Frihet & Ångest

2020-09-08

Rädsla för frihet är i verkligheten ångest. Rädsla är rädslan för det kända, det välbekanta, medan ångest avser rädslan för det okända. Även om vi som människor är utformade för frihet så är vi ofta fulla av ångest inför frihet eftersom vi inte vet vad verklig frihet är för någonting, vi vet och känner bara hur fängelset ser ut vars namn och interiör vi identifierar oss med som (falsk) frihet, vårt samhälle, ett socialpsykologiskt fängelse konstruerat både i långt och stort av andra intressen än våra egna och vi identifierar fängelset med vårt "ansvarstagande" även fast det alltmer uppenbart nu är det rakt motsatta, essensen av ansvarslöshet. En slavägare älskar bara en sak mer än att hålla sig med slavar och det är som bekant slavar som håller sig själva.

Vi tar ofta inte ens något som helst ansvar för våra egna tankar och känslor enskilt som individer och människor, utan vi överlämnar istället ansvaret för dessa betingelser bara alltför glatt och välvilligt, till de intressen som egentligen främst vill oss själva allt annat än väl, för att istället kunna gynna sig själva materiellt.

Emotionell medvetenhet – emotionell självförståelse - är en sak, kunskap genom sinnesintryck och sinnen är en annan. Rationell förmåga är en tredje. Alla tre domäner är olika men helt nödvändiga. Både öppnandet av emotionell självförståelse och användning av egen fri tanke - fantasi - är nödvändiga imperativ för att nå förståelse för ett både vidare och djupare perspektiv på tillvaron .

Som tumregel (eller generellt) erkänner vi att det som är i överensstämmelse med indoktrinering, skolgång, konditionering och den psykosociala kartan gäller, vi filtrerar därför bort - medvetet eller omedvetet - vad som av en eller annan anledning inte finns på den karta vi har fått till att orientera oss efter. Och mer radikalt: Vi misstar därför också kartan för terrängen, trots att vi är medvetna om att människan inte är gud – aldrig kan bli fullkomlig – allt, någonsin.

Vi kan ha all misstro, hån och förakt om dessa styrande maktfraktioner vi vill, men det episkt perversa ödets ironi är att de ändå kommer att påverka ditt liv fortsättningsvis beroende på din inställning, och de har redan påverkat ditt liv negativt, livet för din familj, din uppfostran, socialisering, din utbildning, ditt tänkande osv antingen du vet om det eller inte.

Du kan ha all misstro, hån och förakt du vill och vara okunnig, men du kan vara säker på att dessa ovan nämnda enheter som du är okunnig om i en eller annan omfattning, ändå har påverkat dig oerhört mycket.

Tankeväckande: Brzezinskis uppmaning och varning en gång om att det " globala politiska uppvaknandet " har endast intensifierats under de senaste åren - mening internet. För ett antal år sedan under ett tal i Polen, konstaterade hundvännen Brzezinski att det har blivit "allt svårare att undertrycka" och kontrollera denna ”långlivade och mycket motiverade populistiska resistans för politiskt grundad väckelse av historiskt förbittrade folk.” Brzezinski skyllde också på tillgängligheten till "radio, tv och.. Internet " för det " universella uppvaknandet till masspolitiskt medvetande." Jo tack - vi förstår att de kontrollerade mediernas sönderfallande effekt för enbart vertikalt kommunicerad information mister alltmer av sin betydelse, till förmån för den horisontellt förmedlade informationen via sociala nätverk på internet som har fört människor närmare varandra, åtminstone ur ett kommunikationsperspektiv.

Så när vi inte vill veta, är innebörden ovillkorligen avsiktlig okunnighet! Detta är värre än Stockholmssyndromet, eftersom gisslan då minst är medveten om att det finns en gisslantagare, som tjänar sina egna intressen på bekostnad av andra. Vi befinner oss då i en situation där ovetande offer – bibringats uppfattningen från förvaltningen av bankiriska krigsherrar - som har internaliserat en formaterande världsbild som har gjutits för oss. Men av rädsla för att behöva konfrontera oss själva och våra egna ställningstaganden så väljer vi att vara passiva. Men vi är likafullt pinsamt pigga på att anföra att vi gärna vill utveckla oss själva.

I politiken, medicin, ekonomi, juridik, psykologi, etc, så främjar elittankesmedjor världsbilder - kognitivt formaterade kartor - som är utformade för att skydda den Djupa State och dess verkliga mål, som offren / gisslan alltså inte tror existerar, även om de helt uppenbart attackeras av högst detsamma etablissemang - allt detta medan gisslan samtidigt attackerar de mer medvetna människor som försöker att befria dem, eftersom gisslan, offren, föredrar att förbli omedveten om den obehagliga verkligheten i deras existens som är befäst inom dem själva som människor och individer.

Rädslan för att upptäcka verkligheten om lögnen är ett internt polisväsende installerat i huvudet på människor, så att de hålls mer rädda för kognitiv dissonans och istället försvarar de osanningar som alltmer uppenbart skiljer sig från verkligheten, så att de kan vara fångvaktare åt och för varandra, hålla varandra på led, utan att veta att de egentligen är fångvaktare av varandra i ofrihet, i en trans av dubbeltänkande - utan att veta att de är slavar under okända designers formaterande inskrifter - okända gravörer vars sanna namn de inte vet eller känner till.

Kontroll av kunskap, tanke och sinnen, så att människan anser sig vara fri, men okunnig om sin egen ofrihet, okunnig om sin egen okunnighet. Nöjda slavar. Mind Control – mental träning på svenska – givetvis. Inget folk är så förslavat som det folk som på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet.

Men vi tror att detta är vår självständighet, vår "egen kunskap", vår "egen frihet" ... medan den verkliga friheten ofta fruktas av oss själva i det djupa omedvetna så till den milda grad att vi gör nästan vad som helst för att slippa konfrontera och ifrågasätta våra egna föreställningar..

Systemet fruktar i allmänhet inte klassen av formaterade ”intellektuella” dårar, belästa busar, det välkomnar dem naturligtvis egentligen istället som sina bevarare - men en klädsam ton av fritt tänkande ifrågasättare hörs ju inte sällan - som för stämningens skull. Akademier är stora klubbar som hålls på plats och ihop av skuld, skam och rädsla. Skuld till systemet för att ha gett dem en plats i solen - även om endast alltmer ransonerat solljus erbjuds - och rädsla för att förlora den karriär som de var tvungna offra sitt arbete för och ofta dessutom att sitta i livslång skuld för att få, genom att spela spelet i systemet. Att förlora sin ekonomiska grund och möjlighet att leva i en viss grad av lyx - även om det naturligtvis bara erbjuds mycket ransonerad lyx.

Vi vill tro att de högutbildade i samhället är de som bäst kan skilja lögner från sanningen ifråga om verkligheten och därmed kommer att vara de som är mest svåra att kontrollera, eftersom de "naturligtvis" kommer att vara emot orättvisor.

Inget kunde emellertid idag vara beläget längre från verkligheten. Ju högre utbildning, desto mindre troligt är det att du kommer att vara en distorsionsskapande börda för det enskilt nyttosyftande styrsystemet. Ju högre status, desto tyngre grupptryck. Ju mer systembaserad bruttokunskap, desto mindre motstånd mot kunskapskonformism och indoktrinering, som du är villig att utsätta dig för. Ju mer copy-paste-kunskap, desto mindre troligt blir det att du vill utmana förutsättningen för denna kunskap genom att fråga: är detta verkligen sant, eller är det en strukturell funktion med ett speciellt syfte?

Systemet har gett dig din utbildning. Systemet upprätthålls av jämnåriga som, liksom du själv, har allt att förlora och ur sitt eget perspektiv inget att vinna genom att vara genuint kreativa och utföra själva tänkandet fritt till ifrågasättande av allt inklusive sig själva. Systemet gör dig moraliskt självmordsbenägen, och till en karaktärsmässigt komprometterad person kommer att ha något att dölja och skydda, som kommer att leva ett liv med låg kokpunkt för rädsla.

Fången återkommer till grottan, för att informera de övriga fångarna om sina slutsatser, nämligen att de sitter i ett fängelse. De tror honom inte och hotar att döda honom om han försöker befria dem. – Sokrates.

 
Rädsla för frihet är i verkligheten ångest. Rädsla är rädslan för det kända, det välbekanta, medan ångest avser rädslan för det okända. Även om vi som människor är utformade för frihet så är vi ofta fulla av ångest inför frihet eftersom vi inte vet vad verklig frihet är för någonting, vi vet och känner bara hur fängelset ser ut vars namn och interiör vi identifierar oss med som (falsk) frihet, vårt samhälle, ett socialpsykologiskt fängelse konstruerat både i långt och stort av andra intressen än våra egna och vi identifierar fängelset med vårt "ansvarstagande" även fast det alltmer uppenbart nu är det rakt motsatta, essensen av ansvarslöshet. En slavägare älskar bara en sak mer än att hålla sig med slavar och det är som bekant slavar som håller sig själva.

Vi tar ofta inte ens något som helst ansvar för våra egna tankar och känslor enskilt som individer och människor, utan vi överlämnar istället ansvaret för dessa betingelser bara alltför glatt och välvilligt, till de intressen som egentligen främst vill oss själva allt annat än väl, för att istället kunna gynna sig själva materiellt.

Emotionell medvetenhet – emotionell självförståelse - är en sak, kunskap genom sinnesintryck och sinnen är en annan. Rationell förmåga är en tredje. Alla tre domäner är olika men helt nödvändiga. Både öppnandet av emotionell självförståelse och användning av egen fri tanke - fantasi - är nödvändiga imperativ för att nå förståelse för ett både vidare och djupare perspektiv på tillvaron .

Som tumregel (eller generellt) erkänner vi att det som är i överensstämmelse med indoktrinering, skolgång, konditionering och den psykosociala kartan gäller, vi filtrerar därför bort - medvetet eller omedvetet - vad som av en eller annan anledning inte finns på den karta vi har fått till att orientera oss efter. Och mer radikalt: Vi misstar därför också kartan för terrängen, trots att vi är medvetna om att människan inte är gud – aldrig kan bli fullkomlig – allt, någonsin.

Vi kan ha all misstro, hån och förakt om dessa styrande maktfraktioner vi vill, men det episkt perversa ödets ironi är att de ändå kommer att påverka ditt liv fortsättningsvis beroende på din inställning, och de har redan påverkat ditt liv negativt, livet för din familj, din uppfostran, socialisering, din utbildning, ditt tänkande osv antingen du vet om det eller inte.

Du kan ha all misstro, hån och förakt du vill och vara okunnig, men du kan vara säker på att dessa ovan nämnda enheter som du är okunnig om i en eller annan omfattning, ändå har påverkat dig oerhört mycket.

Tankeväckande: Brzezinskis uppmaning och varning en gång om att det " globala politiska uppvaknandet " har endast intensifierats under de senaste åren - mening internet. För ett antal år sedan under ett tal i Polen, konstaterade hundvännen Brzezinski att det har blivit "allt svårare att undertrycka" och kontrollera denna ”långlivade och mycket motiverade populistiska resistans för politiskt grundad väckelse av historiskt förbittrade folk.” Brzezinski skyllde också på tillgängligheten till "radio, tv och.. Internet "för det " universella uppvaknandet till masspolitiskt medvetande." Jo tack - vi förstår att de kontrollerade mediernas sönderfallande effekt för enbart vertikalt kommunicerad information mister alltmer av sin betydelse, till förmån för den horisontellt förmedlade informationen via sociala nätverk på internet som har fört människor närmare varandra, åtminstone ur ett kommunikationsperspektiv.

Så när vi inte vill veta, är innebörden ovillkorligen avsiktlig okunnighet! Detta är värre än Stockholmssyndromet, eftersom gisslan då minst är medveten om att det finns en gisslantagare, som tjänar sina egna intressen på bekostnad av andra. Vi befinner oss då i en situation där ovetande offer – bibringats uppfattningen från förvaltningen av bankiriska krigsherrar - som har internaliserat en formaterande världsbild som har gjutits för oss. Men av rädsla för att behöva konfrontera oss själva och våra egna ställningstaganden så väljer vi att vara passiva. Men vi är likafullt pinsamt pigga på att anföra att vi gärna vill utveckla oss själva.

I politiken, medicin, ekonomi, juridik, psykologi, etc, så främjar elittankesmedjor världsbilder - kognitivt formaterade kartor - som är utformade för att skydda den Djupa State och dess verkliga mål, som offren / gisslan alltså inte tror existerar, även om de helt uppenbart attackeras av högst detsamma etablissemang - allt detta medan gisslan samtidigt attackerar de mer medvetna människor som försöker att befria dem, eftersom gisslan, offren, föredrar att förbli omedveten om den obehagliga verkligheten i deras existens som är befäst inom dem själva som människor och individer.

Rädslan för att upptäcka verkligheten om lögnen är ett internt polisväsende installerat i huvudet på människor, så att de hålls mer rädda för kognitiv dissonans och istället försvarar de osanningar som alltmer uppenbart skiljer sig från verkligheten, så att de kan vara fångvaktare åt och för varandra, hålla varandra på led, utan att veta att de egentligen är fångvaktare av varandra i ofrihet, i en trans av dubbeltänkande - utan att veta att de är slavar under okända designers formaterande inskrifter - okända gravörer vars sanna namn de inte vet eller känner till.

Kontroll av kunskap, tanke och sinnen, så att människan anser sig vara fri, men okunnig om sin egen ofrihet, okunnig om sin egen okunnighet. Nöjda slavar. Mind Control – mental träning på svenska – givetvis. Inget folk är så förslavat som det folk som på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet.

Men vi tror att detta är vår självständighet, vår "egen kunskap", vår "egen frihet" ... medan den verkliga friheten ofta fruktas av oss själva i det djupa omedvetna så till den milda grad att vi gör nästan vad som helst för att slippa konfrontera och ifrågasätta våra egna föreställningar..

Systemet fruktar i allmänhet inte klassen av formaterade ”intellektuella” dårar, belästa busar, det välkomnar dem naturligtvis egentligen istället som sina bevarare - men en klädsam ton av fritt tänkande ifrågasättare hörs ju inte sällan - som för stämningens skull. Akademier är stora klubbar som hålls på plats och ihop av skuld, skam och rädsla. Skuld till systemet för att ha gett dem en plats i solen - även om endast alltmer ransonerat solljus erbjuds - och rädsla för att förlora den karriär som de var tvungna offra sitt arbete för och ofta dessutom att sitta i livslång skuld för att få, genom att spela spelet i systemet. Att förlora sin ekonomiska grund och möjlighet att leva i en viss grad av lyx - även om det naturligtvis bara erbjuds mycket ransonerad lyx.

Vi vill tro att de högutbildade i samhället är de som bäst kan skilja lögner från sanningen ifråga om verkligheten och därmed kommer att vara de som är mest svåra att kontrollera, eftersom de "naturligtvis" kommer att vara emot orättvisor.

Inget kunde emellertid idag vara beläget längre från verkligheten. Ju högre utbildning, desto mindre troligt är det att du kommer att vara en distorsionsskapande börda för det enskilt nyttosyftande styrsystemet. Ju högre status, desto tyngre grupptryck. Ju mer systembaserad bruttokunskap, desto mindre motstånd mot kunskapskonformism och indoktrinering, som du är villig att utsätta dig för. Ju mer copy-paste-kunskap, desto mindre troligt blir det att du vill utmana förutsättningen för denna kunskap genom att fråga: är detta verkligen sant, eller är det en strukturell funktion med ett speciellt syfte?

Systemet har gett dig din utbildning. Systemet upprätthålls av jämnåriga som, liksom du själv, har allt att förlora och ur sitt eget perspektiv inget att vinna genom att vara genuint kreativa och utföra själva tänkandet fritt till ifrågasättande av allt inklusive sig själva. Systemet gör dig moraliskt självmordsbenägen, och till en karaktärsmässigt komprometterad person kommer att ha något att dölja och skydda, som kommer att leva ett liv med låg kokpunkt för rädsla.

Fången återkommer till grottan, för att informera de övriga fångarna om sina slutsatser, nämligen att de sitter i ett fängelse. De tror honom inte och hotar att döda honom om han försöker befria dem. – Sokrates.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Lämna ett svar

Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram