Nakenförtroende

2024-03-09
Ja tänka sig att det blev så skevt och konstigt, kan det möjligen ha varit meningen av någon anledning.....

https://www.dn.se/kultur/kristofer-ahlstrom-kare-gud-ge-mig-de-aldre-nakenmannens-sjalvfortroende/
"Det är något särskilt med äldre mäns obrydda nakenhet i omklädningsrum. Som kom de från en annan värld: en där offensiv nudism och småsnack utan byxor är den självklaraste saken i världen. DN:s Kristofer Ahlström drar handuken tätt kring livet och förundras.
En naken man står och frotterar håret bryskt i gymmets omklädningsrum. Nej, inte helt naken; förutom handduken på huvudet bär han plasttofflor på fötterna. Det ser jag när han sätter upp ena foten på en bänk, och jag ser det framskjutna bäckenet och pungens lätt asymmetriska kulpåse.
Jag ser det eftersom det sker centimeternära mitt eget ansikte.
Känslor rusar genom mig som biverkningarna på en bipacksedel: genans, förnärmelse, lätt rädsla. Men framför allt stor förundran – snudd på beundran.
Det är som om mannen missade hela syndafallet, eller att Gud fumlade i skambeläggandet av äldre mäns nakenhet. Den här sortens offensiva nudism hittas nämligen i omklädningsrum över hela vårt land och i andra länder.
Jag har mött nakenchocken surrealistiskt ofta. Män som går runt med skinkorna hängande som gravitationsdrabbade styckdetaljer, eller med pitten uppkrupen i skrevet av den lätt kutryggiga gången. De fönar håret, rakar sig, baddar kinder med mycket potent aftershave, hela tiden avklädda, som på världens mest tabufria skönhetssalong.
Mannen börjar klä på sig. Det sker utstuderat utdraget. Strumporna först. Sedan börjar han knäppa skjortan. Jag råkar i smyg besiktiga underredet, jo, det är ännu bart.
Nakenhet ska symbolisera sårbarhet men det här känns mer som en aggressionshandling. Jag är den utsatta, det är min blick som tjackigt flackar runt efter något annat, vad som helst, att fästa i medan den nakne mannen står där stoisk som ett pelarhelgon.
Är det oskuld eller skamlöshet? Apati eller auktoritet?
Helt klart är det en generationsfråga. Kanske, tänker jag, skyld bakom min handduk och fjorton mentala fikonlöv, är det arvet från en tid innan kroppsnojor blev könsöverskridande. De är män som bara går runt och duger, oavsett hur de ser ut, och de har alltid känt så, omgärdade av en evig trygghetszon.
Män är, kvinnor betraktas, som idéhistorikern Karin Johannisson brukade sammanfatta det.
Jag tar fram mobilen. På sajten Quora, ett slags Farbror Barbro-forum för vardagsfrågornas alla viktklasser, läser jag: ”Hur ska jag bete mig runt en naken man i omklädningsrummet, och vad gör jag om han pratar med mig?”
Det är en befogad farhåga. För de här männen samtalar gärna medan de är nakna: de för sällskapssjuka diskussioner om idrott, om samhället, politik. Kanske går det att spåra historiskt till badhusen i civilisationens vagga där äldre män undervisade de yngre (och skedde något annat mellan dem saknar min allmänbildning täckning för det).
Jag messar en vän och han svarar: ”Kanske är de bara för gamla för att se sina kroppar som erotiska instrument? De tänker inte längre på sexuell relevans eller att hävda sin manlighet.”
En sådan trygg inställning till den egna kroppen är förstås avundsvärd. Medan varje kubikcentimeter av det offentliga (och digitala) rummet sexualiserats så är den faktiska platsen för nakenhet ett tryggt, avslappnat rum utan minsta könsligt uppsåt.
För det nakna kan ju även stå för renhet, åtminstone som de gamla grekerna såg det. Sundhet. En kroppspositivism långt före vår nypuritanska tid.
I en essä av litteraturvetaren Carl Magnus Juliusson lär jag mig: antikstatyernas mikropenisar beror inte på modellernas bokstavliga tillkortakommanden – det skulle stå för självbehärskning, en inre styrka. På samma sätt som avbildningar av nakna soldater och atleter symboliserar tapperhet, hjältemod i motvind, modet att kämpa fast de är blottade.
Mannen i omklädningsrummet tar på sig klockan, han hakar fast sitt bluetooth-headset, justerar det i örat. Fortfarande inte en tråd på underkroppen. Fortfarande orubblig i sin åldrade, ja antika, självbehärskning.
Det är långt till framtiden. Men kanske, om jag låter tillräckligt många årsringar lägga sig kring midjan och självförtroendet, kan jag också nå dit. Kalla det seniorkukslugn."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram