Om den fria viljan existerar så kan ingen mening med livet i objektiv – absolut – mening existera.

För om det gör det och individen finner denna objektiva mening, hur mycket fri vilja finns det då?

Att någon skulle upptäcka en objektiv och absolut mening med livet, och sedan av fri vilja strunta i denna och göra något annat som då per automatik måste upplevas som i bästa fall mindre meningsfullt är inte ett rimligt antagande.

Så livet har alltså ingen mening förutom den mening som individen ger det, och friare än så blir inte individen från kraven som livet har på individen.

För mat och skydd behöver den för sin fysiska existens.

Ett syfte kan dock finnas med livet i ett relativt universum.

Ett syfte som står att finna när den individuellt medvetna upplevelsen av det fysiska universum som upplevs gemensamt – kollektivt - av alla spjälkas ner i sin minsta gemensamma nämnare.

Nämligen en känsla.

Som kan befinna sig var som helst på skalan från ovillkorlig kärlek till bottenlös rädsla i en given tidpunkt.

Individen kan vara både tanklös och sysslolös, men aldrig känslolös, då även det är en känsla.

Så konstanten i individens medvetna upplevelse av ett fysiskt universum är alltså en känsla.

De flesta verkar tro att syftet är att göra, men en känsla är inget man gör, även om den ger upphov till vad man gör.

En känsla är något man har - alltid...därför säger vi gärna att vi är den upplevda känslan men det är inte den mest rättvisande verklighetsbeskrivningen om man tittar närmre på det.

Precis som man inte är något man har så är man inte heller något man gör - man kan inte vara bagare men däremot kan man baka.

Glad, ledsen, upprörd, kärleksfull eller likgiltig bagare.

Någonstans på skalan mellan ovillkorlig kärlek och yttersta rädsla är bagaren alltid.

Och alla andra också.

Oavsett vad de gör.

Sedan kan man gå djupare och reflektera över vem som är medveten om känslan och medvetandet själv, men nu håller vi oss till hur vi upplever verkligheten, dvs det fysiska universum vi upplever gemensamt – kollektivt – som individer.

Detta känsloläge är det första som mottagen information går igenom innan det når individens medvetande.

Detta känsloläge som individen många gånger är omedveten om.

Eller iaf inte medvetet medveten om.

Uppmärksamheten är oftast fokuserat på tankar istället.

Som påverkar känslorna...

Att emottagen information kommer att tolkas – uppfattas – förstås – av individen med väldigt olika konsekvenser beroende på givet känsloläge är helt uppenbart.

Det är också grunden till individens uttryckta re-aktion, då de tankar som sedan uttrycks i ord och/eller handling – eller inte alls – alltid stammar från känsla.

Detta beroende på att vi föds tanklösa men inte känslolösa.

Och känslan som en nyfödd bebis är och uttrycker passar bra in på begreppet ovillkorlig kärlek.

Fysiskt manifesterad i en relativ värld.

Denna grundkänsla är allas våran födslorätt och det som förloras under den kognitiva formatering som individen utsätts för i dagens version av samhälle – kollektiv.

Kognitiv formatering är en naturlig process och inte skadlig i sig, tvärt om så är det naturens sätt att få saker och ting att fungera.

När denna process kapas och styrs av enskilda vinstmaximeringsintressen så kommer det dock aldrig att fungera, eftersom det inte är naturens sätt att fungera.

Det som kan ses som konkurrens i naturen av människan går även att se som ett fungerande samarbete - det är en fråga om perspektiv.

Och mänskligheten är en del av naturen.

Det finns människor och beteenden.

Dessa beteenden kan formateras kognitivt, men att de är människor är svårare än man tror att förändra på.

Det är likadant med loppor.

Om man tar och stoppar loppor i en låda så kommer de att hoppa eftersom det är vad loppor gör, men om man sätter lock på lådan som de dunsar in i och trillar ner igen så händer något intressant efter ett par tre timmar.

De slutar hoppa.

Och de hoppar aldrig igen.

Utan de går istället, vilket utnyttjades till loppcirkusar förr i tiden.

Deras beteende är förändrat via kognitiv formatering men de är fortfarande loppor.

En elefant som står bunden med en en tunn lina har varit bunden med en grövre tidigare.

Det är helt garanterat.

En dag slutade den slita i den grova.

Dess beteende är förändrat via kognitiv formatering men det är fortfarande en elefant.

Oavsett hur hårt formaterad en individ är så är hon ändå alltid det samma.

Den som är formbar.

Då information är det som formaterar så är det också information som omformaterar.

Ny information då givetvis.

Men då måste individen vara villig att ärligt och öppet ta emot och reflektera över den.

Att vilja är att välja och för att välja måste det finnas en medveten medvetenhet om vad valet är.

.............................................................................

"Som Carl sa på föreläsningen i Umeå, "Politiken bryr sig om oss, vare sig vi vill eller ej." På samma sätt kan skaparen av livet och Universum ha en mening med livet, som då är den objektiva meningen. Sen kan vi människor strunta i den meningen, men den finns ändå där, vare sig vi vill eller ej.

Vad är den meningen? Det kanske inte är svårare än att skaparen, precis som vi, har ett känslobehov, kärlek, som inte går att uppleva fullt ut utan att dela den med någon. Vi är det potentiella sällskapet till skaparen, om vi utvecklas tillräckligt för att känna dessa känslor själva. Därav Universum, vår tillfälliga läroplats för att utveckla vårt odödliga medvetande.

Universum är en genialisk och självkorrigerande konstruktion. Vi har fullständigt fri vilja i ett system där vissa val leder till utveckling, andra till lidande och i långa loppet vår undergång. Vilket är logiskt, varför designa ett Universum som i slutändan befolkas av idioter? Mycket bättre att dessa med sin fria vilja får utplåna sig själva.

Det här är grunden till en riktning i samhället som kan ta oss från en mörk tid av materialism till en utveckling som verkligen ger något. Det är även en riktning man kan ta oavsett vad som försiggår i omvärlden. Som resonemanget är, kan vi alltid välja att förstå oss själva och utveckla våra egna känslor, som av en tillfällighet är precis samma som den objektiva meningen med Universum. Det finns ingen konflikt mellan objektiv och subjektiv mening när man ser detta.

Hälsningar ännu en udda fågel "

........................................................................

Absolut och relativt är perspektiven.

Mening och syfte är inte samma.

Det absoluta innehåller all kunskap som är - det är allvetande - absolut vetande.

Detta gör upplevelse av kunskapen - vetandet - omöjligt.

Att veta och att uppleva är inte samma.

Det går att veta vad kort och lång är begreppsmässigt, men för att uppleva det måste det till relativitet - separation.

Annars tar det ena ut det andra i perfekt balans och stillhet råder.

Det relativa kan inte existera utan det absoluta, men tvärtom är inga problem.

Därav att det inte finns någon absolut mening med livet i den relativa världen.

Men ett syfte kan det absoluta dock ha utifrån det resonemanget, och det torde vara att uppleva allt detta vetande.

Inklusive vetandet - kunskapen - om vem - vad - individen är i verkligheten som är allt som ett - absolut.