Kollektivt Enskild Mänsklighetsutveckling
2024-04-04
https://www.dn.se/debatt/manskligheten-maste-borja-planera-for-400-arskalas/
"Magasinet Sans från Fri Tanke ägnar nu ett temanummer åt ”Människan om tusen år – och om en miljon år”. Det är en ambitiös satsning där ett tiotal högt kvalificerade skribenter – paleontologer, evolutions-, kognitions-, beteendeforskare och filosofer – blickar mot framtiden. Evolutionstrycket, om än lågt i morgondagens värld, ger oss mindre muskelmassa, ökad kroppslängd, svagare tuggapparat och troligen mindre hjärnvolym. Man framhåller att AI, inom tusenårsperspektivet, inte kommer att ”ta över världen” men spekulationerna kring cyborger och ”mjukvarumänniskor” förblir för mig science fiction.
Det förbryllar emellertid att idédebatten inte behandlar forskningsutvecklingen inom life-span extension (LSE, livslängdsförlängning), vilken på ganska fast vetenskaplig grund kan förväntas påverka människan inom ett kortare än tusenårigt tidsfönster.
Åldrandet är ett naturligt men komplicerat skeende. Vår successivt ökande medellivslängd, som tidigare förklarades främst av minskad barnadödlighet, hänförs i dag till medicinska framsteg vid behandling av hjärt-kärlsjukdom, cancer och infektioner samt av, inom vår kultur, goda livsvillkor och levnadsvanor.
Åldrandet är ett naturligt men komplicerat skeende.
Men, även om antalet 100-åringar förväntas öka i antal torde vi, homo sapiens, sällan komma att överträffa fransyskan Jeanne Colments (1875–1997) livslängd om 122 år. Håkäringen (grönlandshajen) kan däremot uppnå en ålder av mer än 400 år. Människans bästa vän hunden blir sällan mer än 15.
Arternas strikta reglering av livslängd är programmerad i arvsmassan, genomet, enligt mycket komplexa processer som ännu är ofullständigt kartlagda. Forskningen inom området är dock intensiv, vilket återspelas i en exponentiell ökning av vetenskapliga publikationer. Med sökorden ageing (åldrande), longevity (hög ålder) eller life-span extension (LSE), i den medicinska vetenskapliga databasen PubMed får man i dag fler än 600 000, 60 000 respektive 3 000 träffar.
Den sista siffran är kanske mest iögonfallande och intressant. Studierna, baserade på dagens kunskap rörande åldrande, utvecklar och tillämpar teknologier syftande till att förlänga artens liv.
Forskning rörande grundläggande mekanismer för åldrande och livslängd genomförs i dag främst på odlade celler eller på djurarter med kort livslängd i laboratoriemiljö, där den lilla rundmasken Caenorhabditis elegans dominerar.
Man kan mycket noggrant dokumentera dess beteendemönster under livscykeln och de förändringar som kopplas till maskens åldrande och livslängd, vilken normalt är endast några veckor. I modellen kan man studera effekten av droger, till exempel enzymhämmande substanser för att kartlägga signalvägar i åldrandeprocessen. Inom experimentell genetik användes ”elegans-modellen” av såväl 2002 och 2006 som 2008 års Nobelpristagare i medicin.
Redan för tio år sedan kunde en amerikansk-kinesisk forskargrupp genom att ”stänga av” två gener i den lilla maskens arvsmassa skapa individer med en uttalad ökning av livslängden. Huvudförfattaren sa i en intervju: ”Enkelt uttryckt har maskerna levt motsvarande 400 till 500 människoår.”
2020 års Nobelpristagare belönades ”för sin upptäckt av en metod för genomeditering”, den så kallade gensaxen, cirka åtta år tidigare. Tekniken har inom växtnäringen möjliggjort utveckling av grödor motståndskraftiga mot mögel, skadedjur och torka. Tillämpningar inom behandling av cancer och genetiska sjukdomar är under utveckling.
Att utföra sådan så kallad genomeditering i humana embryon strider mot fördrag som ratificerats av de flesta, men inte alla, länder på vårt klot. 2018 blev det emellertid känt att två flickebarn, vilka genmodifierats som embryon, hade fötts i Kina. Motivet var en förhoppning att skapa resistens mot hiv eftersom deras far var smittad. Den ansvarige forskaren för detta första exempel på människokloning dömdes till ett flerårigt fängelsestraff.
Baserat på vår nuvarande kunskap, som kort summerats ovan: Hur kommer LSE-forskningen att utvecklas – vart är vi på väg? Den nyfikenhetsdrivna grundforskningen kommer sannolikt att delvis övergå till studier av laboratoriemöss med definierad normal livslängd om cirka två år.
Väljer homo sapiens då att söka skapa homo longevitate?
Den dag man genomfört genomeditering på mus resulterande i en betydande livslängdsförlängning av mössen, utan biverkningar och med bibehållen hälsa och funktion hos djuren, står forskningen vid ett vägskäl. Metoder för livslängdsförlängning genom editering av komplexa genom har då visat sig fungera. Krafter som önskar tillämpning på människa kan komma att växa sig starka.
Med beaktande av utvecklingshastigheten inom naturvetenskaplig-medicinsk forskning under de senaste 100 åren ter det sig mycket troligt att vägskälet ligger högst lika lång tid framåt från i dag. Väljer homo sapiens då att söka skapa homo longevitate?
Pengar och makt riskerar att bli styrande när någon önskar alstra barn med ett förväntat kanske 400-årigt liv, en egenskap som kan komma att föras vidare i generationer. Redan i dag finns företag i USA som klonar kopior av framgångsrika travhästar och förmögna hussar/mattar rastar kopior av bortgångna älsklingshundar.
De som blir ansvariga för genomeditering och kloning kommer givetvis aldrig att uppleva det långsiktiga resultatet. I ett sådant hypotetiskt perspektiv kan homo sapiens så småningom evolutionärt komma att utkonkurreras av och underordnas sin långlivade släkting.
I ett sådant hypotetiskt perspektiv kan homo sapiens så småningom evolutionärt komma att utkonkurreras av och underordnas sin långlivade släkting.
I vår tid måste den fria, nyfikenhetsdrivna LSE-forskningen få fortsätta sin snabba intressanta utveckling. Men när en pigg laboratoriemus firar sin åttaårsdag måste den tidens beslutsfattare – baserat på en moralisk, etisk och demokratiskt grundad konsensus – ta ställning i frågan om human tillämpning.
I dag torde de flesta av oss acceptera den förväntade naturliga skonsamma evolution som refereras till i min inledning. Diskussion och etikdebatt kring LSE-forskningen pågår internationellt och bör komma i gång även i Sverige.
I ett sådant hypotetiskt perspektiv kan homo sapiens så småningom evolutionärt komma att utkonkurreras av och underordnas sin långlivade släkting."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.