Det amerikanska valet 2020 kom att bli den inflexionspunkt där den Djupa Statens förehavanden blev tydliga i ljuset av verkligheten.

Krig är krig lika förbannat oavsett vilka uttryck som det tar sig och med framtiden som bevis för för vår historia så blir optiken självklar. Försöken med Kennedy och Reagan mås synas vara klumpiga och smått infantila i dagens informationsrörlighetsklimat, men tänk på att det tidigare paradigmet hade helt andra grunder. det var legio att tro att systemet visste bättre - att det alltså var byggt för allas bästa.

Valet 2020 kom att utgöra den brytpunkt när Stingoperationen gick in i en mer offensiv fas av exponering av den Djupa Statens verksamhet. Valfusksystemet skulle belysas internationellt tillsamman med de globaliststyrda verksamheter som i traditionell mening för den Djupa Staten skulle förslava planeten i en alltmer uppenbarad verklighet.

Kinetisk militärverksamhet som lösning på situationen med den Djupa Staten var aldrig i någon egentlig mening en lösning på någonting, utan fick användas som den kuliss den alltid har utgjort men i omvänd form till grund för opinionsbildningen. Man rullade med kroken, duckade under samtidigt som man klev snett fram och slog en dubbelkombination av låg följt av hög krok.

Man förde in den indirekta elden på allvar i teatern kort sagt.

Kulisserna håller inte längre inne ljuset från den verkliga världen och allt blev bara alltmer paradoxalt och motsägelsefull, optik.

Den Djupa staten exponerades först genom den Kinetiska militära verksamheten i Syrien, sedan i en glidande övergång fram till idag genom ekonomin med sin fantastiska förtroendeskapande ordsallad i skuggan av den förespeglade möjligheten av en kommande Atomvinter. Det fanns ingen annan väg att gå än genom individen för att nå utveckling av samhället.

Vad kan möjligen då den minsta gemensamma geopolitiskt strategiska och mycket kärnfulla nämnaren vara för Ryssland, Kina, Nordkorea, USA och Israel...

Den Skandinaviska teatern...

Det blir inga krig.