" Nu får det vara nog. Det tycker alltfler i Kina och i helgen rasade protester mot landets hårda covidpolitik.

Andra har gett upp. Trötta på Kinas nolltolerans packar de resväskan och flyttar ut ur landet. Runt hälften av alla européer har lämnat Kina sedan pandemin bröt ut.

– Jag blir sinnessjuk om jag stannar här, säger 44-årige Wang.

Köerna ringlar långa till teststationer, mobiler måste scannas för att släppas in i affärer eller myndighetsbyggnader och skolor stängs med jämna mellanrum. När som helst kan invånarna i ett bostadsområde tvingas isolera sig. Flera tiotals miljoner får inte lämna sina hem i detta nu.

Det är vardagen i nolltoleransens Kina – sedan tre år tillbaka.

Pandemipolitiken påverkar allt. Ekonomin är sämre än på årtionden. Människors psykiska hälsa försämras. Det är omöjligt att planera någonting. Resor, barnens skolgång, investeringar, en så enkel sak som ett restaurangbesök. Plötsligt är restaurangen stängd, eller kräver ett färskare covid-test än du kan uppvisa för att släppas in.

I helgen rasade protester i hela landet. En del har gett upp tron på en ljusning och har flyttat eller planerar att flytta ifrån landet.

– Jag gillar Peking och saknar staden varje dag, men det blev för oförutsägbart. Man visste aldrig när det skulle komma en notifikation i mobilens obligatoriska hälsoapp som omöjliggjorde vardagslivet eller när man skulle bli tvungen att isolera sig.

Det säger den 28-åriga spanjorskan Andrea Gonzales när jag når henne på mobilen. I bakgrunden hörs trafikkaoset i Hô Chi Minh-staden, Vietnam. Det är dit hon flyttade efter att hennes tålamod med nolltoleransen tog slut.

De hårda reglerna för personer som anländer från utlandet gjorde att hon inte kunde resa hem till sin familj när hon ville. Två gånger uthärdade hon karantän på 23 dagar vid återkomsten till Kina.

– Det tog nästan musten ur mig, jag vill aldrig göra om det.

Också hennes arbete blev lidande. Andrea Gonzales jobbar på ett företag som hjälper internationella livsmedelsbolag att lansera sina produkter i Kina. I jobbet ingår att hålla evenemang ute i landet. Men de strikta covidreglerna gjorde att resorna ofta fick ställas in. Dessutom började allt fler av företagets kunder dra sig ur. Den kinesiska marknaden framstod inte längre som lika attraktiv.

När Andrea Gonzales arbetsgivare, delvis på grund av Kinas pandemipolitik, bestämde sig för att öppna en filial i Vietnam tvekade hon därför inte att nappa på erbjudandet att jobba där. Hon ångrar sig inte.

– Vietnam är helt öppet. Man behöver inga bevis på att man är frisk för att komma in någonstans. Många utlänningar flyttar faktiskt hit från Kina. Här känns det som om saker går framåt i stället för bakåt.

De som vill besöka butikerna i centrala Peking får visa upp sitt senaste negativa covid-19 test i en app på telefonen för att komma förbi vakterna.

Hon känner med kollegorna som är kvar i Peking. De kämpar med ett liv som styrs av en hälsoapp i mobilen som samlar in de senaste testen och var en person har befunnit sig. Så snart någon får en så kallad pop-up, notifikation, i appen blir det omöjligt att röra sig i samhället. Den kan komma för dem som rest, eller besökt ett område där smitta har påkommits. Ibland är orsaken oklar.

– Hälften av mina kollegor i Peking är i lockdown, andra har pop up i mobilen och kommer inte in till affärer eller restauranger, eller så är de fast någonstans i Kina och kan inte åka tillbaka till Peking.

Hon är långt ifrån den enda som flyttat eller planerar att flytta från Kina. Europeiska handelskammaren i Peking uppskattar i sin årliga rapport att runt hälften av alla européer har lämnat Kina sedan pandemin bröt ut. Företag uppger i enkäter att ett av deras stora problem i Kina är att locka till sig utländsk spetskompetens.

Kina som tidigare var en prestigefylld postering har blivit oattraktivt. Särskilt för familjer som oroar sig för att sitta i karantän med sina barn, för ständiga skolstängningar och för att inte kunna åka hem och hälsa på släkt och vänner.

Regimens nolltolerans mot viruset var framgångsrik i inledningen av pandemin och i perioder har befolkningen kunnat leva någorlunda som vanligt innanför landets gränser. Men sedan virusvarianten omikron började sprida sig har politiken varit otillräcklig. Trots ständiga masstester och nedstängningar får den inte stopp på smittspridningen.

Också kineser börjar ledsna. Förmögna har börjat flytta fonder till Singapore och investerar stora summor i länder för att få ett uppehållstillstånd, skriver Financial Times.

För dem är det inte bara nolltoleransen mot covid-19 som skaver.

Partikongressen i oktober var en besvikelse av flera skäl. Förutom att den inte signalerade någon ändring i pandemipolitiken gav den Kinas ledare Xi Jinping ett starkare mandat än någon annan kinesisk ledare sedan Mao Zedong. Xi omger sig med endast lojala personer i partitoppen och i sitt tal till kongressen signalerade han en politik där ekonomi och marknadskrafter kommer i andra land. Ordet säkerhet yttrades 52 gånger, marknaden tre gånger.

Det tyder på en förändring i Kinas politiska inriktning. Tidigare har människor tillåtits bli rika och ekonomisk tillväxt har prioriterats. Nu ökar den statliga inblandningen i företagen och Xi Jinpings ideologiska tankar verkar trumfa landets ekonomiska utveckling.

För många blev partikongressen droppen. Enligt Lu Xuejie som jobbar på Xin Tanglu, en av de agenturer som hjälper människor förbereda emigration, ökade intresset markant, 40 procent, efter partikongressen. Och det är inte längre bara superrika som vill lämna Kina. Även yngre människor utan stor förmögenhet söker sig bort, enligt Lu Xuejie.

– Partikongressen var en spark i baken. Den gav svart på vitt – det blir inte bättre de kommande åren.

Det säger 44-årige Wang, som länge funderat på att flytta och nu tänker göra slag i saken. Han jobbar i resebranschen och har knappt haft några uppdrag alls de senaste åren. Nu börjar sparpengarna sina. Men det är inte bara det - han trivs inte längre i Kina. Han skyr den ökade kontrollen av människor och är orolig för den politiska utvecklingen.

Wang, som inte vill uppge sitt riktiga namn av rädsla för att det kan försvåra en flytt, konstaterar att hans generation har tvingats tänka om. För dem var det tidigare självklart att Kina rör sig uppåt, att ekonomin växer och levnadsstandarden förbättras. Nu är det inte längre lika givet.

– Vi styrs av en mans tankar, som kan påverka allt och alla. Tidigare trodde vi att Kinas uppgång inte kunde ta slut. Nu märker vi att den kan det.

Politiken frestar på mentalt. Varje gång han hör att någon hoppat från 20:e våningen tänker: ”det skulle kunna vara jag”.

– Jag vill inte bli sinnessjuk, därför måste jag göra något nytt.

Han har noga gått igenom vilka möjligheter som finns. En är att sälja lägenheten och investera i ett land som mot ersättning erbjuder uppehållstillstånd. En annan väg är följa en vän i spåren och studera till ett bristyrke i Kanada. Då kan han få studentvisum i två år och därefter tre års arbetstillstånd.

– Då slipper jag i alla fall det här galna landet i fem år.

Wang drömmer inte om något liv i lyx.

– Jag vill bara ha lite sol och en kaffe. Jag behöver inte vara rik.

Han är otålig. En av hans största farhågor är att Kina bestämmer sig för att invadera Taiwan. Det kan få ödesdigra konsekvenser, befarar han.

– Tidigare kunde jag hitta sätt att leva med politiken i det här landet. Men inte längre - och det kan bli värre.

Fakta. Antalet européer har halverats

Enligt Europeiska handelskammaren i Peking har antalet européer som lever i Fastlandskina har halverats sedan pandemin började. Nu uppgår antalet till runt 60 000, uppskattar handelskammaren.

Också ambassader har svårt hitta folk. Brasiliens ambassad har minskat antalet anställda och den amerikanska ambassaden har, enligt Wall Street Journal, sänkt kontrakten från tre till två år och höjt kompensationen för posteringar i Kina för att locka till sig medarbetare.

Enligt den senaste folkräkningen, som gjordes 2020, bor det 846 000 utländska medborgare i Kina. Den största utländska gruppen är sydkoreaner."