Eller som Robert Aschbergs företrädare Publicistklubbens ordförande Ivar Överström, i en politisk debatt 1940 i andra kammaren, så vackert uttryckte detta, angående dåtidens presstitution och den upplysningsmässiga gärningen till maktens fromma. ”Vi Tidningsfolk vill ju inte undandra oss skyldigheten att giva regeringen absolut erforderliga medel att skydda legitima och statsvårdande intressen.”
Vem som stiftar lagar med vilket syfte är en insikt som har börjat gnaga i folksjälens djup. Med avseende på detta kan det ju nästan synas lite märkligt att några fortfarande kan bedra sig själva till att tro att vi verkligen befinner oss i den Djupa Statens utmarker, för antingen är det ju så eller, säger eller, så är det ju helt enkelt inte på så vis, utan det är istället så att vi faktiskt utgör själva kärnan för den gamla exkluderingsentusiasmen och dess utveckling…?
…och kanske i så fall att det är just därför som vi hela tiden torgför oss själva just som en humanitär stormakt, vår uppenbara historiska tvivelaktigheter till trots och detta – inte så – märkligt nog under samma styrande finansiella oligarkis regi?