"1905 övertog Ericsson koncessionen för telefonverksamheten i Mexico City med omnejd. Koncessionen förvärvades ursprungligen av José Sitzenstatter. Inledningsvis drevs verksamheten som ett konsortium av olika ekonomiska intressen. 1909 började verksamheten bedrivas inom det nybildade Mexikanska Telefonaktiebolaget Ericsson bolag, som på spanska hette Empresa de Teléfonos Ericsson SA. Här kommer vi att hänvisa till företaget som Mexeric.

När Ericsson inledde sin verksamhet i Mexiko hade ett annat företag varit verksamt sedan 1880-talet - Mexican Telephone and Telegraph Company, eller Compania Telefónica y Telegrafica Mexicana SA. För enkelhetens skull kommer vi att kalla det Mexicana.

Företagen hamnade snart i en situation med hårdast möjliga konkurrens. Av de två växte Mexeric snabbast. Efter tio års drift hade den ett större antal abonnenter än sin konkurrent. Detta kan delvis förklaras av det faktum att det amerikanska företaget, till skillnad från Mexeric, konfiskerades av staten under det besvärliga decenniet som Mexiko upplevde efter 1910. Mexicana var i statliga händer fram till 1925, då American International Telegraph &; Telephone Corporation (ITT) tog kontroll över företaget. Detta var startskottet för återkomsten av den intensifierade konkurrensen mellan Mexeric och Mexicana.

I Ericssons arkiv finns ett antal rapporter som skickats från det mexikanska dotterbolaget till moderbolagets huvudkontor. De flesta av dessa rapporter innehåller rubriken "Mexicana". Det är inte bara möjligt att läsa om konkurrentens handlingar, utan också de metoder som antagits av båda sidor för att vinna striden om abonnenter. År 1929 skickade ingenjör Hugo Lindqvist, Mexerics VD, en rapport där han skrev att alla linjer på hembygdslinjen hade skurits ner vid två tillfällen, att en telegrafstolpe hade slagits ner vilket ledde till ett haveri i tjänsten och att en annan stolpe hade ryckts upp med rötterna och släpats 200 meter. Hugo Lindqvist hade därför kontaktat kommunikationsministern och satt ut annonser i tidningarna. Han hoppades att om Mexicanas orättvisa metoder avslöjades skulle företaget framstå i ett dåligt ljus.

Mexeric hade, åtminstone periodvis, myndigheternas stöd. Hugo Lindqvist rapporterade till Karl Fredrik Wincrantz, Ericssons VD, om ett möte han haft med chefen för arbetsmarknadsdepartementet i december 1929. Ministern hade gett värdefull information vid det tillfället, inklusive det faktum att efter att Mexicana hade infört ett automatiskt system hade företaget tvingats säga upp ett antal anställda och hade förlorat ett stort antal abonnenter - så mycket som 20 procent. Enligt ministern föredrog allmänheten det manuella systemet som fortfarande till stor del användes av Mexeric. Mexicanas anställda hade också påpekat för abonnenterna under installationen av det automatiska systemet att tjänsten skulle vara extremt dålig.

Lindqvist fick denna information "dels för att han (ministern) såg det som sin plikt att motverka nordamerikanskt inflytande och dels för att han ville hjälpa mig personligen". Lindqvist tog informationen med en generös nypa salt. För att verkligen ta reda på vad folk tyckte om det automatiska systemet bestämde han sig för att skicka "Hemliga Svenssons hantlangare" på spaning. Man undrar vilka dessa hantlangare egentligen var.

Bland sina anställda hade Mexeric en engelsk-spansk sekreterare, Bardet. Hon hade träffat en högre chef från Mexicana på en fest och han hade erbjudit henne en stor summa pengar för att ge lite information om Mexeric. Fru Bardet berättade hela historien för Lindqvist. De två kom överens om att Bardet skulle ordna ett möte med Mexicana-chefen på Mexerics kontor samma kväll.

Naturligtvis var Lindqvist på kontoret för att ta hand om "gästen". Han var intresserad av att känna till besökarens verksamhet. Som väntat fick han inget tillfredsställande svar på frågan. Slutligen sa Mexicana-medarbetaren något om att vara intresserad av allmänna uppgifter om företaget, som senare skulle publiceras. Lindqvist lovade honom dessa detaljer, men påpekade att han också skulle skriva till chefen för Mexicana för att säga att en offentlig begäran om informationen borde göras. En kopia av brevet skickades till Mexikos kommunikationsminister.

Av de två företagen verkar Mexicana ha varit provokatören. Mexeric verkar å sin sida ha varit snabb med att berätta historier för de statliga myndigheterna.

Författare: Krister Hillerud"