Egentligen är ju ingenting helt givet, men det börjar bli hög tid för många människor att inse att den sociala programmeringen finns överallt omkring oss och att det är inte bara negativt, att förstå det alltså. Det är helt nödvändigt för att kunna vidare ifrågasätta med öppet sinne .

Vår programmering började med våra föräldrar som försökte att lära oss saker, som både medvetet och omedvetet programmerade oss med alla sina föreställningar och attityder. Det är inte nödvändigtvis någonting dåligt - det är ofta bra, men inte alltid. Men det är nog bättre - kanske - att ha haft föräldrar som brydde sig om oss och ville lära oss, till en viss gräns i alla fall i vår tid nu.

Men tyvärr alltså, så har vi ju naturligtvis också ärvt med oss all deras desinformation, vidskepelse, misstag, irrationella och overkliga föreställningar. Vi har också ärvt vår "kultur" den så omtalade "svenskheten", som innehåller alla de falska, irrationella, och felaktiga föreställningarna som gäller för hela samhället. Och väldigt många har kvar hela jobbet att räkna ut vilka av dessa föreställningar som är goda och sanna och vilka som är dumma och galna. För att inte uttrycka det som att de inte ens har påbörjat tanken om det arbetet.

Vi är alltid utsatta för påtryckningar från vår omgivning, som alltid kommer att försöka få oss att anpassa oss till sin tro, sin standard, sina normer och beteende, även om våra vänner inte ens är riktigt medvetna om det faktum att de gör detta. Eller kanske snarare just därför.

Inse att programmering och avprogrammering av våra kognitiva landskap är konstant pågående processer - livets väg. Även när vi försöker avprogrammera oss själva och rensa våra sinnen, så kommer idag exempelvis tv-reklam att försöka programmera oss till att tro att vi verkligen ska köpa någons produkter; vi kommer dessutom att bli så glada och lyckliga om vi gör det och vi kommer dessutom att vara så vackra och sexiga också.

Och politikerna - den politiska adeln - kommer alltid att försöka få oss att tro att de är de mest kloka människorna som faktiskt främst vill oss andra väl och de har därför rätt om allt och om du är patriotisk så kommer du därför aldrig någonsin att kritisera dem.

Vill vi veta hur verkligheten ser ut? Det här är viktigt. Detta är hela frågan. Om vi inte vill veta hur verkligheten ser ut, så spelar ju egentligen ingenting någon roll alls för oss. Älska verkligheten, även om det ibland är obekvämt eller obehagligt. Respektera sanningen, men sök alltid den sanning som beskriver verkligheten, sök den sanningen framför allt annat. Att lura sig själv leder ingenstans av godo.

Människor hålls instängda i kulter - kulturer, eller fastnar i illusioner, därför att de inte verkligen söker den sanning som beskriver verkligheten:

Ibland är de rädda för att verkligen veta den sanningen.

De befarar att deras värld kommer att falla sönder om de slutar tro på vissa saker, eller erkänna nya sanningar om andra saker. Det är en av de föreställningar som de fick programmerade - tanken på att om de inte tror rätt saker, så kommer allt att gå åt helvete, eller så kommer de att förlora sin utlovade biljett till himlen - lyckan, eller något annat riktigt dåligt kommer att hända med dem. En av de saker som sekter skapar är implantat av fobier om att lämna kulten, eller lära sig den verkliga sanningen om kulten - illusionen

De är rädda för att förlora sin status eller sitt medlemskap i gruppen - de är rädda att de kommer att bli avskydda och utfrysta om de inte tror på samma saker som andra människor runt omkring dem tror på. Och de är helt enkelt rädda för att vara ensamma. Deras främsta försvar är inte sällan därför att människan är en social varelse. Men samtidigt att inte individen, på något märkligt vis, utgör grund för det sociala.

Ja, människan är en social varelse, men den är också en individuell biologisk organism och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Någon uttryckte saken så här i en diskussion. "Jag tror att fritt "tänkande" individer skapar det solidariska, altruistiska kollektivet. Jag tror att det osunda kollektivet skapar icke tänkande egoister."

Man kan inte skapa det goda samhället på annan basis än ett tillräckligt utvecklat allmänt medvetet medvetande, baserat på självbetraktelsegrundad känsloförståelse.

Så sekterister fruktar därför att de kommer att behöva lämna kulten om de slutar tro på "det", och de kommer att sluta tro på det om de lär sig en massa negativa saker om det.

"Och vad ska jag då göra med mitt liv?" så de pluggar igen öronen och blundar och spelar med Det man inte ser finns ju inte.

Vissa människor vill bara inte inse att de är grundlurade . De fullkomligt vägrar.

"Jag vägrar att tro att jag tillbringade tolv år av mitt liv i en sekt - kult. Det är inte en sekt. Det kan inte vara en sekt. Det är en underbar rörelse. "

Som de säger i AA, "Förnekelse är inte bara en flod i Egypten."

Vissa människor vill bara inte ge upp. Allra minst inför sig själva och det ifrågasättande som där reser sig.

"Om jag lämnar gruppen, a.k.a min sociala identitet, så kommer jag att vara ensam, eftersom jag inte har några andra vänner. Så håll käften och sluta tala om för mig dessa oroande saker om detta. "

"Jag har massor av tid och känslor investerat i det här. Jag är en respekterad äldre människa. Om jag avslutar det mönstret, kommer jag att vara en nolla. "

Det är på samma sätt som med människor vilka väljer att stanna instängda i missbruk, de vill inte veta den verkliga sanningen om sitt missbruk. Få människor vill höra att de slösar bort alla sina pengar på något som är giftigt för dem och som förstör deras liv och de fortsätter därför att konsumera det där som är så dumt. Så de provar minimering och förnekelsedansen: "Nåväl, det kan stöka till min hälsa lite, men ärligt talat, jag är inte redo att sluta just nu"

Att fortsätta missbruk baserat på en öppet redovisad medvetenhet, är dock en annan fråga. Man kan mycket väl röka om man är medveten om vilka risker som detta medför och ändå gör det ställningstagandet.

Vi skall därför inte heller döma oss själva. Felaktigt grundat självfördömande och självkritik är en del av hjärntvätt och indoktrineringsprocessen och det är kontraproduktivt när det gäller avprogrammering. Vi blir inte sämre människor för att vi inte befinner oss på toppen av ett helt vansinnigt materiellt reglerat system. Vi har vår rätt till våra egna känslor i alla fall. Om vi upptäcker att vi har blivit programmerad att tro på någon fånig idé, exempelvis att vi skall bli älskade för att vi har en finare bil, så är det bara att inse att det är en irrationell, ologisk, fånig idé, och förkasta den, men vi skall inte fördöma inte oss själva, för att ha trott på detta tidigare.

Dra bara att dra ur taggen och sedan gå vidare med livet.

Men det betyder inte att vi inte ska undersöka och ifrågasätta vårt beteende, och ändra det om vi gör något fel. Men vi måste vara försiktiga med snedvriden felsökning och skuldbeläggning. Sekter - och samhället - kommer att lära dig att göra detta om du vill prova, och kommer även att försöka övertyga dig om att du kommer att göra dig mer helig genom att ständigt fördöma dig själv och sätta dig ner och känna skuld för gud vet vad.. Medan allt som det verkligen åstadkommer är fördunkla ditt sinne, förstöra ditt självförtroende, självrespekt och din självbetraktelse, så att du inte kan tänka klart eller agera beslutsamt i enlighet med att utveckla dina egna förmågor och färdigheter som människa.