Opium & Det Svenska Ostindisk Compagniet
2020-09-02
Den ökända historien om opium i Kina började med användning av opium för medicinska ändamål under 7: e århundradet. På 1600-talet spridde sig en praxis att blanda opium med tobak för rökning från Sydostasien, vilket skapade en mycket större efterfrågan.
Importen av opium till Kina stod vid 200 kistor årligen 1729, när det första anti-opiumdiktatet utfärdades. När kinesiska myndigheter utfärdade förbudet i starkare termer 1799, hade siffrorna hoppat upp en smula; 4500 kistor importerades årligen 1800. Årtiondet av 1830-talet bevittnade en snabb ökning av opiumhandeln och år 1838, strax före det första opiumkriget , hade den klättrat till inte så blyga 40 000 kistor. Uppgången fortsatte efter Nankingfördraget(1842) som avslutade det kriget. Vi lämnar det andra kriget åt sidan i den här texten för överblickens skull. År 1858 hade den årliga importen ökat till 70 000 kistor (4480 långa ton (4550 ton)), vilket ungefär motsvarade den globala opiumproduktionen under årtiondet runt år 2000. Inte så där väldigt lite alltså...
I slutet av 1800-talet utmanade kinesisk inhemsk opiumproduktion importen och överträffade dessutom sedan importen. 1900-talet öppnades därför med effektiva kampanjer för att undertrycka inhemskt jordbruk, och 1907 undertecknade den brittiska regeringen ett fördrag för att eliminera import. I Sverige skapades Ostasiatiska Kompaniet Nedgången av Qingdynastin 1911, ledde dock till ett uppsving i den inhemska produktionen. Den nationalistiska regeringen, länsstyrelserna, de revolutionära grunderna för kommunistpartiet i Kina och den brittiska koloniala regeringen i Hong Kong var i allt väsentligt beroende av opium-skatter som viktiga inkomstkällor, liksom de japanska ockupationsregeringar under andra kinesisk-japanska kriget ( 1937–1945). Efter 1949 hävdade både respektive regeringar i Folkrepubliken Kina på fastlandet och Republiken Kina i Taiwan att de framgångsrikt hade undertryckt den omfattande tillväxten och användningen av opium. I själva verket var opiumprodukter fortfarande i produktion i Xinjiang och nordöstra Kina.
M.L.//
Det Svenska Ostindiska Compagniet
Redan 1626 planerade den svenska kungen Gustav II Adolf för ett ostindiskt kompani, men krig och nödår satte stopp för planerna, medans det andra seriösa försöket fann sitt tvära stopp efter det att Karl XII sköts till döds vid Fredrikstens fästning. Först 1731 lyckades man skapa ett Ostindiskt kompani genom skotten Colin Campbell, Niclas Sahlgren och Henrik Königs försorg.
Företaget skulle utgå ifrån Göteborg – en svensk stad på västkusten som grundades främst för att fartyg skulle slippa segla in i Östersjön och därmed kunde förbigå danskarnas tullar – och vars syfte skulle vara att bedriva handel till uteslutande delar med Kina. Göteborg utsågs alltså till kompaniets hemmahamn, där också auktionerna på de hemförda exotiska varorna skulle gå av stapeln, något som skulle göra staden till en av Sveriges rikaste och viktigaste jämte Stockholm och Norrköping.
Sverige var dock långt ifrån det enda landet med ett Ostindiskt kompani i denna kulna tid, även England, Nederländerna, Frankrike, Danmark men även USA, hade sina egna och detta så tidigt som i början på 1600-talet. Det var bestämt att det nya svenska handelsbolaget skulle verka på ett område där Frankrike och Storbritannien dominerade, men bolagets handelsmonopol gav fördelar. Handeln var inte renodlat svensk, då brittiska handelsidkare utanför det brittiska ostindiska kompaniet deltog genom att investera i det Svenska Ostindiska kompaniet.
Som en parentes här skall väl kanske nämnas hur det brittiska och starkaste Ostindiska kompaniet, även kallat The John Company, hade ett brittiskt handelsmonopol som utvidgades till överherravälde i vad som blev brittiska Indien. Innan Indien blev en direktstyrd brittisk koloni 1858 hade det brittiska Ostindiska kompaniet en egen armé, sitt eget underrättelsetjänstkollektiv och en egen flotta. Britterna/kompaniet lyckades genom att etablera kontroll över viktiga strategiska förträngningar och handelsvägar sedermera enligt egenförfattade maritima lagar etablerade tullrättigheter över världshaven.
Ett av flera exempel på detta är t.ex den brittiska kolonin Falklandsöarna utanför Argentina som utgjorde en av dessa strategiska punkter, där alltså alla som ville segla runt Sydamerikas sydspets först var tvungna att lägga till för att avlägga tull vid öarna om man inte ville riskera att få hela sin last konfiskerad av britterna vid eventuell inspektion, som patrullerande med egna båtar kring sydspetsen, när man i ett sådant scenario ej kunde visa upp kvitto för sin last. Ett annat exempel ser vi över Gibraltar, inloppet till Medelhavet som än idag är en brittisk koloni, där samma ordning gällde för de som ville segla in i Medelhavet.
Vidare så hade en viss herre vid namn Warren Delano stora intressen i det amerikanska Ostindiska kompaniet Russel & Company. Warren bodde i Kina i nio år och tjänade som operatörs-chef i Macao, Kanton och Hong Kong, där hans största prestation skulle komma att bli utvidgningen av Russell & Company’s handel med opium. En handel som gjorde att familjen Delanos skulle komma att kunna räkna sig till en av de mest förmögna familjerna i USA vid tillfället. Hans sonson Franklin Delano Roosevelt skulle sedermera komma att bli USAs 32:a president i perioden mellan 1933-1945 – dvs under nazitysklands uppgång och fall.
För att nämna någon av de mer kända resenärerna på det svenska Ostindiska kompaniet är väl Jacob Wallenberg den som utmärker sig mest, som 1769-1771 reste med fartyget Finland till Kina. Värt att nämna kan ju vara det självporträtt som Jacob Wallenberg målat och som finns publicerat i en reseskildring från detta äventyr, “Min son på galejan”, där han håller i ett rökdon som ser misstänkt ut som en opiumpipa.
Sammantaget kom det svenska kompaniet att utsända 132 expeditioner till Kina och Indien fram till 1806. Formellt upplöstes bolaget 1813 och handeln på Ostindien blev fri för var och en, men då hade redan handelshus och mothandelspartners etablerats på dessa rutter varför ingen egentligen hade någon som helst möjlighet till konkurrens utanför ramen av denna redan etablerade struktur, och som till stora delar byggde på illegal opiumhandel som mothandelsvara. De kinesiska partners som blev synnerligen bemedlade på denna handel är vad som idag motsvarar den kinesiska maffian – den vita draken.
Vidare skall kanske nämnas att banken HSBC grundades på just denna handel, och så sent som för bara ett par tre år sedan åkte banken dit för att tvätta just narkotikapengar, såsom att en viss Al-Yamamahfond som förvaltades av banken både visade sig finansiera sunnisekteristisk extremism i Saudiarabien, såsom att BAE – Europas största vapenkoncern – var en av dess största bidragsgivare, detta då efter det att banken hackats.
Denna handel i sin tur ledde fram till de två opiumkrigen i mitten av 1800-talet, vållade av kolonialmakterna England och Frankrike pga den opiumepidemi som uppstod i dess kölvatten, och som till sist tvingade Kina att acceptera opiumhandeln och att även ge handelsprivilegier åt segrarmakterna. Dessa krig betraktas ofta som början till slutet av Kinas kulturella historia som kejsardöme. Att Sverige samt Norge var med på en liten hörna – trots att det svenska Ostindiska företaget var likviderat – och skrev opiumavtal med Kina 1847 kan ju vara värt att beakta i detta för vidare kontextuell förståelse, såsom att familjen Wallenbergs Enskilda Bank grundades nio år senare 1856.
Importen av opium till Kina stod vid 200 kistor årligen 1729, när det första anti-opiumdiktatet utfärdades. När kinesiska myndigheter utfärdade förbudet i starkare termer 1799, hade siffrorna hoppat upp en smula; 4500 kistor importerades årligen 1800. Årtiondet av 1830-talet bevittnade en snabb ökning av opiumhandeln och år 1838, strax före det första opiumkriget , hade den klättrat till inte så blyga 40 000 kistor. Uppgången fortsatte efter Nankingfördraget(1842) som avslutade det kriget. Vi lämnar det andra kriget åt sidan i den här texten för överblickens skull. År 1858 hade den årliga importen ökat till 70 000 kistor (4480 långa ton (4550 ton)), vilket ungefär motsvarade den globala opiumproduktionen under årtiondet runt år 2000. Inte så där väldigt lite alltså...
I slutet av 1800-talet utmanade kinesisk inhemsk opiumproduktion importen och överträffade dessutom sedan importen. 1900-talet öppnades därför med effektiva kampanjer för att undertrycka inhemskt jordbruk, och 1907 undertecknade den brittiska regeringen ett fördrag för att eliminera import. I Sverige skapades Ostasiatiska Kompaniet Nedgången av Qingdynastin 1911, ledde dock till ett uppsving i den inhemska produktionen. Den nationalistiska regeringen, länsstyrelserna, de revolutionära grunderna för kommunistpartiet i Kina och den brittiska koloniala regeringen i Hong Kong var i allt väsentligt beroende av opium-skatter som viktiga inkomstkällor, liksom de japanska ockupationsregeringar under andra kinesisk-japanska kriget ( 1937–1945). Efter 1949 hävdade både respektive regeringar i Folkrepubliken Kina på fastlandet och Republiken Kina i Taiwan att de framgångsrikt hade undertryckt den omfattande tillväxten och användningen av opium. I själva verket var opiumprodukter fortfarande i produktion i Xinjiang och nordöstra Kina.
M.L.//
Det Svenska Ostindiska Companiet
Redan 1626 planerade den svenska kungen Gustav II Adolf för ett ostindiskt kompani, men krig och nödår satte stopp för planerna, medans det andra seriösa försöket fann sitt tvära stopp efter det att Karl XII sköts till döds vid Fredrikstens fästning. Först 1731 lyckades man skapa ett Ostindiskt kompani genom skotten Colin Campbell, Niclas Sahlgren och Henrik Königs försorg.
Företaget skulle utgå ifrån Göteborg – en svensk stad på västkusten som grundades främst för att fartyg skulle slippa segla in i Östersjön och därmed kunde förbigå danskarnas tullar – och vars syfte skulle vara att bedriva handel till uteslutande delar med Kina. Göteborg utsågs alltså till kompaniets hemmahamn, där också auktionerna på de hemförda exotiska varorna skulle gå av stapeln, något som skulle göra staden till en av Sveriges rikaste och viktigaste jämte Stockholm och Norrköping.
Sverige var dock långt ifrån det enda landet med ett Ostindiskt kompani i denna kulna tid, även England, Nederländerna, Frankrike, Danmark men även USA, hade sina egna och detta så tidigt som i början på 1600-talet. Det var bestämt att det nya svenska handelsbolaget skulle verka på ett område där Frankrike och Storbritannien dominerade, men bolagets handelsmonopol gav fördelar. Handeln var inte renodlat svensk, då brittiska handelsidkare utanför det brittiska ostindiska kompaniet deltog genom att investera i det Svenska Ostindiska kompaniet.
Som en parentes här skall väl kanske nämnas hur det brittiska och starkaste Ostindiska kompaniet, även kallat The John Company, hade ett brittiskt handelsmonopol som utvidgades till överherravälde i vad som blev brittiska Indien. Innan Indien blev en direktstyrd brittisk koloni 1858 hade det brittiska Ostindiska kompaniet en egen armé, sitt eget underrättelsetjänstkollektiv och en egen flotta. Britterna/kompaniet lyckades genom att etablera kontroll över viktiga strategiska förträngningar och handelsvägar sedermera enligt egenförfattade maritima lagar etablerade tullrättigheter över världshaven.
Ett av flera exempel på detta är t.ex den brittiska kolonin Falklandsöarna utanför Argentina som utgjorde en av dessa strategiska punkter, där alltså alla som ville segla runt Sydamerikas sydspets först var tvungna att lägga till för att avlägga tull vid öarna om man inte ville riskera att få hela sin last konfiskerad av britterna vid eventuell inspektion, som patrullerande med egna båtar kring sydspetsen, när man i ett sådant scenario ej kunde visa upp kvitto för sin last. Ett annat exempel ser vi över Gibraltar, inloppet till Medelhavet som än idag är en brittisk koloni, där samma ordning gällde för de som ville segla in i Medelhavet.
Vidare så hade en viss herre vid namn Warren Delano stora intressen i det amerikanska Ostindiska kompaniet Russel & Company. Warren bodde i Kina i nio år och tjänade som operatörs-chef i Macao, Kanton och Hong Kong, där hans största prestation skulle komma att bli utvidgningen av Russell & Company’s handel med opium. En handel som gjorde att familjen Delanos skulle komma att kunna räkna sig till en av de mest förmögna familjerna i USA vid tillfället. Hans sonson Franklin Delano Roosevelt skulle sedermera komma att bli USAs 32:a president i perioden mellan 1933-1945 – dvs under nazitysklands uppgång och fall.
För att nämna någon av de mer kända resenärerna på det svenska Ostindiska kompaniet är väl Jacob Wallenberg den som utmärker sig mest, som 1769-1771 reste med fartyget Finland till Kina. Värt att nämna kan ju vara det självporträtt som Jacob Wallenberg målat och som finns publicerat i en reseskildring från detta äventyr, “Min son på galejan”, där han håller i ett rökdon som ser misstänkt ut som en opiumpipa.
Sammantaget kom det svenska kompaniet att utsända 132 expeditioner till Kina och Indien fram till 1806. Formellt upplöstes bolaget 1813 och handeln på Ostindien blev fri för var och en, men då hade redan handelshus och mothandelspartners etablerats på dessa rutter varför ingen egentligen hade någon som helst möjlighet till konkurrens utanför ramen av denna redan etablerade struktur, och som till stora delar byggde på illegal opiumhandel som mothandelsvara. De kinesiska partners som blev synnerligen bemedlade på denna handel är vad som idag motsvarar den kinesiska maffian – den vita draken.
Vidare skall kanske nämnas att banken HSBC grundades på just denna handel, och så sent som för bara ett par tre år sedan åkte banken dit för att tvätta just narkotikapengar, såsom att en viss Al-Yamamahfond som förvaltades av banken både visade sig finansiera sunnisekteristisk extremism i Saudiarabien, såsom att BAE – Europas största vapenkoncern – var en av dess största bidragsgivare, detta då efter det att banken hackats.
Denna handel i sin tur ledde fram till de två opiumkrigen i mitten av 1800-talet, vållade av kolonialmakterna England och Frankrike pga den opiumepidemi som uppstod i dess kölvatten, och som till sist tvingade Kina att acceptera opiumhandeln och att även ge handelsprivilegier åt segrarmakterna. Dessa krig betraktas ofta som början till slutet av Kinas kulturella historia som kejsardöme. Att Sverige samt Norge var med på en liten hörna – trots att det svenska Ostindiska företaget var likviderat – och skrev opiumavtal med Kina 1847 kan ju vara värt att beakta i detta för vidare kontextuell förståelse, såsom att familjen Wallenbergs Enskilda Bank grundades nio år senare 1856.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.