"När Elon Musk går igenom känslomässigt mörka perioder kastar han sig med manisk frenesi in i sitt arbete. Han låter det uppsluka allt, skriver Walter Isaacson i sin aktuella biografi.

Som entreprenör är Musk inte ensam om att kunna mobilisera ett slags superenergi. Hans inre turbo är i själva verket kännetecknande för de allra mest drivna i start up-miljön. Det är karakteristiskt att vara besatt av sitt företagsbygge. Vänner, privatliv och fritid offras för skapandet. Den typiske entreprenören gasar under dygnets vakna timmar – och ibland går det så fort att hen kör av vägen.

Men Isaacsons Muskbiografi tecknar också bilden av en företagare som i sin extrema hängivenhet inte bara ägnar sig åt att försvara bolaget, likt en far som skyddar sitt barn. Hans plötsliga impulser kan också medföra att människor som råkar befinna sig i närheten behandlas som skräp.

Sommaren 2017 inleddes produktionen av bilmodellen Tesla 3. Alla som träffade Musk vid den tiden fick klart för sig att han hade ett mål i huvudet: Tesla skulle lyckas producera minst 5000 bilar i veckan. Annars gick inte ekonomin ihop.

Bolaget låg långt efter, vilket Musk vägrade att acceptera. Han flyttade då själv in på ett av fabriksgolven där batterier tillverkades. Med sitt ledarskap ville han demonstrera energinivån som krävdes av företagets anställda.

Det handlade om maximal närvaro och minimal sömn, ofta på golvet. General Musk begärde fullständigt fokus.

Närvaron gav resultat, problem åtgärdades, produktionstakten gick upp. Men Musks despotiska ledarstil hade ett högt mänskligt pris.

Walter Isaacson berättar om en ung tekniker som råkade vara på plats när Musk tände till. En robot i fabriken stod inte i linje med angränsande utrustning.

Teknikern, som jobbat på Tesla i två år och blev glad över att få träffa Musk, möttes av den godtyckliga vreden från världens mäktigaste företagare:

”Hörrudu, den här linjerar inte. Är det du som gjort det här?”

Teknikern blev förbryllad och rädd.

Musk ångade vidare: ”Du är en idiot. Stick härifrån fort som fan och kom inte tillbaka”.

Teknikern fick sitt avskedsbrev samma kväll. Hans chef sparkades en vecka senare. Och dennes chef veckan därpå.

Jag läser Muskbiografin, och följer Teslachefens framfart på den egna plattformen X, samtidigt som det svenska fackförbundet IF Metall utvidgat sina stridsåtgärder mot Tesla i Sverige.

Jag vet inte vad Musk vet om svenska fackföreningar, utöver att han kallat IF Metalls strejk för ”galenskap”.

Musk kanske tror att han har att göra med ett militant industrifack, som är ute efter att roffa åt sig förmåner och sinka produktionsprocesserna på Tesla. Och som inget förstår om modern industri.

I själva verket är IF Metall den kanske tydligaste illustrationen av hur svensk fackföreningsrörelse förändrats i grunden sedan de mer oresonliga dusterna på 1970- och 80-talen.

Storstrejken 1980, då Sverige bromsades in i nästan tre veckor, känns långt borta. 2000-talet har präglats av en internationellt sett unik arbetsfred och ett pragmatiskt samarbete mellan parterna på arbetsmarknaden.

Det betyder inte att allt IF Metall gör och kräver är rätt. Men de senaste decennierna har med övertydlighet visat att detta inte är ett fackförbund som är emot framgångsrikt företagande – tvärtom. Jag har själv hört vd:ar i några av Sveriges största industribolag lovorda representanterna från just Metall.

När förbundet kräver kollektivavtal på Tesla, där världens kanske mäktigaste man har en historia av att härja med de anställda, är det svårt att känna annat än viss förståelse.

Det är inte en liten salladsbar som satts i blockad. Det är inte en småföretagare som har svårt med likviditeten. Eller ett välfungerande bolag där de anställda inte visat något intresse av att organisera sig.

Vad vi talar om är en snabbväxande internationell industrigigant, som styrs av en man som inte anser sig behöva några motvikter.

Han kör – och står du i vägen är han beredd att köra över dig.

Det svenska systemet med kollektivavtal är internationellt unikt, inte bara för att det ger facket ett stort inflytande. Det har också befriat företagen från politisk detaljreglering av villkoren på arbetsplatsen.

Det ålägger facken ett ansvar att bruka sin makt klokt. Stridsåtgärder ska vara proportionerliga och användas med försiktighet, inte minst när det gäller hur de drabbar andra verksamheter som tecknat kollektivavtal. Men på motsvarande sätt följer ett ansvar för särskilt de större arbetsgivarna att respektera modellen.

Om näringslivet inte vill balanseras av fackföreningar är alternativet att politikerna tar sig an den uppgiften. Min bild är att de ledande aktörerna i svenskt näringsliv ogärna vill gå den vägen. De ser inga fördelar med omfattande rättslig styrning, tvärtom. Dagens svenska fackföreningar är något helt annat än de som krävde löntagarfonder på 1970-talet.

Elon Musk har gång på gång visat att han inte tycker om att bli emotsagd eller hindrad av någon balanserande makt. Annonsörer som lämnat X efter att plattformen svämmats över av antisemitiskt innehåll, hade Musk nyligen ett tydligt budskap till: ”Go fuck yourself”.

En sådan person kan med sitt ursinniga driv möjligen lyckas tillverka fantastiska bilar och skapa magiska rymdäventyr. Men han är livsfarlig för de människor som kommer i hans väg.

Han behöver motkrafter."