Finanspolitik I SvD..
2024-01-26
https://www.svd.se/a/EQ7Aol/oppna-inte-for-mer-valflask
"Det är viktigt att inse när misstag har begåtts, men det gäller också att lära sig rätt läxa. Sverige tenderar att vara bättre på det förstnämnda. Den senaste Långtidsutredningen (2023:85), som kom i slutet av förra året, förvaltar denna tradition väl. Kloka insikter följs av dåliga förslag.
Läxan är att staten gjort för mycket, samtidigt som det övriga samhället efterfrågat att staten ska göra ännu mer.
Utredningen tar sig an hur staten bör stabilisera svängningar i konjunkturen, och detta utifrån rätt utgångspunkt: ”Kännetecknande för en ändamålsenlig stabiliseringspolitik är att den är snabb, effektiv och tillfällig”, konstaterar utredningen bland annat.
Med andra ord raka motsatsen till det penningpolitiska experiment med billiga krediter som pågick i mer än ett decennium efter att finanskrisen 2008 var över. Utredningen sammanfattar denna erfarenhet med följande ord: ”[D]en långa perioden med mycket låga styrräntor under 2010-talet [visade] att en expansiv penningpolitik också kan blåsa upp tillgångsvärden och leda till en uppbyggnad av stora skulder i hushåll och företag, något som ökar risken för framtida finansiell instabilitet.”
Riksrevisionens genomlysning av penningpolitiken visade nyligen samma sak: så kallade kvantitativa lättnader var möjligen motiverade under pandemins mest intensiva fas, men varken före eller efter.
Läxan är att staten gjort för mycket, samtidigt som det övriga samhället efterfrågat att staten ska göra ännu mer. Hur låga räntorna än varit har fackförbund, ekonomer och allmänhet velat se ännu lägre, och i den senaste valrörelsen snubblade partierna över varandra i tävlan om att utlova kompensationer till viktiga väljargrupper. Det är precis denna obalans som det finanspolitiska ramverk som tillkom på 1990-talet skulle råda bot på.
Därför landar Långtidsutredningen fel i sina förslag, som går ut på att lätta på detta ramverk. Särskilt förfelat är förslaget om att höja inflationsmålet från två till tre procent. Det orimliga med penningpolitiken har framför allt varit att i goda tider försöka få upp konsumentpriserna till 2 procent.
Om något behöver spannet för inflationen utökas nedåt, så att inflationen kan vara lägre än två procent utan att det utlöser stimulansåtgärder avsedda för akut kris. Särskilt som risken för en negativ ekonomisk utveckling om konsumentpriserna minskar något år är överdriven.
Att den svenska penningpolitiken borde varit mindre extrem betyder alltså inte att finanspolitiken nödvändigtvis skulle ha varit mer aktiv. Detta är ännu ett av Långtidsutredningens felslut, när den öppnar för att Sverige borde skuldsätta sig mer, liksom för finanspolitiska konjunkturåtgärder.
Finanspolitiska ingrepp är betydligt vanligare nu än på 1990-talet, men har på intet sätt lyft ländernas ekonomier.
Problemet är att detta ökar risken för överbudspolitik, skriver nationalekonomen Daniel Waldenström på DN Debatt (21/1). Han pekar på att den dyrköpta läxan av Sveriges 1970- och 1980-tal var att politiker gärna tar chansen att öka allsköns utgifter – särskilt när det närmar sig val. Även om Långtidsutredningen vill reservera den ökade upplåningen för lönsamma investeringar, tenderar politiker att använda samma begrepp även för andra angelägna utgifter.
Politiken i de flesta västländer under 2000-talet talar för samma slutsats. USA, Frankrike och många andra stater har både gått med underskott år efter år och låtit statsskulden växa, men både investeringar och underhåll är i många fall fortfarande eftersatt. Pengarna har i stället bland annat använts till att i allt högre grad kompensera företag och hushåll för pris- och konjunktursvängningar. Sådana finanspolitiska ingrepp är betydligt vanligare nu än på 1990-talet, men har på intet sätt lyft ländernas ekonomier. Ökad skuldsättning har inte heller fått fart på Europa.
Att öppna för samma slösaktiga politik i Sverige skapar fler problem än det löser."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.