som Claas Relotius hävdade att han hade träffat. De gjorde videoinspelningar där dessa personer fick avge vittnesmål om att de aldrig tidigare hade träffat någon reporter från Der Spiegel. Personerna i Relotius del av reportaget var uppenbart fabricerade och plagierade från andra journalisters arbete.
Nu skulle väl redaktörerna i Hamburg inse att de hade att göra med en lögnare?
Nej.
– De trodde inte på mig. De trodde på Relotius. ”Hur mycket har du betalat dem för att säga så?”, frågade de mig, berättar Juan Moreno.
Men under sitt arbete med att granska Claas Relotius faktauppgifter hade han också börjat hitta konstigheter i andra, tidigare reportage. Ett handlade om den amerikanske fotbollsspelaren Colin Kaepernick, som blivit världsberömd för att knäböja under nationalsången i protest mot polisvåld mot svarta amerikaner.
– Till saken hör att Kaepernicks föräldrar är vita, de hade adopterat honom. Alla medier ville ha en intervju med dem, men ingen fick den. Utom Der Spiegel! New York Times fick inte storyn, men Claas Relotius fick den!
Relotius arbetade strategiskt med sina lögner och i det här fallet hade han lyckats övertyga Der Spiegels redaktörer om att Kaepernicks föräldrar bara ställde upp på ett villkor: att artikeln enbart skulle publiceras på tyska och endast i papperstidningen. Ingen digital publicering, ingen översättning till engelska, vilket annars är vanligt. Detta var Relotius sätt att se till att texten inte skulle få uppmärksamhet utanför Tyskland, där bluffen annars med största sannolikhet skulle ha avslöjats.
Juan Moreno ringde upp fotbollsspelarens advokat i Los Angeles – som ilsknade till, eftersom Der Spiegel uppenbarligen hade publicerat en intervju med hans klients föräldrar trots att tidningen inte hade fått tala med dem.
Der Spiegel har kontor i USA och har därför att svara också inför amerikansk lag. Utsikterna att bli stämda av idrottsstjärnans advokat bidrog sannolikt till att cheferna på Der Spiegel till slut insåg att de hade att göra med en lögnhals och bedragare.
Den 19 december 2018 gjorde Der Spiegel så sin mest smärtsamma publicering genom tiderna: berättelsen om att den briljante och mångfaldigt prisade reportern Claas Relotius i själva verket hade fabricerat personer, händelser och citat och på så sätt lyckats lura Tysklands kanske mest inflytelserika redaktion.
Enligt Juan Moreno var det avgörande att det var Der Spiegel, och inte någon konkurrent som avslöjade Claas Relotius.
Colin Kaepernick (mitten) knäböjer under nationalsången. Claas Relotius hävdade falskeligen att han hade fått en intervju med fotbollsspelarens föräldrar.
– Det skulle ha blivit en katastrof annars. Andra medier skulle omedelbart kasta sig över historien, och Der Spiegel skulle till att börja med ha försvarat sin stjärnreporter, säger Moreno.
Genom att vara den som publicerade historien om Relotius bluff minimerade Der Spiegel skadeverkningarna. Ändå blev de omfattande:
– Skandalen slog hårt mot förtroendet för journalistik över huvud taget. Sök på ”Relotius” på X, så får du en massa träffar om fejknyheter och fejkjournalister. ”Relotius” har blivit ett skällsord för journalister.
Moreno är dock lite brydd över vad det är som får människor att tro på fejknyheter, även när lögnerna är uppenbara. Han drar en historia om en rysk man, bosatt i Tyskland: han sitter i sin väl uppvärmda lägenhet och tittar på den ryska tv-kanalen RT:s rapportering om att tyskar fryser i sina hem, eftersom de inte längre köper rysk naturgas – och tror, i sitt tempererade hem, på den falska rapporteringen!
”Det går inte en vecka, ibland inte en dag, utan att jag talar om Relotius. Ofta får jag samma frågor – så nu vet jag hur det är att vara en politiker”, säger Juan Moreno.
Å andra sidan, säger han, var det så att många läsare, tittare och lyssnare återvände till de traditionella medierna under coronapandemin och när det ryska anfallskriget mot Ukraina inleddes.
– När det verkligen gäller vet man vad som är sant och vad som är falskt. Hälften av de amerikanska väljarna må vara beredda att rösta på Trump, men jag tror inte att de skulle köpa en bil av honom. Innerst inne vet de vad och vem som går att lita på.
Vårt samtal glider in på det som Sverige har varit så upptaget av på sistone: TV4-programmet ”Kalla faktas” granskning av Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning, och partiledaren Jimmie Åkessons påstående om att det i själva verket är TV4 och journalisterna som sprider desinformation.
– Den här typen av partier jobbar på det sättet överallt, oavsett om det är Vox i Spanien, Nationell samling i Frankrike, eller Alternative für Deutschland i Tyskland. Deras mål är inte att övertyga om att de inte ljuger, målet är att övertyga om att alla ljuger. Partiets fiende är sanningen.
Journalister bör, menar han, inte gå i deras fälla:
– Det hela är enkelt: ta inte ställning. Din vän är sanningen. Om du är en ung och ”woke” journalist är det lätt att skriva om vad som är fel med en högerextrem galning – och det ska man skriva om – men ditt uppdrag är inte att sälja in vad du tror är rätt. Även om ”ditt” parti gör något fel – skriv om det, säger Juan Moreno med emfas.
Det vill säga, helt olikt det Claas Relotius gjorde. Han berättade inte om sådant läsarna inte visste om, utan bekräftade det läsarna redan trodde sig veta. Och för detta älskade de hans historier. Dessvärre var de lögner.
Och vad gör då Claas Relotius i dag, snart sex år efter att hans egen tidning rapporterade om hans lögner? Jo, tyska medier meddelade i höstas om att han har fått ett nytt jobb, där han åter igen får skriva:
– Han är copywriter på en reklambyrå. Ett perfekt jobb för honom – där kan han skriva sina historier!"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.