Så kommer då tiden för att ifrågasätta olika begrepps validitet och då måste man faktiskt ta fasta på vad den religiösa Judendomen anser i saken...... Det är liksom lite likt det där med Samerna..... samma tema på något märkligt vis... Trots allt så är det ju det enklaste sättet att motverka "anti-semitism" att göra klart vad semitism är för någonting och varför semitism väcker sådana starka känslor genom historien, https://www.svd.se/a/Xbr0lW/vi-maste-minnas-auschwitz-och-forintelsen-men-det-racker-inte "1,1 miljoner människor, de allra flesta judar, mördades i Auschwitz. Sex miljoner judar mördades i Förintelsen. Befrielsen av Auschwitz den 27 januari är Förintelsens minnesdag. Den högtidlighålls runt om i världen, också av de allt färre överlevande som fortfarande är i livet. Samtiden är på väg in i historien. Judar har i evinnerliga tider förföljts och fördrivits, isolerats och dödats. 1290 kastade Edvard I ut alla judar från England. 1182 liksom även 1396 drevs de ut från Frankrike. 1492 och 1496 utvisades alla judar som inte konverterade från Spanien respektive Portugal. Förintelsen var ett crescendo på en ond melodi. Men också något mer. I ”Den svarta jorden” beskriver historikern Timothy Snyder den avsaknad av statens institutioner och den totala lag- och normlöshet som möjliggör massmördandet i Polen, Ukraina, Vitryssland, Ryssland och Baltikum. Men han beskriver också Hitlers föreställningsvärld. För Hitler var antisemitismen inte en politisk sakfråga, en strategi eller en taktisk position, den var grunden för hela hans världsåskådning. Idéerna börjar och slutar med judarna. Snyder beskriver en teori om världen där den ständiga kampen är tillvarons själva mening. En värld utan kamp mellan individer och raser är onaturlig och judarnas brott är att de intrigerar för att sätta detta allas krig mot alla ur spel. För Hitler var judarna en sorts ekologisk defekt som störde den naturliga ordningen och planetens harmoni. Från judarna kom alla idéer om att det fanns en annan väg för mänskligheten än den ständigt pågående raskampen. Socialism, liberalism, demokrati, humanism, den av juden Paulus perverterade kristendomen, allt var mentala virus som emanerade från den judiska strävan att förstöra den naturliga ordningen. När detta skruvas till sin spets blir till och med själva idén om att skona judar judisk. Att tveka i mördandet är att vara under inflytande av judiska idéer. Medkänsla blir ett svek mot naturen. Fanatismen blir gränslös. Handlingarna monstruösa. I efterskriften till 1976 års särskilda skolupplaga av ”Är detta en människa?” resonerar Primo Levi kring vanliga frågor han fått sedan boken publicerades 30 år tidigare. Varför gjordes det inte massuppror? Har han återsett människorna i boken? Men också ”Hur ska man förklara nazisternas fanatiska hat mot judarna?” Levi vänder och vrider på frågan. Han prövar olika förekommande teorier, men landar i att de är otillräckliga för att förstå. ”Kanske är det så att man inte kan begripa det som hänt, att man rentav inte bör begripa det, ty att begripa är nästan att rättfärdiga.” Resonemanget är bestickande. Och uppenbart annorlunda än Snyders. Men det följer också in i Primo Levis egna centrala slutsatser om vaksamhet mot profeter och ”stora idéer”: ”Det är bättre att avstå från de uppenbarade sanningarna, även om de hänför oss genom sin enkelhet och sitt skimmer, även om vi finner dem bekväma därför att vi får dem gratis. Det är bättre att nöja sig med andra, blygsamma och mindre entusiasmerande sanningar, med dem som man tillägnar sig med möda, steg för steg och utan genvägar, genom studier, diskussioner och resonemang, och som kan kontrolleras och bevisas.” Förintelsen bottnade i en urgammal antisemitism, men det var nazismens världsåskådning som var katalysatorn. Den dubbla lärdomen är Levis varning om skimrande självförklarande idéer, men också att minnet av Förintelsen blir otillräckligt för att möta vår tids antisemitism. Antisemitismen på svenska gator eller i svenska klassrum identifierar sig inte med Hitlers storhetsvansinniga idéer Antisemitismen på svenska gator eller i svenska klassrum identifierar sig inte med Hitlers storhetsvansinniga idéer om juden som den naturliga ordningens fiende. Antisemitismen i vårt land är politisk och dagsaktuell. Vilket vi såg i det frånstötande firandet på svenska gator efter massakern i Israel den 7 oktober. Vi är skyldiga att minnas Sómogyis, Towarowski, Lakman och Levi. Men vi måste inse att det är otillräckligt för att möta den antisemitism som i dag hotar judarna i vårt land."