Publik Honungsfälla-Debatt
2024-05-14
https://www.svd.se/a/dRd6mz/jan-soderqvist-honungsfallan-ar-fylld-av-felaktigheter
"KULTURDEBATT | Lars Berges och Axel Gordh Humlesjös ”Honungsfällan” är fylld av felaktigheter. Det skriver journalisten Jan Söderqvist som själv förekommer i reportageboken på vad han beskriver som ett osmickrande och inkorrekt sätt.
Jan Söderqvist
Publicerad 2024-05-09
Idé- & kulturdebatt i SvD Kultur
Det här är en idé- & kulturdebattsartikel publicerad av SvD:s kulturredaktion. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Om du har synpunkter eller vill delta i debatten kan du mejla kulturdebatt@svd.se
För några veckor sedan blev jag kontaktad av Axel Gordh Humlesjö, reporter på ”Uppdrag granskning” och medförfattare till boken ”Honungsfällan. Historien om Swedbank, Ryssland och världens största penningtvättskandal”. Saken var den att jag förekommer på ett litet hörn av boken, och nu kunde jag få kommentera. Fair enough.
Uppgiften om mig – det påstås att jag fått betalt av Swedbanks förra vd Birgitte Bonnesen för att skriva positivt om henne – var inte smickrande, men heller inte korrekt, vilket jag påpekade. Så varför skrev han och Lars Berge som de gjorde? Jo, förklarade Humlesjö, så har vi ”uppfattat” det.
Uppfattat? Det betyder antingen att författarna sitter vid sina tangentbord och ”uppfattar” saker i linje med sina teser, eller också att de har en källa, som antingen pratar i nattmössan eller också ljuger.
Hur som helst är detta ”uppfattande” inte ett seriöst sätt att bedriva research. Och ”Honungsfällan” är fylld av de förfärligaste felaktigheter, något som jag vänligt påpekade för Humlesjö (jag hade blivit tillsänd en tidig version av manus). Utan resultat. Och nu är det för sent. Nu är alla felaktigheterna publicerade.
Nej, han var ingen visselblåsare som fängslades och mördades för att han tog strid mot ett korrupt system.
Var börja? Kanske i själva premissen. Det finns ingen penningtvättsskandal av det enkla skälet att ingen penningtvätt i Swedbanks baltiska dotterbolag är konstaterad. Boken slirar omkring på begreppet ”risk för penningtvätt” för att sedan liksom bara trolla bort det där med risk. Den berättar om det ryska företagsklustret Carbo One (drygt 200 bolag), som var kund i Swedbank, både i Estland och i Sverige, och som sålde kol till svenska kunder som LKAB och Fortum.
Men den berättar inte om hur komplicerat och resurskrävande det är för en bank att frigöra sig från en kund av den storleken, och den berättar inte att exakt detta är vad banken faktiskt gör redan 2016. I stället påstår boken, rimligen mot bättre vetande, att banken kramade hårt om de oligarker som löpande blev utslängda, och att man gjorde allt för att mörklägga de av boken (och ”Uppdrag granskning”) uppdiktade bristerna i arbetet mot penningtvätt.
Jan Söderqvist.
Jan Söderqvist. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Ja, det fanns en norsk advokat – centralfigur i ”Honungsfällan” – som larmade internt om brister efter att ha missuppfattat sitt konsultuppdrag och utan att veta något om det pågående åtgärdsarbetet. Men han hade fel, och författarna förtiger noga de otaliga utredningar som vederlägger honom.
Men framför allt är precis allting fel om den stackars revisorn Sergej Magnitskij, som dog i ryskt fängelse i november 2009. Nej, han var ingen visselblåsare som fängslades och mördades för att han tog strid mot ett korrupt system. Han häktades därför att han tillsammans med sin uppdragsgivare Bill Browder utreddes för ett ganska sjaskigt skattebrott, och han dog av sjukdom och skändlig vanvård (Der Spiegel). Vilket naturligtvis är fruktansvärt, men författarna till ”Honungsfällan” gör sig till den låtsade människorättsaktivisten Browders nyttiga idioter genom att förvränga kritiken mot dennes påståenden. Att kalla en rysk dissident i exil (filmaren Andrej Nekrasov) för propagandist åt Kreml är bara löjligt. Författarna presenterar inte något argument i sak. Man ”uppfattar” något, så får det räcka.
Någon koppling mellan Magnitskij och Swedbank finns likväl inte, vilket boken (och ”Uppdrag granskning”) felaktigt upprepar. Detta är utrett, inte en eller två, utan sex gånger. Och ”Honungsfällan” levererar inte ens en honungsfälla, bara en bankdirektör som betalar för sex i Moskva. Vanlig prostitution. Utan någon utpressning som boken lyckas dokumentera. Det finns bara insinuationer. Eller ok: ”uppfattningar”.
Jan Söderqvist är författare och filmkritiker. Han skriver just nu på en reportagebok om rättsfallet Swedbank och Birgitte Bonnesen (Fri Tanke).
Journalisterna Axel Gordh Humlesjö och Lars Berge är författare till ”Honungsfällan”.
Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö svarar direkt:
När rättegången mot Birgitte Bonnesen drog igång hösten 2022 hade vi jobbat med boken ”Honungsfällan” i två och ett halvt år. Berättelsen börjar med ett hemligt möte. En källa från underrättelsevärlden uppger att den ryska säkerhetstjänsten FSB samlat komprometterande material på ett antal nyckelpersoner inom Swedbank.
Genom omfattande research kunde vi bekräfta uppgifterna: bland annat att en chef på Swedbank köpt sex i Moskva av en kvinna som var informatör åt FSB. En kvinna som han senare gifte sig med och tog till Sverige. På detta sätt hade FSB en direkt kanal in till koncernledningen och till den chef som var högst ansvarig för de viktigaste oligark-kontona. Situationen utgjorde ett allvarligt hot mot den systemviktiga banken och i förlängningen mot rikets säkerhet, enligt analytiker på Säpo.
Under rättegången 2022 bekräftades hotbilden ytterligare genom vittnesförhör med bland annat Swedbanks tidigare säkerhetschef. Den specialstyrka vars uppgift var att kartlägga och avsluta kundrelationer med högriskkunder i Estland 2017 behövde kallas hem, omedelbart. Hotet kom från FSB, vars agenter bevakade huvudkontoret. En av de hemkallade var den tidigare chefen för norska Ekokrim som banken anlitat, advokat Erling Grimstad. Han vittnade under rättegången om de enorma summor av oligark-kapital som utan kontroller strömmat genom banken till olika skatteparadis.
Advokat Grimstad betraktas som en av Skandinaviens ledande auktoriteter på penningtvätt men Jan Söderqvist – SvD:s filmrecensent – menar nu att han “hade fel”.
Fel hade väl även då Finansinspektionen när de gav Swedbank böter på fyra miljarder kronor, den amerikanska advokatbyrån Clifford Chance vars granskning av banken tog över ett år samt Swedbanks nya ledning. Samtliga av dessa var nämligen överens om Uppdrag gransknings och Grimstads slutsatser: Swedbanks brister i arbetet mot penningtvätt var systematiska och allvarliga.
I kretsen runt Birgitte Bonnesen finns fortfarande ett fåtal som menar att penningtvättskandalen är ett påhitt och att det verkliga offret är den tidigare vd:n själv. Söderqvist ämnar nu skriva en bok om detta och ”den tragedi som drabbade Bonnesen”, vilket vi kort nämner i ”Honungsfällan.” Han fick i god tid före publicering – enligt god journalistisk sed – läsa delar av manus och därmed chansen att bemöta våra uppgifter. Han nekade då till att vara anlitad direkt av Bonnesen, vilket också ströks i boken.
Söderqvist framför nu ett debattinlägg med en rad högljudda påståenden men lyckas inte belägga några av sina åsikter med fakta.
Mest förvånande är ändå att han försvarar en rysk filmregissör som vittnade under rättegången om Magnitskij-härvan och framförde ett antal talepunkter som av experter dömts ut som klassisk Putin-propaganda. Filmaren har tidigare avslöjats med att ha samarbetat med en rysk advokat som varit utsänd av Kreml i en påverkansoperation mot det amerikanska presidentvalet.
Så, frågan är vems ärenden Jan Söderqvist springer?
Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö
Journalisterna Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö är författare till Honungsfällan
Jan Söderqvist"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.