Hycklarafton I SvD
2024-01-22
Vi kan väl därför ta och läsa baksidan - slutet - på slanten först:
"Listan på hyckleriet kan göras lång och hotar att bli längre. Ännu utgör EU och Nato ett försvar för en civiliserad världsordning och ett starkt centrum både till höger och till vänster. Låt oss hoppas att det gäller även efter årets två val på båda sidor om Atlanten."
En fars är det lika förbannat..
Litanian i sin helhet:
https://www.svd.se/a/JQz767/olof-ehrenkrona-vanstern-bjuder-pa-hycklarnas-afton
"Den svenska vänstern tycks inte må bra. Dess splittring och frustration sätter sin prägel på tidsandan. Socialdemokraterna försöker frigöra sig från ett rödgrönt förflutet som de inte kan försvara när verkligheten tränger sig på. Miljöpartiets strider bränner ut partiledningen, och Vänsterpartiet kämpar mot en woke-politik som hotar möjligheterna att återta förflutenhetens identitet som ett klasskamps- och arbetarparti.
I riksdagen står oppositionsledaren och skriker ut en replik för att retuschera partihistorien. På kultursidorna får vänsterns intellektuella toppskikt ett mentalt sammanbrott över vad som sägs om krigsriskerna i grannskapet. ÖB påstås längta efter krig. Försvarsvänner beskrivs som stridstokar. Regeringen skräms för att värva röster. En vänsterpartist som vill byta samtalsämne skriver om Sveriges ”sionistiska regering”.
Kompassen snurrar vilt, trots att omvärlden egentligen borde gynna en traditionell vänsteragenda. Berlinmurens fall är nu historia liksom Sovjetunionens upplösning. Hotet från kommunismen har flyttat österut och ersatts av en aggressiv rysk fascism, en reaktionär kleptokrati som driver en religiöst inspirerad kulturkamp. Kinas experiment att förena marknadsekonomi med en totalitär partidiktatur sladdar ner i diket.
I väst lamslås arvfienden USA, åtminstone tillfälligt, av en perfekt storm i kulturkriget. Ett krig iscensatt av en marginaliserad vänster som genom att provocera motståndarna har lyckats med konststycket att bereda marken för ett republikanskt parti utan program och som låtit sig kidnappas av en narcissistisk sektledare.
I söder har de gamla koloniernas drömmar om frihet och demokrati krossats av brutala diktatorer, religiösa förtryckarregimer och neokoloniala intriger, vars trådar spinns i Peking och Moskva. Det saknas verkligen inte fiender för en intellektuellt redig vänster att stå upp emot och bekämpa.
En som minns den svenska vänstervågen från dess storhetstid klagar med stor rätt över att dagens vänster är ”svinaktig”, ”slapp” och ”känslostyrd”, när den borde låta förnuftet och verkligheten styra.
Ett förebud om vad som var på väg kom när Jan Myrdal lierade sig med den internationella radikalnationalistiska extremhögern och medverkade vid en beryktad konferens i Moldavien i december 2017. En tillställning som kretsade kring Alexander Dugins idéer om det ryska imperiets återkomst. Vad är det som har hänt? Och är det bara ett svenskt fenomen?
Myrdals flirt med de radikala nationalisterna gick hand i hand med den ryska kleptokratins ideologisering och motsvarande tendenser i väst som de manifesteras hos Marine Le Pen, tyska AFD, ungerska Fidesz och Fico i Slovakien. Myrdal svarade på ett fenomen som således således inte bara var svenskt.
Parallella idéströmningar uppstod bland detroniserade kommunister och konservativa motståndare till reformpolitiken i Östeuropa. Dessa innebar ett nyväckt intresse för Martin Heideggers civilisationskritik av det anglosaxiska väst och Carl Schmitts idéer om att all politik ytterst handlar om vänner och fiender samt att diktatur i vissa lägen kan försvaras.
Kommunismen ömsade skinn och nya auktoritära rörelser i öst och väst etablerades av xenofober, kriminella nätverk och, som i det forna Sovjetunionen av Putins anhängare med deras program för att återskapa Rysslands auktoritära förgångna. Förenklat ser vi en ny förening växa fram av socialistiska ekonomiska föreställningar och kulturell ultrakonservatism. I Tyskland har DDR-nostalgikern Sarah Wagenknecht hoppat av Die Linke och grundat ett eget parti baserat på denna giftiga kombination.
Vänsterns frustrationer hänger framförallt samman med sidbytet i kulturkampen. Ett sidbyte som inte har gjort den bättre, när civilisationen på allvar utmanas av vår tids genuint ondskefulla krafter. Alla faller dock inte för frestelsen. Uppslutningen kring Ukraina och den regelbaserade världsordningen är alltjämt stark inom socialdemokratin i väst. Men när det gäller exempelvis synen på islamism ser det värre ut.
Vänsterns nya vänner är – som vanligt – de som delar fiendskapen med USA, EU och Israel. Plötsligt lierar den sig med krafter som spöar kvinnor för att de klär sig fel och straffar homosexualitet med döden. Antisemitism legitimeras och fundamentala fri- och rättigheter angrips som neokolonialism.
Listan på hyckleriet kan göras lång och hotar att bli längre. Ännu utgör EU och Nato ett försvar för en civiliserad världsordning och ett starkt centrum både till höger och till vänster. Låt oss hoppas att det gäller även efter årets två val på båda sidor om Atlanten."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.