Långgrott Amerikanskt Missnöje I SvD
2024-03-16
https://www.svd.se/a/P4Wdop/hultqvist-kritisk-mot-kristerssons-svar-svaghetstecken
"De beiga plaststolarna är gjutna i ett stycke. De skrapar mot stengolvet i lokalen som prytts med rödvitblå glittriga girlanger som möts i en stor rosett över entrén. Det är varmt och i bakgrundssurret från ac-systemet ligger en ton av frustration och hummar redan när pappa Chet i utbytesfamiljen kliver in i sina stålhättade kängor.
Han säger åt mig att vänta på en av plaststolarna. Han ska rösta i delstatsvalet och har bett mig följa med för att få se hur det går till. Rödbrusig och svettig har han på vägen hit gång på gång släppt ratten och gestikulerat vilt för att förklara hur själva valprocessen fungerar.
Han berättar att antalet elektorer en delstat får är baserat på befolkningsmängden. Att en delstat med mycket folk som Kalifornien får exempelvis 55 elektorer medan vi här i Florida får 29, mindre delstater som Vermont får bara tre. De flesta delstater röstar konsekvent på samma parti, skrattar han, men ögonen förblir mer förbryllade än glada. Andra är så kallade vågmästardelstater. Och det är här som kandidaterna lägger mest kraft och hoo haa eftersom elektorsrösterna på de platserna kan komma att avgöra hela valet, är du med?
Som en telefonledning genom tiden löper tanken på hur demokrati är ett system som i grunden kräver både jämställdhet och rättvisa.
Det är jag, om än en smula omtumlad, för på vägen har han också uttryckt ilska, sorg och en sorts djupt känd kränkthet över hur liten makt han och hans vänner ”de riktiga amerikanerna” har i det här krångliga valsystemet. Allt från löneutveckling som står blickstilla till att han inte har råd att hjälpa sina barnbarn med läkarbesök för såren som inte vill läka efter att de har sprungit in i järneksbuskarna vid husvagnsparken de bor i med pappa Jerry, som just avskedats från kärnkraftverket i Fort Pierce då han tappat bort nycklarna till det nogsamt inhägnade området.
”Det är eliten som bestämmer allt nu, vi bara jobbar och jobbar och står ut med att det väller in människor från Mexiko, Haiti, Kuba, ja från hela världen som jobbar utan försäkringar, utan att betala skatt på sina skitlöner som gör att vi aldrig kommer få en dollar till”, fortsätter Chet. Han är anställd av Southern Bell Telephone Company och kör längs vägarna och ställer upp telefonstolpar i den stekheta Floridasolen.
Den här scenen från vallokalen 1982 kommer tillbaka till mig nu när vi mer än fyra decennier senare är uppsnurrade i det amerikanska valet igen. De seniora männen det står emellan i presidentvalet är båda, på olika vis, representanter för frustrationen som surrade i den kvalmiga vallokalen på 80-talet. Som en telefonledning genom tiden löper tanken på hur demokrati är ett system som i grunden kräver både jämställdhet och rättvisa för att inte köra ner i populismens dike. Diket är djupare än på länge.
Hur pappa Chet hade röstat i det här valet vet jag inte. Men jag är helt säker på att han hade känt samma frustration nu som då. En nation stadd i ständig utveckling och i behov av politiska system med färre rosetter och fler försäkringar om att hålla sig långt från vägrenen."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.