"Du har kanske sett reklamaffischen. En man kramar ett barn i motljus. En annan man, med polisbricka om halsen och pistol i handen, står redo att försvara dem. ”Årets mest omtalade film!”, brakar rubriken i versaler.

Omtalad blev den, ”Sound of freedom”. I alla fall i USA där indieproduktionen dragit in mer än ”Indiana Jones” och ”Mission impossible”. För under intrigen om en agent (Jim Caviezel) som går emot byråkrater för att rädda barn ur sexhandel finns blinkningar till den QAnon-konspiration som kopplar politiker och kändisar till pedofilringar. Något Caviezel har gjort ett nummer av på sin pr-turné – hos folk som Steve Bannon. Bland fansen finns Donald Trump som har ordnat en visning och kallar filmen dokumentär.

Fiktion formar våra tankar. Därför har Hollywood inte bara upplevt mardrömsjakt på kommunister och homosexuella. Filmer som ”Dirty Harry” (1971), där en polis ställer sig över den lag han betraktar som vek, orsakade kontroverser och ansågs förebåda Reaganeran.

Dessutom – ve och fasa – räddas Snövit inte av prinsen

Framgången för ”Sound of freedom” – som har kallats ”Dirty Harry” för 2020-talet – har skapat frenetisk aktivitet för att återigen bekämpa vad man ser som en woke drömfabrik. Den radikalt konservative mediefiguren Ben Shapiro satsar på strömningstjänsten Dailywire+ och producerar filmer som “Lady Ballers” (2023). Handlingen? Ett basketlag blir transvestiter för att vinna damligan. Tänk Jonas Karlsson-filmen ”Cockpit” (2012), men skräddarsydd för att reta liberala snöflingor.

En aviserad nyinspelning av ”Snövit” med manus av Greta Gerwig (”Barbie”) har väckt ramaskri eftersom filmen ska respektera kortväxta och innehålla färgade skådespelare. Dessutom – ve och fasa – räddas Snövit inte av prinsen. Topplocket flög på Dailywire som har meddelat att de spelar in en egen ”tidlös version”.

Överallt alltihop svävar begreppet ”faith based”. Angel studios, som producerade ”Sound of freedom”, täljer guld med en tv-serie om Jesu liv: ”The Chosen” har sedan 2017 streamats över 500 miljoner gånger.

The Economist kallar fenomenet för ”alt-write” (13/12). Men fnittret fastnar i halsen när man ser siffrorna. De här filmerna tar sig långt utanför de amerikanska fanatikernas bastion. Filmskribenten Emma Gray Munthe uppmärksammade i Filmrutan (3/23) hur den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Björn Söder på Twitter gick från att anklaga politiker och Pridefestivaler för att legitimera pedofili till att skriva om ”Sound of freedom”. Och även i Sverige har ”Jesus-genren” fått avsevärd publik: Bolaget Barfota – uppfyllda av missionerande anda – har distribuerat filmerna ”Journey to Bethlehem” (2023) och ”Jesus Revolution” (2023). Den senare har nått 42 000 biobesök.

Sverigedemokraterna betraktar Svenska Filminstitutet som ett rött skynke av samma anledning som Hollywood provocerar det konservativa USA

För tro inget annat än att Sveriges utveckling mot Tidösamhälle även kommer gälla kampen om våra värderingar – via fiktionen. Sverigedemokraterna betraktar Svenska Filminstitutet som ett rött skynke av samma anledning som Hollywood provocerar det konservativa USA. I motioner drömmer partiet om en filmpolitik där ”vårt gemensamma arv utgör ett fundament i ett sunt samhällsbygge”.

Med AI-utveckling som gör det billigt att producera bombastiska storfilmer är det en tidsfråga innan knashögerns mediamaskin växlar bort från Bulletin-haverier. Varför inte en Lucia-film där den antisemitiske Judas med penningpungen-figuren återkommer i Luciatåget? Vi kan ju inte skrota vårt gemensamma arv.

Så om några år får Kalle på julafton kanske sällskap av de svarta, judiska och kvinnliga stereotyper som till ljudet av konservativ glöggfradga försvann ur programmet förra decenniet. Komplett med en tomte som räddar de barn som svenska myndigheter och George Soros kidnappar."