Cancer Igen För Birgitta
2024-02-07
https://www.dn.se/varlden/birgitta-ohlsson-allt-svartnade-och-det-kandes-som-om-jag-fatt-en-dodsdom-igen/
Efter 34 cellgiftsbehandlingar flyttade Birgitta Ohlsson till USA för att börja det mest intensiva jobb hon haft. På en tankesmedja i Washington arbetar hon med att tämja demokratins globala kris och skydda utsatta minoriteter. Hon hade fått sitt drömjobb. Sedan kom cancern tillbaka. Martin Gelin Text Spara Dela 17 januari, 2024 Birgitta Ohlsson ringer från sjukhussängen i Washington. Hon har precis fått diagnosen akut aggressiv leukemi. Hon låter dämpad, men samlad. – Jag hade haft en helt vanlig helg. Vi var på bio med barnen, jag hade tränat på gymmet och sedan jobbat sent. På kvällen fick jag plötsligt hög feber och började må illa. Nästa dag ringde min man efter en ambulans. Hon togs in på akuten svårt sjuk i sepsis och lunginflammation. Läkarna varnade för att det kunde vara värre än så. – Nästa dag berättade de om leukemin. Allt svartnade och det kändes som om jag fått en dödsdom. Igen. – Det här skulle ju inte bli en cancerartikel, säger hon. ”De cellgifter som skulle dödat min bröstcancer verkar ha gett mig leukemi”, säger Birgitta Ohlsson. ”De cellgifter som skulle dödat min bröstcancer verkar ha gett mig leukemi”, säger Birgitta Ohlsson. Foto: Jason Andrew Det här skulle bli en artikel om hennes livslånga arbete för demokratin. Vi har haft kontakt i tre månader, ringt och pratat om världsläget, om krigen, om små ljusglimtar i den globala politiken, om Volodymyr Zelenskyjs ihärdighet, valsegrarna för prodemokratiska partier i Polen och Taiwan. Vi pratade framför allt om hennes nya jobb, där hon får arbeta med demokratiaktivister över hela världen, stötta feminister i Zambia och underjordiska nätverk av hbtq-grupper i Östeuropa. Vi diskuterade det historiska valåret som väntar, då fler än tre miljarder invånare i olika länder kommer att gå till val. Men nu befinner hon sig på akuten. Fem veckor med cellgifter ska inledas. Sedan, om allt går vägen, en benmärgstransplantation. Hennes pappa, som följde henne till behandlingarna på sjukhuset i Stockholm, har flugit över från Sverige. – Först överlever jag en aggressiv bröstcancer och så visar det sig att de cellgifter som skulle dödat min bröstcancer verkar ha gett mig leukemin. Det händer färre än en procent. 27 oktober, 2023 Det är helgen inför Halloween i Washington DC och höstlöven virvlar runt i den milda morgonbrisen. Birgitta Ohlsson ska lämna sina två döttrar i skolan. Den äldsta är utklädd till Hermione i Harry Potter. Vi vandrar längs kullerstensgatorna i Georgetown, kantade av mörkbruna tegelhus och illgula lövträd. Hon pekar ut den katolska kyrkan som Joe Biden besöker varje söndag. Men Birgitta Ohlsson har inte flyttat sin familj till USA för att strosa runt i den amerikanska östkustens mest idylliska kvarter, utan för att ta sitt mest intensiva professionella uppdrag någonsin: att arbeta med demokratins globala kris, på den anrika organisationen National Democratic Institute. – Tempot är annorlunda här. Jag får en trettiosidig rapport vid midnatt. De vill ha en analys klockan två på eftermiddagen nästa dag. Birgitta Ohlsson på väg att lämna döttrarna på skolan i Washington. Birgitta Ohlsson på väg att lämna döttrarna på skolan i Washington. Foto: Jason Andrew Det var fyra år sedan Birgitta Ohlsson fick besked om att hon fått sitt drömjobb på NDI, en organisation som länge leddes av USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright, en förebild för Ohlsson både personligt och politiskt. Men strax efter att hon fick jobbet kom pandemin, vilket gjorde det svårt att flytta till Washington. Sedan fick hon cancerdiagnosen, sommaren 2021. Den var så allvarlig att hon inte trodde att hon skulle överleva. – Det finns en anledning till att jag fick så kopiöst mycket cellgift. 34 rundor totalt. Det är för att cancern var väldigt aggressiv. Jag hade en stor tumör och opererade bort 22 lymfkörtlar och 11 hade cancer. När hon gjorde en intervju med SVT:s ”Min sanning” förra vintern fick den avbrytas flera gånger för att hon skulle kunna samla sig. Till slut sade hon: ”Jag tror inte att jag kommer att bli så gammal.” Men den här höstmorgonen har håret vuxit ut igen, det når ner till axlarna. – Jag gick faktiskt precis till frisören för första gången här, säger hon. Birgitta Ohlsson på Capitol Hill i Washington. ”Jag sitter såklart som på nålar inför USA-valet. EU måste förbereda sig för ett scenario där Trump kan vinna”, säger hon. Birgitta Ohlsson på Capitol Hill i Washington. ”Jag sitter såklart som på nålar inför USA-valet. EU måste förbereda sig för ett scenario där Trump kan vinna”, säger hon. Foto: Jason Andrew Hon vågar inte pusta ut, lever ”från röntgen till röntgen”, men förklarar att det intensiva arbetet ”faktiskt har varit ett sätt att överleva”. Birgitta Ohlsson har aldrig haft någon brist på energi, men sjukdomen gav henne en iver att arbeta mer envist för det hon brinner allra mest för: att främja demokratin och bidra till att motverka den auktoritära våg som sveper över världen. Fakta.Birgitta Ohlsson Ålder: 48. Bor: I Washington DC med maken Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, och två döttrar. Politisk karriär: Ordförande för Liberala ungdomsförbundet 1999-2002. Riksdagsledamot 2002 till 2018. EU-minister i Fredrik Reinfeldts regering 2010-2014. I dag chef för National Democratic Institutes program för politiska partier i Washington. Det höga tempot och det politiska ögonblickets allvar här i USA blev som ett isbad. Efter knappt en vecka i DC fick hon hålla i stora presentationer för NDI:s ledarskap och styrelse, såväl som de statliga myndigheter som finansierar mycket av verksamheten. Där satt amerikanska senatorer, tunga diplomater och världspolitiska veteraner, journalister som Anne Applebaum och inflytelserika demokrater som Donna Brazile och Stacey Abrams. – Jag kastades rakt in i en ny verklighet. Men det är faktiskt ett balsam för själen att få jobba och känna sig så här engagerad varje dag, Jag brukade tänka på cancern varje dag. Nu kan det gå en vecka utan att jag tänker på den. Jag är för upptagen med att tänka på krig och diktatur i stället. Taxi genom Washington. ”Det finns en känsla av att den liberala demokratin inte levererat. Mitt i globaliseringen underskattade vi kanske människors behov av trygghet”, säger Birgitta Ohlsson. Taxi genom Washington. ”Det finns en känsla av att den liberala demokratin inte levererat. Mitt i globaliseringen underskattade vi kanske människors behov av trygghet”, säger Birgitta Ohlsson. Foto: Jason Andrew Vi hoppar in i en taxi som kör genom hennes nya hemkvarter, förbi den anrika puben Martin’s Tavern som är känd för ”JFK-bordet”, där John F Kennedy friade till Jackie (”Jag brukar ta med praktikanter dit bara för att visa det”) och vidare längs Potomacfloden och det pampiga Lincoln-monumentet. Kanske är det för att vi befinner oss knappt ett år från presidentvalet som det tycks vila en filmisk aura över de historiska monumenten här, som om de ruvade på hemligheten om USA:s framtid. Donald Trump leder i opinionsmätningarna, samtidigt som han står åtalad på 91 punkter. – Jag sitter såklart som på nålar inför valet. Vi har sett tidigare i historien vad som händer när partier kidnappas av charlataner. EU måste förbereda sig, biffa upp försvaret och planera för ett scenario där Trump kan vinna, säger Ohlsson. På tåget ner till Washington från New York läser jag en intervju med Jake Sullivan, Bidens säkerhetspolitiska rådgivare. Han beskriver den ideologiska sort han tillhör – ”liberala internationalister” – som en ”utrotningshotad art”. Birgitta Ohlsson säger att hon förstår känslan. – När NDI grundades för 40 år sedan var det 32 procent av världens befolkning som levde i demokratier. Sen peakade det runt 2003, på 51 procent. Men nu är det nere på 29 procent, så vi är lägre än före murens fall. Det visar ju hur populismen sliter sönder demokratin. Birgitta Ohlsson med svenska kollegan Anton Ekelund, fellow på National Democratic Institute. Birgitta Ohlsson med svenska kollegan Anton Ekelund, fellow på National Democratic Institute. Foto: Jason Andrew Så varför har det blivit så? Hennes nya uppdrag är att agera som ett slags brandkår för den liberala demokratin. På kontoret för NDI, strategiskt placerat halvvägs mellan Vita huset och kongressbyggnaden på Capitol Hill, ska hon hålla ett lunchföredrag om partiverksamheter i länder där demokratin hotas – ”closing and closed societies”, som hon rubricerar det. Ett trettiotal personer lyssnar på henne, många är med på videolänk från andra världsdelar. Vi får en dyster bild av världsläget. För sjuttonde året i rad försvagas demokratin globalt. 42 länder rör sig mot auktoritärt styre, säger Ohlsson. Hon pratar om nationalister som ”använder demokratiska medel för antidemokratiska mål”. Tre mönster återkommer i land efter land, säger hon. Nationalisterna skapar först en snäv bild av det egna folket som inte bara utestänger alla minoriteter, utan även alla i ideologisk opposition. Birgitta Ohlsson i lobbyn till National Democratic Institute i Washington DC, i oktober 2023. Birgitta Ohlsson i lobbyn till National Democratic Institute i Washington DC, i oktober 2023. Foto: Jason Andrew De försöker sedan tysta oppositionen genom att sabotera de institutioner som ställer politiker till svars – medier, domstolar och parlamentariska bromsklossar. Till sist skapar de, säger Birgitta Ohlsson, en bild av en akut nationell kris för att motivera inskränkningar av medborgarnas rättigheter, eller så orkestreras faktiska våldsattacker på själva demokratin, som vi såg i USA under stormningen av kongressen 2021. – Vi måste uppmuntra gränsöverskridande samarbeten mellan partier som delar övertygelsen om att demokratin måste försvaras, även om de inte håller med varandra i annan sakpolitik. Vi kan tycka olika om välfärd och ekonomi, men inte om demokratin, säger Ohlsson. Birgitta Ohlsson möter svenskar på besök från ambassaden, handelskammaren och tankesmedjor. Birgitta Ohlsson möter svenskar på besök från ambassaden, handelskammaren och tankesmedjor. Foto: Jason Andrew Utanför hennes kontor på NDI väntar ett dussintal svenskar på att få göra studiebesök. De kommer från UD, ambassaden och handelskammaren; unga, välkammade idealister i mörka dräkter och kostymer. Birgitta Ohlsson är mån om att alltid försöka finnas till hands för de unga som hoppas följa i hennes fotspår. – Finns det några luffare här? Det brukar det alltid göra, säger hon till svenskarna. Hon syftar på liberala ungdomsförbundet, där hon själv var ordförande som ung politisk aktivist. Två personer räcker ivrigt upp händerna. Mycket av den politiska energin bland unga i dag samlas utanför partierna, i enfrågerörelser och gräsrotsorganisationer, bland nationalister till höger eller klimataktivister till vänster. Andra demokratifrämjande organisationer följer med strömmen och arbetar nu mer med politiska gräsrotsrörelser, snarare än med traditionella partier. Men Birgitta Ohlssons budskap till de unga gästerna är att partierna och parlamenten behövs. – Att jobba utan partierna, det känns lite som the easy way out. Det är jobbigt att jobba med partier, men det går aldrig att nå verkliga framsteg, mot korruption, eller att förbättra jämställdheten, utan partierna, säger hon. ”Populismen sliter sönder demokratin” säger Birgitta Ohlsson under ett lunchföredrag i Washington för ett sällskap av svenskar på besök. Tv-skärmen visar Vladimir Putin och Ungerns premiärminister Viktor Orbán. ”Populismen sliter sönder demokratin” säger Birgitta Ohlsson under ett lunchföredrag i Washington för ett sällskap av svenskar på besök. Tv-skärmen visar Vladimir Putin och Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Foto: Jason Andrew Madeleine Albright – Ohlssons mentor – vilar över oss i en väggmålning. Albright kallade sig för ”bekymrad optimist” och Birgitta Ohlsson säger att hon känner likadant. Hon ger en krass bild av världsläget, men vill också betona de hoppfulla tecken hon ser i världen, inte minst för att motivera nästa generation att kämpa vidare. Även om demokratin försvagats i mer än 40 länder så finns det ljusglimtar, säger hon, och beskriver NDI:s arbete med att skydda demokratiska valprocesser och rättighetsgrupper i Polen, Ukraina, Zambia, Taiwan. – Den kvinnliga representationen i världens parlament har ökat från 11 procent 1983 till 26 procent i dag, säger Ohlsson. Vi hoppar in i en till taxi till Dupont Circle, det intellektuella hjärtat i Washington, där tankesmedjor, tidskrifter, akademiska institutioner och kulturstiftelser ligger på rad i eleganta brownstonehus. Ohlsson ska träffa socialdemokraten Mikael Damberg på den anrika bokhandeln Kramer Books, där han står och bläddrar i en ny bok om inflation och världsekonomin. De har det gemensamt att de hoppades bli partiledare, men blev omkörda. Nu är Damberg i Washington ett par veckor och arbetar med handelspolitiska frågor på den marknadsliberala tankesmedjan Peterson Institute, där han verkar stormtrivas. Den tidigare amerikanska utrikesministern Madeleine Albright var direktör för National Democratic Institue och en mentor för Birgitta Ohlsson. Den tidigare amerikanska utrikesministern Madeleine Albright var direktör för National Democratic Institue och en mentor för Birgitta Ohlsson. Foto: Jason Andrew Ohlsson och Damberg är gamla polare sedan tiden i ungdomsförbunden LUF och SSU. – Det var väl mindre polarisering då. Vi var bra på att hitta varandras gemensamma nämnare, säger Damberg. Skyltfönstret på Kramer Books brukar alltid erbjuda en snabb glimt av det politiska klimatet i Washington, med omslagen på alla fackböcker som är mest omtalade här för stunden. Men den här vintern är facklitteraturen ersatt av en färgsprakande kavalkad av science fiction. Numera läser de unga kunderna här i DC hellre äventyrliga utopier och dystopier av Ursula K Le Guin, Kim Stanley Robinson och Margaret Atwood än en till bok om visselblåsare i Donald Trumps administration. – Liberaler har ju aldrig arbetat utifrån utopiska berättelser och jag säger inte att vi borde göra det. Men det måste finnas en tydligare bild av vart samhället ska gå, annars kommer någon annan och fyller det tomrummet, säger Birgitta Ohlsson. Birgitta Ohlsson och socialdemokraten Mikael Damberg utanför tankesmedjan Peterson Institute i Washington DC i oktober. Birgitta Ohlsson och socialdemokraten Mikael Damberg utanför tankesmedjan Peterson Institute i Washington DC i oktober. Foto: Jason Andrew Vi promenerar förbi de anrika tankesmedjorna som styr mycket av Washingtons idéproduktion, och stannar utanför Peterson Institute där Damberg arbetar. De pratar en stund om Joe Bidens nya industripolitik, med generösa subventioner för grön omställning till inhemska företag och restriktioner för global handel. Många EU-politiker kritiserade det som ”protektionism” innan de själva började driva liknande politik. Birgitta Ohlsson pekar med foten mot Peterson Institutes logoyp som är inristad i en bastant granitsten på gräsplätten utanför entrén. – Ser det inte ut lite som en gravsten för frihandeln? säger hon. Damberg får en teatraliskt förtvivlad blick: ”Nej, nej, nu kommer han ju skriva det!” Well, skjut inte budbäraren. Det är ingen hemlighet att stödet för frihandel och globalisering minskat. Birgitta Ohlsson försöker förklara varför: – Det finns väl en känsla av att den liberala demokratin inte levererat. Mitt i globaliseringen underskattade vi kanske människors behov av trygghet på jobbet. Alla vill inte flytta på sig, vidareutbilda sig och byta jobb hela tiden. Man vill kunna bo kvar där man växte upp och stolt känna sina rötter. Liberaler borde gå tillbaka till en passion för att bekämpa social ojämlikhet och se alla hålen i välfärden, skolan och vården som finns i dag.
En fikapaus med Mikael Damberg på bokhandeln och kaféet Kramer Books i Washington DC. Oktober, 2023.
Ohlsson har inte längtat tillbaka till svensk partipolitik, men hon drar sig inte för att kommentera det politiska läget. Motståndet mot SD är en princip som gjorde att hon i det senaste valet inte kunde rösta på sitt parti Liberalerna, utan valde att lägga rösten på Centerpartiet. Hon säger fortfarande ”Folkpartiet” om sitt gamla parti och talar varmt om andra liberala röster som lämnat partiet, som Cecilia Malmström, eller lämnat oss för gott, som Per Ahlmark och Olle Wästberg. – När det blåser som mest politiskt är det viktigaste man kan göra att stå stilla. Hade jag varit politisk karriärist skulle jag ha stannat kvar i partipolitiken och anpassat mig efter högervridningen. Men jag valde i stället att hålla kvar vid mina grundvärderingar och välja att arbeta i sammanhang där mina värderingar kan vara intakta. I kristider vidgas ofta fönstret för det politiskt möjliga, men då ökar också riskerna för extremism. Birgitta Ohlsson tror att världspolitiken kan ta två vägar härifrån: antingen fortsätter auktoritära ledare ta över i fler länder, eller så lyckas de prodemokratiska krafterna samla sig för det hon kallar ”demokratins fjärde våg”. – Att bygga demokratiska partier kräver tålamod. Det är som att vaxa en surfbräda och sedan simma ut och vänta på den stora vågen. Det kan ta sin tid. Ohlsson och Damberg är gamla polare sedan tiden i ungdomsförbunden LUF och SSU. Ohlsson och Damberg är gamla polare sedan tiden i ungdomsförbunden LUF och SSU. Foto: Jason Andrew Det är en tydlig liknelse, men den öppnar också för möjligheten att liberalen som ligger på surfbrädan och väntar på en demokratisk våg i stället blir dränkt av andra större och mer aggressiva vågor, från vänster och höger. – Det är lätt att ryckas med. Men man måste ju stå för någonting. Vi ser så många exempel nu i Europa med konservativa partier som tror att högerpopulisterna kommer skärpa sig om de bara släpps in i värmen. De kommer frisera sig och tvätta sig, allt kommer bli jättefint. Men all erfarenhet pekar på motsatsen, det blir i stället nationalisterna som förflyttar hela det politiska fältet. Tänker hon på något särskilt land? – Ja, det här är ju relevant för svenska partier. Hon tar upp sin mobiltelefon och visar den senaste mätningen över partisympatier i Sverige. – SD har nu lika mycket stöd som resten av allianspartierna tillsammans. Hennes besvikelse över att Liberalerna valt att samarbeta med SD är djup. – Partier som ska sitta i en koalitionsregering måste ha gränser, men jag tror ofta att de här röda linjerna saknas internt. Partier som säljer sin själ förlorar sitt existensberättigande. ”Partier måste ha en röd tråd. Men de måste även ha en röd linje”, säger Birgitta Ohlsson. Hon röstade inte på Liberalerna i det senaste valet i Sverige. ”Partier måste ha en röd tråd. Men de måste även ha en röd linje”, säger Birgitta Ohlsson. Hon röstade inte på Liberalerna i det senaste valet i Sverige. Foto: Jason Andrew Finns det konkreta exempel där hon tycker att regeringspartierna i Sverige borde haft en röd linje? – Angiverilagen. Det är DDR för mig, säger Birgitta Ohlsson, i en hänvisning till det kontroversiella förslaget om det regeringen kallar informationsplikt. Vi sätter oss ner i en park i Georgetown. En gyllene solnedgång hänger över träden. Det är vykortsversionen av USA, med barnfamiljer från hela världen som leker tillsammans. Bakom oss är det en liten tjej som tjuter lyckligt på spanska varje gång hon forsar ner för rutschkanan. På basketplanen spelar ett par unga svarta killar med en asiatisk tjej och en ung judisk kille i kippa och bar överkropp. Här och var i USA finns de här oaserna, där det öppna samhället verkar fungera. Familjen trivs verkligen i Washington, säger hon, trots en del små kulturkrockar. Hon vill gå överallt, men amerikaner vill alltid ta bilen, även när det bara är fem minuter bort. På döttrarnas skola serveras ofta chips och godis till barnen. – Så jag föreslog att vi kan ta med oss lite frukt i stället. Då svarade en av lärarna. ”Nej, det drar ju till sig så mycket insekter!” I dag är Birgitta Ohlsson chef för National Democratic Institutes program för politiska partier i Washington. I dag är Birgitta Ohlsson chef för National Democratic Institutes program för politiska partier i Washington. Foto: Jason Andrew Hon skrattar hjärtligt. Men familjen har börjat rota sig i Washington. Hennes man, folkrättsjuristen Mark Klamberg, har nyss fått ett nytt uppdrag på prestigefulla tankesmedjan Atlantic Council. – Något jag försökt lära mig sedan jag kom till Washington är att lyssna öppensinnat på folk som har en annan ideologi. Nyligen höll republikanen Marco Rubio ett tal där han beskrev ”the longing for belonging”. Det är något jag tror att den marknadsliberala modellen inte tillfredsställt. Det som handlar om tillhörighet och om symboliska värden i politiken. – Men sen började han prata om ”massinvandring”. Då förlorade han mig. I maj förra året reste Birgitta Ohlsson till Warszawa, där hon var huvudtalare på en konferens om demokratin. Inför resan ringde hon sin svärmor Celina, som föddes i Lodz 1948 och tillhörde en av få judiska familjer där som överlevde Förintelsen. – Vi pratade om hur bisarrt det var att jag skulle hålla tal om frihet och demokrati i Stalins gamla palats. ”Tempot är annorlunda här. Jag får en trettiosidig rapport vid midnatt. och de vill ha en analys två på eftermiddagen nästa dag” säger Birgitta Ohlsson om det nya uppdraget. ”Tempot är annorlunda här. Jag får en trettiosidig rapport vid midnatt. och de vill ha en analys två på eftermiddagen nästa dag” säger Birgitta Ohlsson om det nya uppdraget. Foto: Jason Andrew I talet beskrev hon diktaturer och despoter som reser sig världen över, och kryddade talet med referenser till Eurovision-sånger och ljusglimtar i världspolitiken. Hon citerade den polskfödda judiska författaren Isaac Bashevis Singer, som sade: ”Om du fortsätter säga att saker bara kommer bli värre så är det goda chanser att du blir en profet.” Ohlsson vädjade till åhörarna att ”komma bort från den här negativa, självuppfyllande profetian”. – Det var faktiskt ett ögonblick som gjorde att jag saknade politiken lite. Det var en så vacker majkväll. Många där var unga politiker som nu leder partier runtom i Europa. Unga liberaler och progressiva människor kom fram och pratade efteråt, och jag fick en så hoppfull känsla mitt i allt det här som pågår nu, att, ja, de här unga människorna är ju faktiskt framtiden. 2 februari, 2024 Birgitta Ohlsson ligger i sjukhusets säng med laptop på magen. – Jag försöker jobba heltid härifrån, men så kommer de här jäkla doktorerna in och börjar prata och då måste man lägga av med allt man behöver göra. Det är snö utanför fönstret när vi hörs igen. Vintern biter sig fast. Behandlingen mot leukemin har pågått i två veckor nu. – Nu har jag gjort tre rundor med cellgifter och väntar på en ny benmärgsbiopsi. Och om allt går vägen en benmärgstransplantation. De letar efter en matchning i de globala registren. Mina barn är för unga, mina föräldrar är för gamla och jag har inga syskon. 30 procent hittar aldrig någon donator. Så jag vet inte när jag kommer ut från sjukhuset. Kollegorna på jobbet har skapat ett ”meal train”, där de turas om att skicka över hemlagad vegetarisk mat till henne så att hon inte ska behöva förlita sig på sjukhusets kafeteria. – Det är ju gulligt av dem. Det är en sådan väldigt amerikansk familjekänsla. Birgitta Ohlsson vet inte när hon får lämna sjukhuset. Birgitta Ohlsson vet inte när hon får lämna sjukhuset. Foto: Birgitta Ohlsson Hennes yngsta dotter har precis varit och hälsat på i vit dräkt efter karateträningen. Familjen ska snart samlas här på hennes rum och se första deltävlingen i Melodifestivalen. – Jag har fått väldigt många blodtransfusioner, så jag är infektionskänslig och kan knappt lämna mitt rum. Men jag får ta emot gäster så länge de har munskydd och handskar. Jag har jättelåga blodvärden, men jag är inte så trött. Det hörs väl på rösten? Jag sover ordentligt och är uppe och jobbar klockan åtta varje morgon. Från sängen mejlar hon kvinnorättsaktivister i Zambia och hbtq-grupper i Polen, postar inlägg på sociala medier om nya samarbeten som ska stärka demokratin, planerar inför EU-valet i sommar, partikonventen i USA. Hon pratar så snabbt, som om tiden inte riktigt räcker till för allt som ska uträttas. – Vi har utformat ett helt unikt verktyg för hbtq-personer och politiska partier för hela den östeuropeiska regionen, som vi ska testa i Slovakien nu. Och så håller vi på med ett program om polarisering, som vi ska pröva i Etiopien och Taiwan. – Sen jobbar vi mycket med Jordanien också, med ett ungdomsprojekt. Det är livsfarligt att strypa bistånd i krislägen. Vi måste jobba med att lyfta de goda krafterna. Det är det jag tror på.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.