Det är numera som att den sociala masken både fångar och döljer vår själ från renande insikter till självförståelse. Masken förblindar vårt synfält inåt av oss själva. Vår makt är vår egen att ge bort om vi väljer så, om vi är medvetna om detta, samt då givetvis också att återta när helst vi vill. Är vi inte medvetna så är vi därför också maktlösa. Vi själva är källan till den kraft som skapar universum och vad vi först nu börjar komma ihåg, är att utan oss, utan att vår inneboende kraftkälla fritt och villigt - om än omedvetet - överlämnas, så är de falska gudarna maktlösa och meningslösa.

 

Men när vi gömmer oss inom oss själva i vår ofullkomlighet för att slippa utvecklas som människor, ger vi fritt inträde till de makthungriga, vilkas kognitivt formaterande budskap, som luft rusar in för att fylla ett vakuum som vi tillhandahåller. Där vi sedan vacklar runt, där vi blir slagna, trasiga, och sedan säljs över disk under namnet av det solidariska altaret. Så blir det när vi inte kan minnas att minnas. Tillåt mig att upprepa mig här. Där vi vacklar, där vi blir slagna, trasiga, och sedan säljs över disk, när vi inte kan minnas att minnas.

 

Vi måste komma ihåg att alltid anstränga oss för att utveckla oss själva som människor intellektuellt emotionellt, att inte falla ner i den intellektuella lättjans avgrund, att sluta betrakta oss själva för att utvecklas. All den stund vi slutar anstränga oss med att föra våra utvecklande tankar framåt, så rusar luften in i vakuumet. Jag sa inte att vi inte kunde komma ihåg eller att det var meningslöst att komma ihåg, bara att vi inte minns att minnas detta, och att detta är källan till vår vilja att underkuva oss till externa mästare och falska gudar, vilka alla gör anspråk på överhöghet över oss. Vi vill underkasta oss för att vi inte vill utveckla oss själva som människor.

 

Sluta lyssna på deras lögner och falska löften, deras propagandamaskineri och deras söndra och härska - kulisser, inte minst den om hur om vi skulle bara "göra" något ytterligare, så skulle allt skulle bli så mycket bättre, som om vi faktiskt kunde slåss och fysiskt besegra våra egna själsliga spöken som består av att vi inte försöker utveckla vår egen emotionella självförståelse.

 

Detta är vårt förslavande självbedrägeri som vi alla i olika omfattning i praktiken lever i. Vi vill inte inse att vi faktiskt är grundlurade och att vi hjälper till att upprätthålla situationen med hjälp av vårt eget självbedrägeri. För när vi tror att vad vi bestämt planterar oss in i en överenskommen situation som gäller i deras värld i förhållande till deras syften, där de gör reglerna för deras kontroll av deras spel, då hamnar vi helt fel i förhållande till våra förväntningar, det kan jag garantera eftersom alla människor är individer.

 

Spelet är riggat grundligt mina vänner, inte bara gällande marknader eller ekonomin, utan i princip allt är artificiellt som vi interagerar med dagligen. Så länge vi ignorerar detta grundläggande faktum som vår egen högsta sanning och därför är beredda att ifrågasätta allt inklusive oss själva, så kommer ingenting betydande någonsin förändras eftersom vi själva möjliggör och stödjer riggningen. Lita på den som litar på ingen brukar jag ju säga och alla i omgivningen ser då förfärade ut. Men det betyder inte någonting dåligt eller att vilja någon illa, tvärtom, det innebär att ta ansvar för sina egna beslut och tankar. Det innebär att lita på de människor som utifrån sin egen självbetraktelse är beredda att själva ifrågasätta allt efter bästa förmåga. Alltså i sin förlängning att det alltid vara hålla fram vår egen strävan att förbättra oss som människor.

 

Vår individuella suveränitet kan endast användas för att frigöra oss själva när den släpps loss inifrån oss själva och då krävs det att vi vågar lossa våra egna mentala förtöjningar och börjar att ifrågasätta oss själva. Det duger inte som extern tillämpning liksom de av oss som håller sig krampaktigt kvar i den falska myten om vad som utgör verkligheten. Och vi gör oss fria genom att söka inom oss själva så att vi kan börja minnas att komma ihåg att sträva efter vår egen utveckling för att öka vår emotionella självförståelse.