Jan Myrdal född 1927 är känd som författare skriftställare och debattör på vänsterkanten.

Jan Myrdal är son till Alva och Gunnar Myrdal, båda aktiva socialdemokrater. Fadern fick riksbankspriset i ekonomisk vetenskap och var utbildad ekonom vid stockholmshögskolan samt i internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Gunnar satt som handelsminister i Tage Erlanders regering år 1945-47 och som exekutiv sekreterare för FN:s ekonomiska kommission för europa 1947-57.

Modern Alva Myrdal (född Reimer) var statsråd 1966-73 i Palmes regering och mottog även nobels fredspris 1982. Hon var även verksam som diplomat i bland annat Indien. Båda föräldrarna fick resa till Usa som Rockefellerstipendiater. En anekdot är att Olof Palme bodde i makarna Myrdals lägenhet Västerlånggatan 31 i gamla stan som makarna donerade till partiet.

För mer information om familjen myrdal se: https://carlnorberg.se/2020/09/21/myrdal-attlingar

Jan myrdal född 1927 är känd som författare skriftställare och debattör på vänsterkanten. Jan myrdal har rest mycket och tillbringat mycket tid i såväl Kina, Kambodja, Indien, Afganistan och Iran. I alla ovanstående länder har resorna börjat strax innan eller under stora förändringar eller revolutioner i respektiva nation.

Han har utryckt stöd för kommunistdiktaturer som Pol Potts Kambodja, Enved Hohxas i Albanien och Maos Kina, samt Naxalbariupproret i Indien. Han yttryckte även stöd för den islamska revulutionen i Iran då man störtade Shahen samt Talibanerna i Afganistan.

Jan Myrdal var Maoist och starkt inspirerad av Mao Zedong. Han var även i Kina och träffade honom på 1960-talet. Jan Myrdal är även hederdoktor vid Nankai-universitetet i Tianjin i Kina.

Här är ett samtal dem imellan om Yenan som betraktas som revulutionens(1935-1947) födelseplats.

Samtalet återfinns i boken Mao: den sanna historien av Jung Chand och Jon halliday.

J.Myrdal: Jag har just kommit tillbaka från en resa i Yenan. Mao: Det är en mycket fattig, efterbliven, underutvecklad… del av landet. Myrdal: Jag bodde i en by… jag ville studera förändringarna på landsbygden…Mao: Då tror jag att det var dumt att du åkte just till Yenan… Yenan är bara fattigt och efterblivet. Det var ingen bra idé att åka till en by där. Myrdal: Men det har en fantastisk tradition… revolutionen och kriget… jag menar, när allt kommer omkring är Yenan början…Mao [avbryter]: Traditioner… [skrattar]. Traditioner… [skrattar].

Jan Myrdal har sedan med stor framgång verkat för att sprida kommunismen i bland annat Kambodja och Indien.

Myrdal reste till Kambodja första gången 1967, alltså innan Pol Pott kommit till makten. Han kom att återvända både innan och efter Potts regeringstid. Han intervjuade bland annat Pol Pott för SVTs räkning. Under sina resor lärde Jan Myrdal känna framstående medlemmar av de röda khmererna såsom Khieu Samphan och Leng Sary. Sampan och Myrdal blev fortsatt vänner. Sampan var formell statschef i Kambodja mellan 1976-79. Khieu Sampan har suttit häktad sedan 2007 och dömdes 2014 för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott. Han dömdes 2018 även för folkmord mot vietnameser.

Jan Myrdal har fortsatt försvarat Pol Pott och kallat rapporter om massakrar och övergrepp för överdrivna. Pol Pott är kanske mest känd för det Kambodianska folkmordet i Kampuchea som går under namnet "Killing field" där analyser av 20 000 massgravar visar på att man avrättat drygt 1,3 miljoner människor. Räknar man in svält och sjukdomar slutar siffrorna på up emot 2,5 miljoner människor.

Indien: Jan Myrdal hade starka band till indien.

Hans första frus styvfar var indier och tillhörde den en revulutionär våldsbejakande rörelse som kallades sig anushilan samiti. Deras mål var att få ett slut på den brittiska kolonialismen. Hans mor var även ambassadör i indien 1956-61.

Jan myrdal har skrivit 2 böcker om indien, den första heter "Indien väntar" och den andra "Röd stjärna över Indien."

Îndien väntar började skrivas redan 1959 men släpptes inte förren 1980.

Han reste runt bland Indiens olika folk i mer än 2 decennier innan boken släpptes och den är en förklaring på vad Indien hade att vänta helt enkelt.

2012 efter en bokmässa i Kolkata förklarade Indiens inrikesminister för Jan myrdal att han inte var välkommen tillbaks till indien då han uppgavs ha agerat som rådgivare till Indiska kommunister. Något han visserligen nekade till.

Iran: Jan Myrdal stöttade den Islamska revolutionen i de tidigare sekulära Iran och var tom inbjuden till Iran som officiell gäst av regimen. Han försvarade Khomeinis fatwa mot den brittiska författaren Salman Rushdie som förklarade att han borde straffas med döden för att ha skrivit satans verserna. Han besrkev dödsdomen dom ¨formellt korrekt¨. Här är några citat saxat från wikipedia som förklarar Myrdals ståndpunkter gällande Iran.

Efter ett besök i Iran, där Myrdal var inbjuden som officiell gäst av regimen, skrev han i ett debattinlägg publicerat i Svenska Dagbladet den 22 februari 1990: ”När imperialismen nu på nytt söker få makt över folken är det den nödvändigt att låta genomföra angrepp inom folkens egen kultur och religion för att förlama motståndet. Imamens dom över Rushdie var alltså en åtgärd också för att stärka det vidare undergrävande kulturella arbetet. Det möjliggjorde därtill för de fattiga och förtrampade muslimska invandrarmassorna i Europa att ta medveten ideologisk strid för sitt människovärde”. I samma inlägg riktade han också hård kritik mot det internationella författarupprop, till stöd för Rushdie, som publicerades den 11 februari 1990 i 22 tidningar världen över. Uppropet beskrevs av Myrdal som ”intellektuellt inskränkt”, ”kränkande eurocentriskt” och som en del av ett ”korståg mot Islam”.

I ett annat inlägg publicerat i Dagens Nyheter den 8 december 1992 skrev Myrdal: ”Jag har respekt för den islamiska revolutionen i Iran. Det beror både på att jag varit en del i Iran under shahens decennier och på att den islamiska revolutionen i vår tid, när de av Kreml undergrävda kommunistiska masspartierna gått i upplösning, för folken i stora delar av världen faktiskt representerar den enda politiskt organiserade förhoppningen om ett människovärdigt liv”.

Jan myrdal menade även att detta innebar någon form av upprättelse för muslimska invandrare i Europa och han menade på att de "tog ideologisk strid för sitt människovärde". Han riktade i samma inlägg hård kritik mot en forfattargrupp publicerades till stöd för Rushdies och dennes rätt till yttrandefrihet.

Han menade på att upp ropet var "kränkande eurocentriskt och "intellektuellt inskränkt".

Redan här ser det alltså ut som att arbetet med att slå split mellan muslimer och de europeiska majoritetsbefolkningarna började. Sverige kom efter den Islamiska revolutionen dessutom som av en händelse att agera skyddsmakt för storbritannien i Iran vilket knappast har minskat det svenska inflytandet. Den Islamiska revolutionen ledde även indirekt till att Irak anföll Iran i det första gulfkriget en konflikt Olof Palme sebare medlade fred i, och där svenska AB Bofors ertappades med att smuggla sprängämnen illegalt till Iran - Contra-affären.

Jan Myrdal har även flera gånger rest till Afghanistan. Första gången på 50-talet då Afghanistan genomgick en reform där man närmade sig USA och Sovjetunionen. Afghanistan var vid tiden ett av världens mest biståndsberoende länder. 50% av bistånden kom från Sovjet och 30% från USA. Jan Myrdal utryckte även stöd för Talibanerna i kriget mot Sovjetunionen som fortgick från 1979 fram till kalla krigets slut 1994. Ett krig som understöddes av president Jimmy Carter genom säkehetsrådgivare Zbigniew Brzezinski i något som kom att bli kallat operation Cyclone, där man försåg Jihadister och Talibaner med vapen och träning, vilket följdriktigt sitter ihop med följande.

Sverige har ju haft en militär utbildningskontingent på plats i norra Irak sedan åtminstone 2015. En insats som förra året förlängdes till att omfatta även 2020, med det uttryckta målet att bekämpa terrororganisationen Daesh. En terrororganisation som lustigt nog dök upp precis 1 år efter det att Obama i sista sekund avstod från att bomba strategiska mål i Syrien 2014, i den djupa statens strävan att störta Bashar al-Assad. Detta efter att både Ryssland såsom Kina motsatte sig ytterligare "freds och demokrati" interventioner från USAs sida i Mellanöstern.

Orsaken - oavsett vad de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna ville göra gällande i sin beskrivning av Assad - var att Assad som allierad med Ryssland såsom Iran inte var det minsta intresserad av att låta den djupa staten dra gasledningar från den arabiska halvön genom Syrien, för att denna vägen försörja Europa med energi, i sin strävan att skära av den Europeiska kontinenten från ryskt energiberoende via gasnavet Ukraina.

Detta var alltså också själva syftet med att den djupa staten under 2013 destabiliserade och installerade en "västvänlig" marionettregering bestående av rysshatande oligarker som mynnade ut i det inbördeskrig mellan den rysktalande befolkningen i den östra delen av landet och den tillsatta Kiev-juntan, varför konflikten i Ukraina såsom Syrien från första start var den exakt samma.

På Almedalen 2014 kunde man se Carl Bildt strosa runt med Zbigniew Brzezinski och hans son Mark, där den förstnämnde under flera amerikanska presidenter haft titeln nationell säkerhetsrådgivare, men så även författaren bakom boken "The grand chessboard". Där argumenterar han för den geopolitiska strategi som skall garantera USAs fortsatta globala dominans, där Eurasien med den större delen av världens befolkning såsom naturresurser är lokaliserade, och framförallt Ukraina såsom Azerbajdzjan pekas ut som nyckelpositioner på det geografiska spelbrädet att kontrollera för fortsatt västerländskt inflytande över världen.

Kanske är det därför ej heller vidare konstigt att hans son Mark Brzezinski blev installerad som amerikansk ambassadör i Sverige 2012, eller att Carl Bildt tillsammans med Göran Persson och Jan Eliasson strax efter statskuppen i Kiev 2013 också blev utnämnda till hedersambassadörer i landet.

Lägger vi därtill SAABs radarsystem "Global Eye" som använts som stridsledningssystem i både Syrien såsom det geostrategiskt viktiga Jemen, lämnar det inte mycket kvar av fantasin i denna änden heller om vilka det är som egentligen ligger bakom den operativa strategiska planering.

Som alltid handlar det till sin grund om att kontrollera världens strategiska naturresursflöden, som underliggande och beskrivande värde, för att upprätthålla förtroendet för det valutafinansiella systemet, som till sin grund kontrolleras av enskild part, genom sin monopolställning av den telekominfrastruktur som all världens information rör sig över - läs Investor, Ericsson, Wallenberg.