" Kallt, blött och lerigt. Sårade soldater rapporteras ligga utslagna i skyttegravarna utanför staden Bachmut.

– De kan vara så gravt nersupna att de inte reagerar på omgivningen, säger militärexperten Jörgen Elfving.

Striderna kring Bachmut i östra Ukraina har pågått i över fyra månader och förvandlats till ett utdraget blodbad med hundratals döda dagligen – utan att någon sida gjort signifikativa framsteg.

Den analysen gör den amerikanska tankesmedjan Institutet for the study of war, ISW.

– Uppgifterna är svåra att få verifierade av oberoende källor, men även rysk rapportering talar om framryckningar på bara 200 meter veckovis, säger Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant som följer kriget på daglig basis.

Ryssland hävdar att man tagit flera kringliggande byar i sydväst från Bachmut, belägen längst norrut i Donetskprovinsen och som före kriget hade 72 000 invånare.

Men det finns inga oberoende uppgifter på att så är fallet.

– Ryssarna framhåller att man tagit en liten sketen by som en jättelik seger, men det behöver alls inte vara betydelsefullt, säger Jörgen Elfving.

Varför beskrivs Bachmut som så strategiskt viktig?

– Det är en knutpunkt med vägförgreningar i alla väderstreck. Tar man den kan man öka på framryckningar i olika riktningar, säger Jörgen Elfving.

Staden intogs av pro-ryska separatister under protesterna 2014, men återtogs senare av den ukrainska armén.

Dagens strider uppges fortgå från leriga skyttevärn som för tanken till första världskrigets umbäranden.

Redan i somras kom berättelser från ukrainska soldater som återvänt från fronten som vittnade om svårt sårade kamrater som tvingats till amputationer för att inte förblöda.

– Det är ingen semesterresa direkt. Det är en fråga om att överleva, säger Jörgen Elfving med den förhärdade officerens cynism.

Även om det ukrainska motståndet omsider tvingas till reträtt är man fast besluten att så länge det går åsamka angriparen så stora skador som möjligt, som man efter månadslång strid tidigare lyckades med i staden Sievierodonetsk, 55 kilometer nordöst om Bachmut.

Understödda av artilleri och stridsflyg har de ryska trupperna närmat sig Bachmut sedan man tidigare i höstas tvingades till reträtt kring staden Izium, cirka 100 kilometer mot nordväst.

En ukrainsk soldat avfyrar ett skot mot ryska styrkor.

En ukrainsk soldat avfyrar ett skot mot ryska styrkor. Foto: Libkos/AP

Längst fram ska de fruktade Wagnerstyrkorna finnas, trupper finansierade av den ryske oligarken Jevgenij Prigosjin, som bland annat rekryterats ur ryska fängelser.

– De är försumbara i sammanhanget, konstaterar Jörgen Elfving.

På satellitfoton har noterats hur ryska soldater i skyttegravar knappt reagerat och rört på sig när granater fallit ner, vilket lett till spekulationer om att döda soldater lämnas kvar.

Enligt Jörgen Elfving kan det finnas fler förklaringar:

– Är en soldat riktigt stridsvan bryr han sig inte. Gyttjan och eländet kan också förvandla granater till blindgångare – ammunition som inte exploderat. Men de kan också vara så gravt nersupna att de inte reagerar på omgivningen.

Den utsatte soldaten har inte bara att hantera sin fysiska utmattning, ångest och vädrets makter. Minor, splitter från granater och finkalibrig eld utgör konstanta dödshot.

– Mitt intryck är att ryska sjukvårdsgrupper på bataljonsnivå (cirka 1 000 man) inte är dimensionerade för att kunna hantera ett större skadeutfall. Det kan innebära att man inte kan avtransportera de skadade längre tillbaka. Så skedde i Cherson när man inte kunde forsla skadade över floden Dnepr. De fick dö i stället, säger Jörgen Elfving."