Åsnelund & Svarta Pengars Bekämpande I SvD

2024-04-22
Åsnelund förvisso, men vad är det han nu uttrycker...

https://www.svd.se/a/pPgEqX/demokrati-till-salu-till-kleptokrater
"Svarta pengar måste bekämpas med transparens. Annars riskeras själva demokratin, skriver Anders Åslund.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Den ansedda amerikanska organisationen Freedom House följer demokratins utveckling i världen. Efter att ha gått framåt under tre decennier har demokratin reducerats under de senaste 19 åren. Hur kunde det gå så illa? Den mest uppenbara förklaringen är svarta pengar i politiken. Kleptokratier kan dessvärre köpa politisk makt i demokratier med svarta pengar. I USA har ”dark money” varit lagliga i politiken sedan 2010. För att kunna försvara demokratin måste vi stoppa dem med transparens.
Jag minns det som igår när Frank Fukuyama publicerade sin artikel ”The End of History?” 1989. Den eviga freden under amerikansk övermakt verkade ha anlänt. Min första reflektion var att Sverige redan har upplevt historiens slut sedan vårt sista krig, Napoleonkrigen 1815. Det började så lovande. Men i dag ser allting annorlunda ut.
1991 publicerade Harvards store statsvetare Samuel Huntington sin bok, ”The Third Wave,” om den tredje vågen av demokratisering som började 1974 och som fortsatte till 2005. Det var så uppenbart att demokrati var bäst för alla, så varför skulle inte alla omfamna den?
Den gamla sovjetiska makten hade inte dött. Den sov.
Huntington hade börjat med Sydeuropa och Latinamerika, medan jag fokuserade på Östeuropa, där alla diktaturer föll 1989. 1991 var det dags för självaste Sovjetunionen. Jag engagerade mig i Ryssland som ekonomisk rådgivare till den reformregering som leddes av min gode vän, premiärminister Jegor Gajdar. I december 1991 fick jag mitt eget kontor i den kommunistiska centralkommitténs byggnad bredvid Kreml. Det var en sensationell känsla, men ingenting var enkelt.
Den gamla sovjetiska makten hade inte dött. Den sov. Alla reformatörer var ekonomer, men vi saknade statsvetare och jurister. Vi visste hur man kunde bygga en marknadsekonomi och privatisera även om det var svårt, medan de ryska reformatörerna saknade juridisk och statsvetenskaplig rådgivning. Redan våren 1992 kom de brunröda krafterna tillbaka i Ryssland och rättssystemet reformerades bara till del.
Det halvreformerade systemet fungerade illa, och till skillnad från Centraleuropa och Baltikum, som genomgick mycket snabbare och radikalare marknadsreformer, erfor Ryssland inte någon snabb ekonomisk återhämtning. Redan 1992 tog de reaktionära och korrupta krafterna över, vilket ledde till att BNP föll stadigt till 1998. Men reaktionärerna skyllde på reformatörerna. Folk var trötta och Vladimir Putin lyckades vinna stöd på grund av människors längtan efter politisk och ekonomisk stabilitet.
Tack vare de marknadsreformer som Jeltsin och Gajdar genomdrev under 1990-talet åtnjöt Ryssland en enorm ekonomisk tillväxt på sju procent om året från 1999 till 2008, men politiskt vann Putin på deras framgångsrika reformer. Han kom till ett dukat bord. Efter att Putin genomdrivit sina nationaliseringar och tolererat korruption har Rysslands ekonomi stagnerat sedan 2009. Han skyller på oligarkerna, men samtidigt håller han dem om ryggen. Den genomsnittliga ryska lönen har fallit från 1 200 dollar om året 2013, till 600 dollar i dag. Men numera tillåter Putin inte längre några klagomål.
Åtskilliga västländer, särskilt Tyskland och Storbritannien, tillåter oligarker att även stämma kritiker och granskare för förtal.
Under Putins första två regeringsperioder, 2000–2008, accepterade den nya medelklassen ökad repression, eftersom de litade på hans ekonomiska politik. Men när Putin kom tillbaka som president 2012 förstod de vad klockan var slagen och gjorde ett sista desperat försök till protester. Det var för sent, Putin hade redan konsoliderat sin makt. Han behövde inte längre medelklassen. Han har fortsatt att regera med säkerhetsorganen, oligarkerna och proletariatet.
Ryssland har cirka 100 dollarmiljardärer. Deras antal varierar med rubelns växelkurs. Som många riktigt rika personer känner de sin sårbarhet. Därför har bara två av Rysslands tidigare miljardärer opponerat sig mot Putin. Klokt nog befinner de sig utomlands sedan länge, men de är inte längre miljardärer, eftersom Kreml klämt åt dem.
Den ryska laglösheten har hjälpt hänsynslösa affärsmän att berika sig med tvivelaktiga metoder i Ryssland och de flesta ryska miljardärer har utsatts för sanktioner i EU och USA. De har därför dragit sig tillbaka till Moskva – eller till Dubai eller Tel Aviv, i länder som inte deltar i några sanktioner mot Ryssland och låter ryska oligarker leva fritt.
Små bråkdelar av dessa summor räcker för att köpa politiken i västliga demokratier.
Även västländernas rättssystem är oförmögna att hantera ryska oligarker. De anlitar stjärnadvokater och stämmer västliga länder för deras sanktioner, samtidigt som goda västliga rättssystem skyddar deras pengar. Åtskilliga västländer, särskilt Tyskland och Storbritannien, tillåter oligarker att även stämma kritiker och granskare för förtal. Därför har de ryska oligarkerna ingen anledning att verka för ett rättssamhälle i Ryssland.
Problemet är inte ”oligarkerna” utan Putin och den ryska staten. Att döma av det ryska valutautflödet sedan 1990 äger privata ryssar minst 1 300 miljarder dollar i finansiella tillgångar utomlands. En mycket stor del av dessa pengar tillhör Putin och hans närmaste vänner, gissningsvis 500 miljarder dollar. Små bråkdelar av dessa summor räcker för att köpa politiken i västliga demokratier.
I USA finansierade hundratals miljoner dollar av okända pengar bägge partierna i de senaste valen. Trumps tidigare kampanjchef Paul Manafort fick tiotals miljoner dollar i ”lån” av en känd rysk oligark (Oleg Deripaska). Den nuvarande republikanske talmannen Mike Johnson finansierades av en amerikansk firma, ägd av högt uppsatta ryska affärsmän, när han valdes in i kongressen. Allt detta bedömdes vara lagligt.
Frågan är vad det gör med frihet och rättsstatlighet i USA att det finns sådana mängder svarta pengar i politiken. Om vi inte kan identifiera och kontrollera svarta pengar i politiken är det tveksamt om demokratin kan överleva."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram